LEDARE | På radions morgoneko (20/2) hör jag Anders Wijkman berätta om den nya klimatrapporten som FN snart släpper. Vi måste minska konsumtionen, säger han. Det räcker inte med grön omställning om vi ska stoppa temperaturhöjningarna.
Sedan berättar han att en elbil förvisso är bra när man väl kör den, men innan dess har det gått åt en massa råvaror i tillverkningen och en stor del av fordonen har dessutom tillverkats i Kina och transporterats långt
400 procent har råvaruutaget ökat med i världen sedan 1970. Fyrahundra procent!
Smaka på den siffran och fundera sedan på hur mycket mer av järn, uran, sällsynta jordartsmetaller, trä med mera som krävs från och med nu, om alla de våta drömmar om fortsatt bilkörande och oförändrad konsumtion som förespråkarna av grön tillväxt lovar ska slå in.
Mycket blir det redan innan man lägger till parametern ”global rättvisa”, för visst har väl alla människor i världen rätt till samma höga standard som oss svenskar?
Om man dessutom har i minnet att vi redan konsumerar fyra gånger mer än vad vår enda jord klarar av understryks siffrorna i rapporten än mer.
Det går inte att fortsätta att leva som vi gör. Myten om den gröna tillväxten är just en myt. Sedan får regeringen prata hur mycket de vill om mer kärnkraft för att lösa efterfrågan på el.
Kärnkraft är inte någon grön energi vilket till exempel Kristdemokraternas toppnamn i valet till EU-parlamentet Alice Teodorescu Måwe hävdar i radions lördagsintervju.
Vad som behövs nu är ett fördjupat samtal om sammanhangen. Global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald hänger ihop och vi kan inte ägna oss åt en fråga i taget.
Det vi gör idag får konsekvenser för imorgon. Så har det alltid varit. Skillnaden är bara att numera – med allt vad människan uppfunnit och konstruerat i form av ny teknik, konsumtionsvaror och massförstörelsevapen – kan dessa konsekvenser vara omöjliga att göra någonting åt för kommande generationer.
När Anders Wijkman så får frågan om varför det inte pratas mer om att vi behöver minska vår konsumtion och vad det blir för resultat om vi inte gör det, svarar han att det är obekvämt för politiker att prata om försämringar.
Det är det säkert, tänker jag, men det är inget mot hur ”obekvämt” det kommer att bli att bo på vår planet om vi inte tar den nya FN-rapporten på allvar och gör något åt den (över)konsumtion som, till på köpet inte gör människan lycklig.
***
Stefan Strömberg, författare och nu aktuell med boken ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström
