LEDARE | ”I heard the news today, oh boy.” Med de, för världen idag så träffande orden, inleds The Beatles episka låt ”A day in the life” och det är förstås John Lennon som står för dem. Den ligger sist på albumet ” Sergeant Pepper´s Lonely Hearts Club Band” och avslutas med utdraget pianoackord, som liksom manar en att tänka efter på vad som hänt under denna dag i livet.
Kanske att reflektera, ifrågasätta och undra varför just detta sägs, eller skrivs, just idag.
”Först kom de för att hämta journalisterna. Vi vet inte vad som hände efter det.”
Citatet, som återgavs flitigt i sociala medier efter gripandet av den svenske journalisten Joakim Medin i Turkiet, understryker de fria mediernas roll i en demokrati. Journalister skapar sanning inte bara för sig själva utan för oss alla.” (DN 6/4)
Så skrev Björn Wiman i söndagens krönika och även om jag naturligtvis förstår vad han menar, kan jag inte låta bli att hänga upp mig på de två orden ”skapar sanning”.
För vad är det som pågår nu? Vad är det för omvärldsbild som förmedlas av dessa sanningssägare, alternativt sanningsskapare?
Är det inte så att det journalistiska rusandet åt samma håll och bidrar till det som Wiman inte menar; man skapar sanningar i sin iver att komma först, samtidigt som analysen och det kritiska granskandet sätts på undantag i hastighetens, likriktningens och tunnelseendets tecken.
Det här är något som också märks även i många av de program i våra medier som ska vara mer djuplodande, där utfrågaren ofta hellre driver en tes, än försöker förstå vad intervjuobjektet verkligen vill säga.
”Frihandel betyder att länder kan använda sina resurser mer effektivt genom att specialisera sig på sådan produktion där de har relativt sett bäst förutsättningar eller där de kan utnyttja stordriftsfördelar. Detta är grundkursen i nationalekonomi. Trumps tullpolitik kommer på sikt att minska den ekonomiska tillväxten i såväl USA som resten av världen.” (DN 9/4)
Nu är förvisso inte Lars Calmfors journalist, utan professor i internationell ekonomi, men så skriver han på DN:s ledarsida. Han är en av de experter som kallas in för att ”skapa sanningar” i den andra betydelsen av Wimans ord.
Definitionsmässigt är frihandel förvisso det som Calmfors skriver om, men det är inte frihandeln som Trumps galenskaper förstör, utan det ekonomiska system som har sina rötter i kolonialtiden och som gör somliga länder till vinnare och andra till förlorare, för att använda mig av den uruguayanske författaren Eduardo Galeanos ord.
Den som tror att billigt kaffe, billiga jeans, billig elektronik eller billiga leksaker har med frihandel att göra, kan glömma det. De främsta anledningarna är underbetald arbetskraft, naturförstörelse och ett fullkomligt idiotiskt sätt att transportera varor kors och tvärs över jorden.
Också Göran Greider rör till begreppen när han i en, i och för sig välmenande text i ETC, skriver kritiskt om den frihandel som aldrig funnits, vilket han dock tycks anse:
”Vänstern bör inte försvara frihandelns systemfel bara för att Trump går till angrepp. Tvärtom. All handel bör regleras. Klimat, jämlikhet och mänskliga rättigheter kräver det.” (ETC 9/6)
Det är inte ”systemfel” det handlar om, utan – som jag skrev alldeles nyss – en kolonial maktstruktur som tills nu, fungerat precis som det var tänkt. Och det är i själva verket just denna struktur Donald Trump vill förstärka, när han nu försöker göra så att USA åter blir jordklotets starkaste imperialistiska stat.
Det är beklagligt med alla dessa myter som underblåses av experter, makthavare och media, istället för man att kallar företeelser för vad de i själva verket är. Vi kan inte kriga oss till fred, vi kan inte rädda klimatet genom att förstöra naturen och det är global rättvisa vi ska sträva efter, inte en frihandel som är fri bara för det få som gynnas av den, men ett kors att bära för de allra flesta.
I heard the news today, oh boy…
***
Stefan Strömberg, författare och aktuell med samtalsföreläsningen ”Mellan oss skapas världen”, samt en om sina erfarenheter i Latinamerika och en om utvecklingen i Bergslagen
