DEBATT | Den av regeringen föreslagna informationsplikten för offentliganställda att anmäla papperslösa individer kommer trots utredningens förslag med undantag ändå att försämra grundläggande rättigheter och främja utveckling baserad på misstro, hat och exkludering. Dom som försvarar förslaget menar bland annat att förlsaget inte handlar om att ange någon på basis av tro eller politiska åsikter som i dikaturer. Samtidigt missar anhängarna av förslaget att det i praktiken handlar om att anmäla människor baserat på deras nationalitet och medborgarskap. Regeringens politik löser inte heller problemen med skuggsamhällen utan förvärrar dem genom att driva människor djupare in i utanförskap.
I sin intervju med Arbetet stödjer läraren Dan Andersson regeringens förslag om informationsplikt för offentliganställda, där lärare skulle bli skyldiga att anmäla papperslösa elever till myndigheterna. Han menar att detta är en nödvändig åtgärd för att hantera Sveriges så kallade skuggsamhälle. Anderssons argumentation visar dock en allvarlig brist på förståelse för problem på internationell nivå och grundläggande principer rörande utbildning och mänskliga rättigheter. Att människor överhuvutaget anses vara olagliga och papperslösa beror bland annat på avsaknad av medborgarskap, demokrati och rättigheter på global nivå.
Man kan säga att dom som säger sig vara emot segregation och skuggsamhället inom ett land ofta ignorerar eller även stödjer liknande beteenden mellan länder och världsregioner. Dan Andersson hävdar att informationsplikten inte är angiveri eftersom det inte handlar om politiska åsikter, som i Östtyskland. Men detta resonemang missar regeringens förslag är i praktiken diskriminerande och godtycklig eftersom den riktar sig mot individer baserat på deras formella medborgarskap och juridiska status.
Det beytder till exempel att en elev som föds i Sverige och är europeisk medborgare skulle aldrig riskera att bli anmäld av sin lärare, oavsett familjens situation, medan ett barn från en papperslös familj alltid skulle vara sårbart. Sveriges skollag och FN:s barnkonvention, som är integrerade i svensk lag, fastslår att alla barn har rätt till utbildning, oavsett juridisk status. Att kräva att lärare anmäler elever underminerar deras yrkesetiska ansvar att skydda och stötta barnens utveckling. Detta riskerar att skapa en miljö av rädsla, där föräldrar undviker att skicka sina barn till skolan, vilket bara förvärrar utanförskap och social exkludering.
Genom att sätta upp en sådan moralisk hierarki bidrar informationsplikten till att skapa ett klimat där medmänsklighet och solidaritet ersätts av misstänksamhet och rädsla. Andersson beskriver skuggsamhället som ett växande problem som kräver hårdare åtgärder. Men att tvinga fram anmälningar från offentliganställda riskerar bara att förflytta problemet till en annan nivå och även till andra länder. Människor som utvisas från Sverige riskerar att hamna i ännu sämre situationer i auktoritära stater, där de ofta möter förföljelse eller extrem fattigdom.
Forskning visar också att repressiva åtgärder som informationsplikt inte löser problemen med irreguljär migration utan snarare förvärrar dem. Istället krävs långsiktiga och inkluderande lösningar, såsom möjligheter till arbetskraftsinvandring, amnesti för papperslösa och globalt samarbete för att skapa säkra och lagliga migrationsvägar. Regeringen kan till exempel driva inom FN att modern decentraliserad teknologi som blockchain (blockkedjan) som redan används av FN:s institutioner som för flyktingar ska kunna användas för att skapa laglig global ID-handling som i princip alla människor kan ha för att kunna röra sig och samspela mellan länder.
Informationsplikten, som Dan Andersson stödjer, är en repressiv åtgärd som riskerar att skapa mer skada än nytta. Genom att bygga ett samhälle där människor anmäls baserat på sin nationalitet och juridiska status undermineras fundamentala demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. För att lösa utmaningarna med skuggsamhällen krävs långsiktiga och inkluderande lösningar som bygger på solidaritet, medmänsklighet och rättvisa. Offentliganställda bör inte tvingas agera som informatörer för staten; deras roll är att stötta och stärka samhällets mest utsatta och därmed bidra till en säkrare värld.
***
Vladan Lausevic, samhällsdebattör
