Energibolaget Stockholm Exergi får tummen upp av Mark- och miljödomstolen. Planen är att de ska bygga en av de första anläggningarna för koldioxidinfångning i Sverige
KLIMAT | – Det här är en dom som vi verkligen, i alla stycken, är väldigt glada över, säger Stockholm Exergis vd Anders Egelrud.
Att fånga in och lagra koldioxid så att det inte släpps ut i atmosfären är en av de tekniker som ofta lyfts fram som en viktig pusselbit för att klara klimatmålen. Tekniken, CCS, lyfts fram både av FN och i Sverige som en en del av framtiden, i kombination med att minska utsläppen.
I Sverige finns ett stort antal projekt på gång och ett av de som har kommit längst är Stockholm Exergis planerade anläggning i Värtahamnen i Stockholm. Den ska suga ut 800 000 ton koldioxid från el- och fjärrvärmeanläggningen i Hjorthagen i Stockholm, vilket motsvarar mer än de fossila utsläppen från Stockholms vägtrafik under ett helt år.
Tillståndet omfattar att uppföra och driva anläggningar för avskiljning av koldioxid ur rökgaser från ett biobränsleeldat kraftvärmeverk samt att komprimera, förvätska och mellanlagra den avskilda koldioxiden.
Stockholm Exergi får dessutom förbränna slam och uppföra en ny kaj i Energihamnen.
– Det här är en viktigt milstolpe inte bara för oss, det är viktigt för Stockholm, det är viktigt för Sverige, det är viktigt för att kunna skapa storskalig koldioxidinfångningsindustri som både kan möta klimatmålen men också bidra till en omställning av vårt samhälle, säger Anders Egelrud.
Även om Mark- och miljödomstolen nu har sagt okej behövs det bland annat investeringsbeslut men planen är att anläggningen ska stå klar 2027.
Anläggningen i Stockholm är så kallad bio-CCS (Bio Energy Carbon Capture and Storage) som innebär att den koldioxid som sugs upp har bildats av förnybara ämnen.
Koldioxidinfångning som klimaträddare tampas också med en del utmaningar. De främsta kritiken är att det är är bättre att förhindra utsläppen från början. En annan är hur den ska transporteras och förvaras. Slutlagring på svensk mark ligger långt borta, antagligen först i slutet på 2030-talet, enligt Statens geologiska undersökning (SGU). Det innebär att koldioxiden behöver transporteras och förvaras utomlands.
