I grunden handlar framtiden om vem som ska ha makt över beslutsfattningen och hur demokratin som metod för samtalsprocesser ska utvecklas och förnyas. Rapporten Artificial Intelligence and Democracy visar att fler behöver agera bland annat genom att hantera AI:s utmaningar med öppenhet, kreativitet och tapperhet med syfte att skapa bättre processer för engagemang och samarbete från lokal till global nivå, skriver Vladan Lausevic.
ESSÄ | Artificiell intelligens (AI) utvecklas i en rasande takt och påverkar våra samhällen på sätt som få kunde förutse. Men medan tekniken i grund och botten erbjuder fantastiska möjligheter rörande hälsa, utbildning och innovation kan den tyvärr missbrukas emot demokratin. Detta framgår tydligt i en ny rapport, Artificial Intelligence and Democracy, medskapad av Geneva Graduate Institute, Albert Hirschman Center For Democracy och Kofi Annan Foundation.
Rapportens huvudförfattare är forskaren Jérôme Duberry vid Graduate Institute i Genève. Han argumenterar att AI inte bara behöver regleras utan att den måste också demokratiseras för att verkligen vara till nytta och rättvisa för fler.
Duberry beskriver bland annat hur AI idag används för att övervaka människor, manipulera beteenden och sprida desinformation. AI-drivna algoritmer på sociala medier används för att öka polarisering, minska tilliten till institutioner och hota värderingar som krävs för ett öppet samhälle. Han varnar för att en liten grupp teknikjättar, huvudsakligen baserade i USA och Kina, dominerar den globala AI-utvecklingen, vilket leder till maktkoncentration och nya risker för odemokratisk utveckling.
Denna maktkoncentration står i direkt motsättning till demokratiska värden som öppenhet, jämlikhet och ansvar. Utan åtgärder riskerar vi på planeten att AI utvecklas till ett verktyg för övervakning, ojämlikhet och auktoritär kontroll snarare än för frigörelse och rättvisa. För att hantera dessa utmaningar föreslår Duberry ett brett reformprogram som omfattar åtgärder på global, nationell och lokal nivå.
På global nivå behövs bland annat en samordnad styrning av AI som inkluderar alla världens regioner, inte bara de rika och mäktiga. Även om initiativ redan finns inom FN, OECD och UNESCO, är de idag för splittrade och saknar bindande effekter. Därför föreslås internationella avtal som tydligt definierar hur AI ska användas med respekt för mänskliga rättigheter, samt åtgärder för att involvera fler länder från det globala syd i utvecklingen av AI:s framtida regler och normer.
På nationell nivå måste stater skapa institutioner som kan förstå, granska och styra AI på ett demokratiskt sätt. Det innebär att parlament, domstolar och tillsynsmyndigheter måste få både resurser och kunskap för att kunna utöva verklig kontroll över AI-system. Dessutom bör lagstiftning utvecklas som garanterar insyn i algoritmiska beslut, skyddar individens data och säkerställer att AI används på ett sätt som stärker snarare än undergräver demokratiska processer.
På lokal nivå pekar Duberry på vikten av att engagera medborgarna direkt i frågor som rör AI. Kommuner och lokala myndigheter kan spela en nyckelroll genom att experimentera med medborgardeltagande och inkluderande beslutsprocesser kring hur AI används i exempelvis offentlig service, trafikplanering och sjukvård. Genom medborgardialoger, lokala råd och digitala plattformar kan människor få en röst i hur ny teknologi påverkar deras vardag.
En av de mest centrala insikterna i rapporten är att AI inte är neutralt. De värderingar som byggs in i AI-system, och de intressen de tjänar, formas av dem som utvecklar och styr teknologin. Därför är det avgörande att demokratiska principer integreras i varje steg av AI:s utveckling, från forskningsprojekt till färdiga produkter.
En teknik som påverkar våra liv så djupt måste inte bara vara effektiv eftersom den också måste vara legitim i medborgarnas ögon. Att AI och demokrati är sammanflätade betyder också att vår förståelse av demokrati kan behöva utvecklas. Det räcker inte att hoppas på att teknologin utvecklas i rätt riktning av sig själv eftersom medborgare, beslutsfattare och civilsamhället måste aktivt delta i att forma AI:s framtid utifrån ideal om rättvisa, inkludering och mänsklig värdighet för en digital tidsålder.
I grunden handlar framtiden om vem som ska ha makt över beslutsfattningen och hur demokratin som metod för samtalsprocesser ska utvecklas och förnyas. Rapporten Artificial Intelligence and Democracy visar att fler behöver agera bland annat genom att hantera AI:s utmaningar med öppenhet, kreativitet och tapperhet med syfte att skapa bättre processer för engagemang och samarbete från lokal till global nivå.
***
Vladan Lausevic, samhällsdebattör
