Stort stöd för ransonering av fossila bränslen

KLIMAT | Om du hör ransonering tänker du kanske på kaffebrist i krigstider, eller det omstridda motbokssystemet som reglerade svenskarnas alkoholkonsumtion. Vad skulle du säga om att få en personlig kvot för hur mycket bensin du får förbruka varje månad, eller hur mycket kött du får lägga på tallriken? Kan ransonering vara ett sätt att minska vår mest klimatpåverkande konsumtion? 

– Vi vet generellt att folk ogillar styrmedel som är hårda och som påverkar deras vardag, säger Oskar Lindgren, som skriver en doktorsavhandling om acceptans för hårda klimatpolitiska styrmedel, som ransonering, vid institutionen för geovetenskaper på Uppsala universitet.

Tidigare forskning har främst undersökt hur ekonomiska styrmedel, som koldioxidskatt, skulle kunna få människor att ställa om, berättar han.

– Men vi vet från mycket av forskningen att det är svårt att få acceptans för höga skatter och därmed svårt att få någon stor effekt på folks beteenden genom prishöjningar. Det är klart att det påverkar vad saker och ting kostar men det är svårt att få till storskaliga och genomgripande förändringar i folks konsumtion.

Oskar Lindgren och kollegorna valde att undersöka i vilken mån ransonering skulle kunna accepteras som styrmedel för att begränsa klimatförändringarna. I deras studie har nära 9 000 personer i Brasilien, Indien, Tyskland, Sydafrika och USA fått svara på frågor om hur de ser på ransonering av bränsle och så kallad utsläppsintensiv mat som kött. Forskarna undersökte även acceptansen för skatt på samma produkter – och förvånades av resultatet.

– Framförallt var vi förvånade över att det var så pass hög acceptans. När det gäller fossila bränslen kunde vi inte se någon statistisk skillnad på om folk föredrog skatt eller ransonering förutom i USA (där fler föredrog skatt, reds anm). Det tyckte vi var väldigt förvånande. För ransonering som styrmedel är ju ett väldigt stort ingrepp på folks vardag, säger Oskar Lindgren.

38 procent av de som deltog i undersökningen uppgav att de var positiva till ransonering av bränsle. Motsvarande siffra för bränsleskatt var 39 procent.

När det gäller kött var skillnaderna större. I alla länder utom Indien föredrog deltagarna beskattning framför ransonering. 

Varför tror du att fler kan tänka sig att ransonera bränsle än kött?

– Jag tror att kött är mer personligt för folk. Det är en kulturell fråga och en del av historien och kulturen i många länder. I Indien är inte köttätande kopplat till status och historia på samma sätt som i Tyskland, USA, Brasilien och Sydafrika, där köttkonsumtion är en del av vardagslivet. Det kan möjligtvis förklara den höga nivån av acceptans som vi såg i vår studie. 

Samtidigt var över 40 procent av de tillfrågade sydafrikanerna för en ransonering av kött, och över 50 procent tyckte att beskattning av köttkonsumtion var en bra idé.

– Det var väldigt förvånande, jag trodde vi skulle se mycket lägre nivåer av acceptans, säger Oskar Lindgren.

Även om olika länder ransonerat i tider av brist – Sverige ransonerade exempelvis bränsle under 1970-talets oljekris – har inget land ransonerat konsumtion i syfte att minska klimatpåverkan, berättar Oskar Lindgren.

– Det är fortfarande väldigt hypotetiskt.

Vad tror du skulle krävas för att ransonering av kött och bränsle för klimatets skull skulle bli verklighet?

– Jag tror det kommer behövas en annan förståelse både för hur allvarlig klimatkrisen är, men också för hur vi ser på politikens roll i samhället. I Sverige ser vi idag att det är no-go för politiker att prata om att påverka folks konsumtion – samtidigt som politiken gör det på olika sätt, exempelvis genom momssatser, säger Oskar Lindgren.

Han spår en tillbakagång till att staten blir en viktigare aktör i klimatomställningen. 

– Det är fortfarande en ganska lång väg kvar tills politiken vågar prata om styrmedel som direkt påverkar folks konsumtion och beteenden, men jag tror att det är möjligt ur ett längre perspektiv. Framförallt om vi fortsätter misslyckas med att minska våra utsläpp och förändra våra beteenden.

Något som tenderar att uppstå under tider av ransonering är svarta marknader. Hur ser du på den risken?

– Det är såklart en risk som finns med ransonering, men jag tycker inte att det är ett superstarkt argument emot ransonering. Historiskt sett så har svarta marknader ibland uppstått när ransonering införts, men detta har inte urholkat styrmedels effektivitet. Tittar vi på ransonering i Storbritannien under andra världskriget uppkom svarta marknader, men konsumtionen minskade ändå drastiskt samtidigt som ojämlikheten mellan fattiga och rika minskade. Detta problem finns dessutom för andra styrmedel, men vi använder dem ändå. Vi använder exempelvis fortfarande skatter även om skattebrott inte är ovanliga. 

En större svårighet med ett ransoneringssystem, tror Oskar Lindgren vore hur man ska hantera styrmedlets påverkan på ekonomin.

– Våra ekonomiska system är byggda på en konstant tillväxt. Att inflationen ska vara två procent och pensionssystemet är baserat på att ekonomin ska växa och så vidare. Skulle man införa en ambitiös ransonering på till exempel fossila bränslen så skulle det påverka hela ekonomin i stort, och påverka konsumtionen och ekonomin i sin helhet.

Samtidigt är väl själva poängen att styrmedlen ska påverka konsumtionen och ekonomin i sin helhet?

– Jag tycker generellt att man pratar ganska lite om effekten som tillräckligt ambitiösa styrmedel får på ekonomin på lång sikt. Om man skulle införa ett ransoneringssystem så skulle man behöva sätta något mål för hur mycket vi ska minska konsumtionen av en viss vara. Då måste man vara medveten om vilka konsekvenser det får och hantera dem på ett tydligt sätt, säger Oskar Lindgren och fortsätter.

– Hur ska man till exempel kompensera bönder som producerar kött och riskerar att slås ut om ransonering infördes? Det är en problematik som man verkligen måste ta hänsyn till. Men du har såklart rätt i att ambitionen med klimatpolitik som syftar till att påverka folk och företags vardag är att förändra.

I den publicerade studien finns svenskars attityder till ransonering inte med. Just nu forskar Oskar Lindgren på detta, och undersöker även hur ett ransoneringssystem skulle kunna utformas – även om styrmedlet knappast är på den politiska agendan idag.

– Jag tror det är viktigt att vi vågar utmana politiken, som i Sverige idag är alldeles för svag och går åt fel håll. Då måste vi våga forska på lösningar som kan ha en stor effekt, även om de är hypotetiska och känns osannolika idag. Jag tror inte att ransonering skulle kunna införas imorgon men jag tror det är viktigt att vi ser framåt och vågar göra den kanske lite obekväma forskningen.