LEDARE | ”För Northvolt har bara levererat en bråkdel av den påstådda produktionskapaciteten, och många av de batterier som ändå har tillverkats har fått kasseras på grund av kvalitetsbrister. Möjligen hänger det ihop med att man köpt sin maskinpark från ett bolag som ägs av kinesiska staten. Enligt tidigare anställda var maskinerna inte bara gamla och dåliga, de krävde dessutom kunskap i kinesiska för att alls kunna användas.” (DN 24/9)
Så ser det alltså ut när Sverige ska frigöra sig från den kinesiska dominansen och bli världsledande inom den moderna batteritillverkningen.
Det enda vi numera tycks vara världsledande på är att ständigt upprepa att vi är världsledande.
Något påminner det dessutom om när makthavarna hävdar att vår självständighet och säkerhet ökar med Nato-medlemskap och DCA-avtal. Man kan vara för eller emot detta, men att vår självständighet ökat, menar jag är om inte en lögn så i alla fall ett synnerligen naivt självbedrägeri.
För alls inte länge sedan var vi ett föredöme när det gällde arbetarnas rättigheter och arbetsmiljö. Förutom de osäkra och ibland direkt farliga förhållande på fabriken i Skellefteå, som även inkluderar otillåtet långa arbetspass, ser det ut så här:
Tre månader har de utländska arbetare som nu sägs upp på Northvolt på sig att skaffa ett nytt jobb med en lön på minst 28 000, säger Migrationsverket.
Annars åker de ut.
Ja, så ser den personliga och individuella konsekvensen ut när nu ett av de mest kostsamma haverierna i svensk industrihistoria tycks vara ett faktum.
Blunda i kombination med hybris leder sällan till något gott.
Miljardrullningen och den blåögda bristen på konsekvensanalys från företagsledning, politiker, investerare och media för tankarna till de 12 minuter som skulle sparas till vilket pris som helt – ekonomiskt och miljömässigt – när en, visade det sig, helt onödig tunnel byggdes genom Hallandsåsen.
Det är så pinsamt att man knappt tror sina ögon. För att göra sig kvitt beroendet av kinesiska råvaror och produkter gör man sig alltså beroende av kinesisk kunskap och maskiner.
När man tror att botten är nådd vad det gäller kompetensen hos de som leder vårt land, finns det ändå alltid en lägre nivå.
Än värre blir det om man sett den arrogans från de företagsledare som nu står med byxorna nere, kombinerat med den journalistiska kunskapsbristen och undfallenheten, som präglade SVT:s låtsasdokumentär ”Den gröna kapplöpningen”.
Där fick företagsledarna oemotsagda hävda att de som inte stödde miljardprojekten var okunniga och dåligt pålästa, samtidigt som de lätt tårögda berättade hur de med sina altruistiska insatser skulle rädda inte bara Sverige, utan hela världen.
Jag undrar hur det låter idag när vi vet att Malmbanan kan haverera när som helst, när det fossilfria stål som ska tillverkas kräver järnmalm från Kanada och Brasilien eller när Skellefteås dröm om att bli ett nytt Klondyke ser ut att förbli just en dröm.
Nu gäller det att vi ser på utvecklingen med tidigare avsaknad klarsynthet. Det är inte Northvolt och det ekonomiska systemet som ska räddas och det är inte heller bilindustrin och vår möjlighet att köra bil i oförminskad skala som är det viktiga.
Det är vår enda jord vi ska värna. Människorna, djuren, skogen, haven och sjöarna.
Grön tillväxt existerar inte, grön omställning är ett måste, men framförallt behöver vi minska konsumtionen och transporterna – och fördela förbrukningen rättvist i världen – så att det ryms inom de planetära gränserna.
***
Stefan Strömberg, författare som snart kör sin samtalsföreläsning
”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord”
på biblioteket i Bergshamra (26 september, 18.00)
