I en historisk rättslig seger har Chiquita Brands International beordrats att betala 400 miljoner kronor i ersättning till familjerna till åtta colombianska män som mördats av paramilitära grupper. Domstolen i Florida fastställde att den amerikanska bananjätten aktivt finansierade dödspatruller mellan 1997 och 2004, vilket ledde till flertalet dödsfall.
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER | Rättsfallet som avgjordes förra måndagen innebär för första gången att ett stort amerikanskt företag hålls rättsligt ansvarigt för att finansierat kränkningar av mänskliga rättigheter utomlands. Efter 17 år av rättsprocesser har fallet nu öppnat dörren för framtida stämningar mot företag som påstås bryta mot mänskliga rättigheter, rapporterar The Guardian.
– Den här domen sänder ett kraftfullt budskap till företag överallt: kränkningar av mänskliga rättigheter kommer inte att förbli ostraffade, sade Marco Simons från EarthRights, en av de advokatbyråer som företrädde offrens familjer.
Paramilitära styrkor
De civilrättsliga processerna initierades av familjer till fackföreningsmedlemmar, bananarbetare och aktivister, vilka utsattes för tortyr, mord och försvinnanden av paramilitära styrkor i samband med deras försök att upprätthålla kontroll över de omfattande bananodlingsområdena i Colombia. Bland de målsägande som framförde bevis i rätten var en änka vars make, en fackföreningsledare, brutalt torterades, halshöggs och styckades av AUC år 1997.
Chiquitas bekännelse från 2007 om finansiering av ”en speciellt utsedd global terroristorganisation” har lett till starka reaktioner, särskilt då Chiquita erkänt betalningar till United Self-Defence Forces of Colombia (AUC).
AUC, som bildades under 1980-talet för att skydda markägare från vänsterrebeller, blev en av de främsta förövarna av kränkningar av mänskliga rättigheter i Colombia. Under tiden de var aktiva bidrog de till en konflikt som krävde 450 000 liv och drev miljontals från sina hem. Chiquita har försvarat sina handlingar med att de var nödvändiga för att skydda sina anställda från beväpnade grupper, men har erkänt fortsatta betalningar även efter att AUC 2001 terroriststämplats.
Mördad fackföreningsledare
Nya bevis i rättegången har också visat att Chiquita tillät AUC att använda sina hamnar för att importera vapen och smuggla droger. Familjemedlemmar till offer har drivit de civila målen, och bland de som presenterade bevis fanns en änka efter en fackföreningsledare som mördades av AUC.
Offren välkomnade detta beslut som ett erkännande av deras lidande och en möjlighet till gottgörelse.
– Det är en triumf av en process som har pågått i nästan 17 år, för alla oss som har lidit så mycket under dessa år. Det finns en debatt om rättvisa och gottgörelse; vi har kämpat sedan 2007. Vi är inte i den här processen för att vi vill vara det; det var Chiquita, med sina handlingar, som drog in oss i det. Vi har ett ansvar gentemot våra familjer, och vi måste kämpa för dem, säger ett av offren till EarthRights.
Situationen var tragisk
Chiquita har meddelat att de planerar att överklaga domen, och en talesperson för företaget uttryckte att även om situationen i Colombia var tragisk, anser de att det inte finns någon rättslig grund för kraven.
Fallet kan nu bli en föregångare för andra liknande processer och planer finns redan på en andra rättegång om inte de övriga fallen löses genom förhandlingar.
Chiquita och bananrepublikerna
Termen ”bananrepublik” myntades ursprungligen för att beskriva politiskt instabila länder i Latinamerika vars ekonomier var beroende av export av en enda lågprisgröda, såsom bananer. Chiquita Brands International (ursprungligen United Fruit Company) är starkt förknippad med detta begrepp på grund av dess historiska inflytande i dessa regioner under 1900-talet.
United Fruit Company, som senare blev Chiquita, etablerades i slutet av 1800-talet och expanderade snabbt i Centralamerika. Företaget kontrollerade stora landområden i flera latinamerikanska länder och hade betydande inflytande över deras ekonomier och regeringar.
United Fruit Company bidrog till att skapa en ekonomisk struktur där dessa länder blev extremt beroende av export av bananer. Företaget ägde ofta både de bananproducerande markerna och infrastrukturen som behövdes för att transportera och exportera bananer, såsom hamnar och järnvägar. Denna dominans gjorde det möjligt för företaget att utöva betydande politiskt inflytande, och i vissa fall manipulerade United Fruit lokala regeringar för att skydda sina egna intressen.
Denna övertagande roll i ekonomi och politik ledde till anklagelser om att United Fruit stödde och underhöll korrupta eller diktatoriska regeringar för att säkerställa stabila driftsförhållanden för sin verksamhet. Det var i dessa sammanhang som begreppet ”bananrepublik” växte fram, vilket pekar på länder som led under neo-kolonialistisk ekonomisk exploatering och politisk instabilitet, drivna av utländska intressen.
Inverkan från United Fruits verksamhet är fortfarande kännbar idag, där historisk misshandel och exploatering har lämnat djupa sociala och ekonomiska sår i många centralamerikanska samhällen. Företagets tidiga handlingar har även bidragit till dagens debatter om multinationella företags ansvar och etik i globala syd.
Chiquita Brands International, som modern efterföljare till United Fruit Company, har fortsatt att brottas med dessa historiska arv, inklusive anklagelser om mänskliga rättighetskränkningar och miljöförstöring, vilket ytterligare förstärker det komplexa arvet från ”bananrepublik”-eran.
United Self-Defence Forces of Colombia (AUC)
United Self-Defence Forces of Colombia, eller Autodefensas Unidas de Colombia (AUC), var en paramilitär grupp som bildades i Colombia under 1990-talet. AUC:s uppgivna syfte var att bekämpa vänstergerillaorganisationer såsom FARC (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia) och ELN (Ejército de Liberación Nacional), som under lång tid varit aktiva i landet. Gruppen bestod av olika lokala och regionala milisgrupper som samlades under en gemensam ledning för att effektivisera sina operationer mot gerillan.
AUC:s bildande var en reaktion på den colombianska statens oförmåga att tillhandahålla tillräckligt skydd mot gerillaaktiviteter för landsbygdsbefolkningen, vilket ledde till att stora landägare och andra intressenter började finansiera privata försvarsgrupper. Dessa grupper växte snabbt i styrka och antal, och fick betydande stöd från vissa sektorer i samhället som såg dem som ett nödvändigt ont för att upprätthålla ordning och säkerhet.
Trots sitt ursprungliga mål att skydda civila från gerillaövergrepp, blev AUC snabbt känd för sina brutala metoder, inklusive massakrer, avrättningar och fördrivningar av civila som ansågs vara sympatisörer eller samarbetspartners till gerillan. Deras våldsamheter blev en del av den bredare konflikten i Colombia, som redan var djupt präglad av våld och mänskliga rättighetskränkningar.
AUC klassificerades som en terroristorganisation av både Colombia och USA, och deras verksamhet bidrog till att förvärra den redan svåra humanitära situationen i Colombia. Under 2000-talets första decennium började dock AUC genomgå en demobiliseringsprocess, vilket var en del av bredare fredsansträngningar i landet. Denna process var komplex och kontroversiell, då den inkluderade förhandlingar med colombianska regeringen om amnesti och andra former av strafflindring för dess medlemmar i utbyte mot avväpning och demobilisering.
Demobiliseringen av AUC har lämnat ett blandat arv. Å ena sidan bidrog den till en minskning av våldet i vissa regioner, men å andra sidan kritiserades den för att tillåta många av dess ledare och medlemmar att undkomma straff för sina brott. Dessutom har många av de demobiliserade medlemmarna återgått till brottslig verksamhet, ofta inom nya kriminella organisationer som fortsätter att plåga Colombia.
