Med endast några dagar kvar av förhandlingar, möts Intergovernmental Negotiating Body för sista gången under ledning av WHO för att färdigställa ett globalt fördrag om pandemiberedskap. Tidigare år av arbete måste nu omsättas i konkreta åtgärder för att säkra en rättvis och effektiv global handlingsplan inför framtida pandemier.
HÄLSA | Efter två år av intensiva diskussioner möts nu Intergovernmental Negotiating Body (INB), en underorganisation till Världshälsoorganisationen WHO, för nionde och sista gången, med målet att färdigställa en konvention som ska ratificeras i maj. Man står nu vid en kritisk tidpunkt för att ta beslut kring ett fördrag som kan göra världen till en säkrare plats, skriver den medicinska tidskriften The Lancet.
Fördraget siktar på att skydda alla människor, i alla länder, oavsett ekonomiska förhållanden, från pandemirelaterade hot. Språket i utkastet till fördraget har dock urvattnats och är fyllt med vaga formuleringar.
En central rekommendation från den oberoende panelen för pandemiberedskap, som erhållit omfattande stöd, efterlyste ett avtal som ”åtgärdar luckor i internationella svar, klargör ansvarsområden mellan stater och internationella organisationer och stärker rättsliga skyldigheter och normer.”
Agera på ett rättvist sätt
Huvudsyftet med rekommendationen är att garantera att höginkomstländer och privata företag agerar på ett rättvist sätt, att de inte hamstrar stora mängder överdoser av vaccin eller undanhåller livsviktig kunskap och resurser. Vikten av att implementera mekanismer som främjar samarbete mellan länder istället för konkurrens understryks.
Artikel 12 i den nuvarande texten anger dock att WHO endast skulle få tillgång till 20 procent av pandemirelaterade produkter för distribution, vilket lämnar resterande 80 procent till den globala marknaden. Denna snedvridna distribution ses av många som både orättvis och ineffektiv.
De åtaganden som finns i avtalet är inte bara otillräckliga utan även i fara, menar Nina Schwalbe, folkhälsoforskare och grundare av tankesmedjan för folkhälsa Spark Street Advisors, i BMJ Journals.
Övervakningsmekanismer
Övervakningsmekanismer och verkställbara skyldigheter som skulle kunna förhindra framtida pandemier saknas i stor utsträckning. Detta underminerar inte bara fördragets potentiella effektivitet utan också dess långsiktiga hållbarhet.
– Oberoende övervakning av pandemifördraget är icke förhandlingsbart, skriver Nina Schwalbe.
Precious Matsoso, medordförande för INB, säger till WHO att målet med ett pandemiavtal är att förbereda världen för att förebygga och reagera på framtida pandemier, byggt på konsensus, solidaritet och rättvisa:
– Vi vet att om vi misslyckas kommer vi att svika mänskligheten, inklusive alla som led av covid-19, och de som riskerar framtida pandemier.
