Förhandlingarna om ett internationellt plastfördrag inleddes i Busan, Sydkorea, med deltagare från 175 länder. Medan vissa nationer efterlyser kraftiga begränsningar av plastproduktion, motarbetas detta av fossilbränsleproducerande länder som förespråkar fokus på återvinning. Diskussionerna präglas av djup splittring och långsamma framsteg.
PLASTFÖRORENINGAR | Delegater från 175 länder samlades denna vecka i Busan, Sydkorea, för den sista rundan av förhandlingar om ett internationellt fördrag för att bekämpa plastföroreningar. Samtalen, som inleddes igår måndag syftar till att nå ett globalt avtal som hanterar plastens hela livscykel, från produktion till avfall. Men redan under första dagen uppstod djupa meningsskiljaktigheter mellan nationerna.
– Vi har ett historiskt ögonblick för att avsluta världens plastföroreningskris och skydda vår miljö, vår hälsa och vår framtid, sade FN:s miljöchefen Inger Andersen under mötets öppnande, rapporterar FN:s miljöprogram i ett pressmeddelande.
Hon betonade att FN-resolutionen bakom förhandlingarna ska fungera som en ”ledstjärna” och understryker vikten av att ta itu med plastens hela livscykel.
De stora meningsskiljaktigheterna gäller särskilt plastproduktionen. Majoriteten av länder, inklusive många rika nationer, afrikanska länder och små östater, stöder åtgärder för att minska produktionen.
– Man kan inte stoppa eller minska plastföroreningarna utan att minska plastproduktionen. Det är bara ett faktum, sade Graham Forbes från Greenpeace.
Motståndet kommer dock från fossilbränsleproducerande länder som Saudiarabien, Ryssland och Iran, vilka motsätter sig produktionsbegränsningar. Dessa länder hävdar att fördraget enbart bör fokusera på efterfrågesidan, som exempelvis återvinning. Nästan all plast tillverkas av olja och gas, och i takt med att världen gradvis minskar sitt beroende av fossila bränslen för energi, ser de fossilbränsleproducerande länderna en ökad plastproduktion som en avgörande livlina för att säkra sin industris framtid.
– De vill se till att det här instrumentet antingen aldrig ser dagens ljus eller blir lika ineffektivt som tidigare klimatavtal, sade David Azoulay från Centre for International Environmental Law (CIEL), till Climate Home News.
Under de kommande dagarna kommer förhandlingarna att ske bakom stängda dörrar i fyra arbetsgrupper som fokuserar på olika kärnfrågor i fördraget. Observatörer som Azoulay varnar dock för att blocket av fossilbränsleproducenter kan fortsätta att använda förhalningstaktik.
– De ambitiösa länderna måste stå fast när liknande taktik dyker upp igen, sade han.
Förhandlingarna i Busan ses som avgörande för att uppnå ett starkt plastfördrag. Samtidigt varnar Andersen:
– Förhandla i god tro. Vi kan inte sänka ribban så att fördraget blir meningslöst. Sanningens ögonblick är här för att stoppa plastföroreningar.
Plastföroreningar
Runt om i världen köps en miljon plastflaskor varje minut, medan upp till fem biljoner plastpåsar används över hela världen varje år. Sammanlagt är hälften av all plast som produceras avsedd för engångsändamål – används bara en gång och sedan slängs.
Plast inklusive mikroplast finns nu överallt i vår naturliga miljö. De håller på att bli en del av jordens fossilregister och en markör för antropocen, vår nuvarande geologiska era. De har till och med gett sitt namn till en ny marin mikrobiell livsmiljö som kallas ”plastisfären”.
Sedan 1970-talet har takten i plastproduktionen vuxit snabbare än för något annat material. Om historiska tillväxttrender fortsätter, förutspås den globala produktionen av primärplast nå 1 100 miljoner ton år 2050. Vi har också sett en oroande förändring mot engångsplastprodukter, föremål som är avsedda att slängas efter en enda kort användning.
Cirka 36 procent av all plast som produceras används i förpackningar, inklusive engångsplastprodukter för mat- och dryckesförpackningar, varav cirka 85 procent hamnar på deponier eller som oreglerat avfall.
Dessutom är cirka 98 procent av engångsplastprodukterna tillverkade av fossilt bränsle, eller ”jungfrulig” råvara. Nivån på utsläpp av växthusgaser i samband med produktion, användning och bortskaffande av konventionella fossilbränslebaserade plaster förutspås växa till 19 procent av den globala koldioxidbudgeten år 2040 .
Av de sju miljarder ton plastavfall som har genererats globalt hittills har mindre än 10 procent återvunnits. Miljontals ton plastavfall går förlorat till miljön, eller transporteras ibland tusentals kilometer till destinationer där det mestadels bränns eller dumpas. Den uppskattade årliga förlusten av värdet på plastförpackningsavfall under enbart sortering och bearbetning är 80-120 miljarder USD .
Cigarettfimpar – vars filter innehåller små plastfibrer – är den vanligaste typen av plastavfall som finns i miljön. Matomslag, plastflaskor, plastflaskkorkar, matkassar av plast, sugrör i plast och omrörare är de näst vanligaste föremålen. Många av oss använder dessa produkter varje dag, utan att ens tänka på var de kan hamna.
Trots nuvarande ansträngningar uppskattas det att 75 till 199 miljoner ton plast för närvarande finns i våra hav. Om vi inte ändrar hur vi producerar, använder och gör oss av med plast kan mängden plastavfall som kommer in i akvatiska ekosystem nästan tredubblas från 9-14 miljoner ton per år 2016 till beräknade 23-37 miljoner ton per år år 2040.
FN:s miljöprogram
