Trots åratal av larmrapporter om våld mot transpersoner visar nya siffror att minst 350 personer mördats det senaste året. Sammanlagt har över 5 000 transpersoner fallit offer för mord sedan 2008, enligt Trans Murder Monitoring Project.
HBTQ | Enligt Trans Murder Monitoring Project, ett globalt initiativ från Transgender Europe (TGEU), har minst 350 transpersoner och personer med olika kön mördats under det senaste året. Rapporten, som publicerades i samband med årets Trans-minnesdag, visar att majoriteten av offren är transkvinnor. Bland de dödade finns även 13 aktivister, vilket belyser de risker transpersoner möter dagligen, rapporterar Human Rights Watch.
Human Rights Watch har genom sin forskning belyst hur våld mot transpersoner ofta formas av flera faktorer, inklusive ras, kön, klass och socioekonomisk status. Transpersoner löper hög risk för fattigdom och osäkerhet i boende, vilket begränsar deras möjligheter att undkomma farliga situationer. Bristande tillgång till könsbekräftande vård och identifikationshandlingar som speglar deras könsidentitet förvärrar ytterligare utsattheten.
”Våldet mot transpersoner är en påminnelse om de många hinder som marginaliserade grupper möter,” konstaterar rapporten. Hinder som hindrar transpersoner från att få korrekta identitetshandlingar gör det svårare att spåra antalet mord och rättsväsendets svar på våldet är ofta otillräckligt eller uteblir helt.
Internationell lag om mänskliga rättigheter kräver att regeringar svarar på hot mot människors liv och integritet. Detta inkluderar att ta itu med våldsmönster som riktar sig mot marginaliserade grupper. Rapporten understryker att myndigheter måste prioritera förbättringar av de socioekonomiska förhållanden som gör transpersoner särskilt sårbara för våld.
”Regeringar måste också tillhandahålla resurser och stöd för att överlevande av våld ska få tillgång till rättvisa och hjälp,” framhålls det i rapporten. För att bekämpa cykliskt våld krävs även finansiering för skyddsåtgärder och program som främjar inkludering.
I år registrerade Trans Murder Monitoring Project sitt 5 000:e mord sedan starten 2008. Rapporten beskriver detta som en ”nyskriven milstolpe i en lång rad av våldshandlingar”. Frågan som kvarstår är när världens regeringar kommer att vidta effektiva åtgärder för att bryta denna trend.
Trans-minnesdagen är en påminnelse om att skydd, rättvisa och åtgärder inte kan vänta. Rapporten avslutas med en uppmaning till handling: ”Den årliga uppdateringen om stigande antitransmord får inte fortsätta vara en förutsägbar rutin. Denna dag bör fungera som ett samlingsrop för vaksamhet och omedelbara åtgärder.”
Transsexualism och könsinkongruens
Transsexualism, eller könsinkongruens, är ett medicinskt och psykologiskt tillstånd som kännetecknas av en varaktig känsla av att den egna könsidentiteten inte överensstämmer med det kön som tilldelades vid födseln. Detta kan leda till en stark önskan att förändra kroppen och leva i enlighet med den egna upplevda könsidentiteten.
Tidigare definierades transsexualism som en psykiatrisk diagnos i äldre versioner av WHO:s Internationella klassifikation av sjukdomar (ICD) och APA:s Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM). Med uppdateringar i både ICD-11 (2022) och DSM-5 (2013) har synen på könsinkongruens förändrats. WHO har flyttat ”könsinkongruens” från kapitlet om psykiska sjukdomar till en ny kategori för sexuella hälsotillstånd, vilket minskar stigmatiseringen av transpersoner och betonar att detta inte är en psykisk störning.
Det finns ingen entydig förklaring till orsakerna bakom könsinkongruens. Forskning indikerar en kombination av biologiska, genetiska och miljömässiga faktorer. Studier har visat att hjärnans struktur och funktion kan spela en roll, och vissa genetiska kopplingar har också identifierats.
För individer som upplever könsinkongruens kan behandlingsalternativ inkludera:
- Social transition: Ändring av namn, pronomen och könsuttryck för att matcha könsidentiteten.
- Medicinsk behandling: Hormonterapi för att främja utvecklingen av sekundära könskarakteristika som överensstämmer med den egna könsidentiteten.
- Kirurgisk behandling: Könsbekräftande kirurgi, exempelvis mastektomi, hysterektomi eller skapande av könsorgan, beroende på individens behov.
- Psykologiskt stöd: Terapi för att hantera dysfori och stärka individens välbefinnande.
Många länder har infört lagar som gör det möjligt för personer med könsinkongruens att ändra juridiskt kön. Processerna varierar dock stort mellan olika nationer, från självbestämmande till krav på medicinska ingrepp eller rättsliga beslut. Sverige införde 2013 en lagändring som avskaffade kravet på sterilisering vid könsbyte.
Transpersoner möter ofta diskriminering och marginalisering, vilket kan leda till psykisk ohälsa och hinder i tillgången till vård och stöd. WHO och andra internationella organisationer betonar vikten av att minska stigma och förbättra tillgången till hälso- och sjukvård.
Transsexualism eller könsinkongruens är en komplex fråga som kräver ett multidisciplinärt angreppssätt för att säkerställa att individer får den vård och det stöd de behöver. Samtidigt fortsätter forskningen för att fördjupa förståelsen och förbättra behandlingsmetoder.
WHORFSL
National Center for Biotechnology Information
