LEDARE | Jag vaknar till nyheten om ett försök till statskupp i Bolivia och tänker på hägern som lyfte när jag kom ner till min lilla sjö igår kväll.Två skilda världar och efter flera decennier med Latinamerika i fokus för mitt skrivande har jag ett ben i varje.
Det var en vacker syn där nere vid den fallfärdiga bryggan. Hägern tog ett varv runt sjön innan den kom i höjd och försvann västerut.
1996 skrev jag min bok ”Boliviablues – från självhushållning till självutplåning”, en träffande titel om jag får säga det själv, även om den hårt kritiserade, före detta presidenten, Evo Morales gjort en hel del för att återupprätta urbefolkningens ställning i landet.
Medan djuren i skogarna i mina trakter – och på de flesta andra håll i Sverige – trängs undan alltmer avskärmas människorna samtidigt från det jag väljer att kalla ”verkligheten”.
Det är som att den inte angår oss längre, nu när vi har så mycket teknik, underhållning och bekvämligheter till vårt förfogande.
En häger som lyfter från en liten sjö eller en statskupp i en sydamerikansk republik; vem bryr sig när fotbolls-EM fyller sportsidorna, familjen Wahlgren tar mer plats i media än hoten mot vår enda jord eller lastbilstillverkaren Scania har problem med leveranserna från batteritillverkaren i Skellefteå…
Jag kommer att tänka på Roberto, min vän som pryder omslaget till min bok. Många gånger har jag berättat om honom på gymnasieskolor över hela Sverige.
Han var 11 år när han började som gruvarbetare i staden Potosí, 20 år när han tvingades sluta på grund av ryggproblem och när vi lärde känna varandra försörjde han sig som illegal turistguide i huvudstaden La Paz.
Vad han gör idag vet jag inte? Men vi är ungefär lika gamla och det skulle vara intressant att höra hur hans liv tett sig sedan vi skildes åt efter vad jag förmodar var vårt sista möte.
Bolivia, min lilla sjö och allt däremellan. Det är det som är världen, det är det som är livet och det är detta som vi har att ta hand om ifall vår vackra planet ska ha någon framtid värd att tala om.
Global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald, varken mer eller mindre.
För det mesta är det storlommen jag möter nere i min sjö. Igår var det hägern för första gången i år. Jag hoppas det blir fler tillfällen.
När jag skrev min bok om Bolivia, hade landet ett världsrekord i antalet statskupper som löd på 188 stycken sedan självständigheten 1825.
Till dessa kan man nu lägga ytterligare en, även om den nu misslyckades och omständigheterna kring varför den ägde rum, i skrivande stund, ännu inte är klara.
Så börjar jag fundera kring vad jag skulle kalla en bok om Sverige om jag beslutade mig för att skriva en sådan. Kanske ”Den svenska modellen – från verklighet till fantasi”…
***
Stefan Strömberg, författare vars senaste bok är ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström.
