Nu skrivs det nästan aldrig om vad användning av kärnvapen, det vill säga ett kärnvapenkrig, skulle innebära. Man skulle därför kunna tro att kärnvapen sedan Kubakrisen 1962 har blivit mindre farligare. Ett kärnvapenkrig är ett ännu större hot mot mänsklighetens omedelbara överlevnad än klimatförändringarna. Dagens kärnvapen är farligare än någonsin. Styrkan i moderna kärnvapen är många gånger större än de atombomber som fälldes för 80 år sedan, som utplånade Hiroshima och Nagasaki.
ESSÄ | Man hoppades ju att Nobels fredspris 2017 till ICAN:s antikärnvapenkampanj skulle bli en väckarklocka för vårt slumrande engagemang mot ett av de största hoten mot mänsklighetens överlevnad. Beatrice Fihn från ICAN sa då: ”Berättelsen om kärnvapen kommer att ha ett slut, och det är upp till oss vad det slutet blir.”
Inte heller blev det annat när förra året en japansk gräsrotsrörelse av överlevande från atombomberna i Hiroshima och Nagasaki tilldelades Nobels fredspris 2024 för sina insatser för att uppnå en värld fri från kärnvapen och för att genom vittnesmål visa att kärnvapen aldrig får användas igen.
Varför skrevs det inget i våra media om den årligen återkommande AMC konferensen ”Paths to Disarmament in Times of Nuclear Threat”, som 12-13 juni hölls i Alva Myrdal Centre for Nuclear Disarmament i Uppsala? Izumi Nakamitsu, biträdande generalsekreterare och representant för FN:s kontor för nedrustningsfrågor höll ett huvudanförande.
Efter ett kärnvapenkrig drabbas hela jorden av en atomvinter
Vid ett möte i oktober 2022 av APS Division of Nuclear Physics 22 anförde professor Alan Robock (Rutgers University):
“Världen som vi känner den kan gå under vilken dag som helst till följd av ett oavsiktligt kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland. Bränderna som orsakas av attacker mot städer och industriområden skulle generera rök som skulle blåsa runt världen, bestå i åratal och blockera solljuset, vilket skulle skapa en kärnvapenvinter. Eftersom temperaturerna skulle sjunka under noll grader skulle grödor dö och massiv svält skulle kunna döda större delen av mänskligheten. Även ett kärnvapenkrig mellan nya kärnvapenstater, som Indien och Pakistan, skulle kunna orsaka klimatförändringar utan motstycke i mänsklighetens historia och massiva störningar i världens livsmedelsförsörjning”
I maj i år rapporterades i en stor studie av Penn State University att förstörelsen efter ett kärnvapenkrig skulle sträcka sig långt bortom explosionszonerna på grund av uppkomsten av en atomvinter som kan ödelägga biosfären, inklusive jordbruket på hela jorden. Ett kärnvapenkrig hotar allt liv, hela mänskligheten och alla övriga djur med mera på vår enda jord.
Det är på de höga breddgraderna, på det norra halvklotet, i länder som Kanada, Finland, Norge och Sverige, där jordbruket skulle drabbas mest av en mörk atomvinter efter ett kärnvapenkrig, även ett ”mindre” sådant.
Hur är det med alla avtal som skulle förhindra ett kärnvapenkrig?
Visserligen har antalet stridsspetsar sjunkit jämfört med för 35 år sedan men samtidigt har USA:s kapacitet att förgöra Rysslands kärnkraftssilos och mobila nukleära enheter ökat dramatiskt de senaste dryga tio åren.
I september i år meddelade Putin att Ryssland kan fortsätta i ytterligare ett år med det Nya START-avtalet. Det ursprungliga avtalet, ett bilateralt avtal mellan USA och Ryssland, undertecknades 2010 och trädde i kraft 2011. Det gällande, nuvarande avtalet löper till 5 februari 2026. Det Nya START-avtalet begränsar än så länge Ryssland och USA till 1 550 utplacerade kärnvapenstridsspetsar vardera på interkontinentala leveranssystem. Även Trump meddelade att han ämnar att skriva på avtalet. Avtalet är det sista av sitt slag gällande vapenkontroll mellan stormakterna. Hur det blir får vi se!
ABM avtalet, antiballistisk missile treaty, drog sig USA ur ensidigt 2001. Likaså drog USA sig ensidigt ur INF avtalet, Intermediate Nuklear Forces treaty. Dessutom har vare sig USA eller Ryssland ratificerat CTBT-avtalet (Comprehensive Nuclear-Test-Ban Treaty), inte heller FN:s konvention om kärnvapenförbud (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW) som för närvarande har 99 undertecknare, men inte Sverige. Nu finns det snart tre kärnvapenmakter då Kina bygger upp en arsenal. Det har skapats en obalans i terrorbalansen.
Att USA inte vill hålla sig till avtal visade sig härom månaden. Trump har instruerat Pentagon att omedelbart börja matcha andra kärnvapenmakters tester av kärnvapen, med specifik hänvisning till Ryssland och Kina. Utlåtandet kom strax efter att Ryssland tillkännagav, inte att de hade gjort ett kärnvapenprov men, att de framgångsrikt testat en kärnkraftsdriven torped och en kärnvapenkapabel kryssningsrobot. Senast USA genomförde ett fullständigt kärnvapenprov var 1992. Det är inte känt om Kina har genomfört några sådana prov sedan samma tid. Det senaste underjordiska kärnvapentest Nordkorea genomförde var 2017, deras sjätte kärnvapentest, en vätebomb.
Information för allmänheten finns!
The Bulletin of the Atomic Scientists informerar allmänheten sedan 1947 om hot mot mänsklighetens överlevnad och utveckling av kärnvapen. De publicerar varje januari den så kallade domedagsklockan, som nu står förfärligt nära ”midnatt”. Även Scientific American satsar mycket på relevanta artiklar för allmänheten om kärnvapen.
Svaret på den stora frågan som sysselsatt strateger sedan 1960-talet har blivit att ett begränsat kärnvapenkrig inte är möjligt att föra. Det spelar inte någon roll vems fel det var när ett kärnvapenkrig väl har startat. Ingen kan vinna ett kärnvapenkrig. Nu verkar risken vara överhängande att dessa scenarier infrias om vi inte agerar och via FN kräver stop för att uppnå en värld fri från kärnvapen.
Inte någon kan vinna ett kärnvapenkrig.
Utgångspunkten för händelseförloppet av ett kärnvapenkrig är att någon kliver över den osynliga tröskel som ska förhindra att något land använder kärnvapen. Tröskeln brukar kallas MAD, Mutual Assured Destruction, och bygger på den ömsesidiga övertygelsen om att användning av kärnvapen leder till total förstörelse på båda sidor. Möjligheten att föra ett begränsat kärnvapenkrig existerar inte!
Tror militärerna att ”de” kan utkämpa och vinna ett kärnvapenkrig? Det kanske de kan om ”motståndaren” uppträder helt ”rationellt” men det är risk att det ”rationella” bryter samman när det inte finns någon betänketid. Att sitta och gissa om ”motståndaren” tänker sig att starta ett överraskningsanfall för att slå ut de militära vedergällningsanläggningarna är ju helt sjukt, men det verkar ju vara vad som kan hända.
Genom att USA har placerat sina nukleära spetsar alldeles inpå ryska gränserna nås de stora ryska städerna på 5-6 minuter. Parterna har bara en kort betänketid från det man upptäcker ett eventuellt kärnvapenanfall till när man måste agera. Situationen har blivit lite annorlunda nu då det förutom radar finns övervakning med satelliter.
Av intresse här är samtalet i amerikanska senaten 25 februari 2020 där den dåvarande SACEUR, Supreme Allied Commander Europe, Natos högste operative militäre befälhavare, Tod Wolters ”utfrågas”. Han berättar där om strategin att föra fram missiler nära de ryska gränserna och att uppträda ”så oförutsägbar som möjligt”. Det är verkligen ett bisarrt uppträdande inför risken att ”skapelsens krona” kanske ”sabbar” det hela med ett totalt kärnvapenkrig som konsekvens. En undersökning från Human Security Lab / YouGov i juni i år fann att 30 procent av soldater och veteraner anser att den amerikanska överbefälhavaren bör ha befogenhet att avfyra kärnvapen närhelst han eller hon anser det nödvändigt, men 21 procent av de militärutbildade respondenterna sa ”de bör aldrig användas under några omständigheter”. Dessutom sa 62 procent att de endast skulle stödja användning som vedergällning för en kärnvapenattack mot amerikaner – en ”ingen första användning”-policy som skulle representera ett betydande skifte från den nuvarande amerikanska doktrinen. Hur nuvarande SACEUR tänker vet vi inte.
I de vanliga medierna framförs inte alls de existentiellt katastrofala konsekvenser som kan bli resultatet. Kan det vara så att dessa möjliga utfall undanhålls den stora ”publiken”/ väljarna?
• Det var ingen risk med tobak. Det visade sig att det var tobaksindustrin som ”lobbade”.
• Det såddes tvivel på klimateffekter. Det visade sig att det är fossilindustrin som ”lobbar”.
Och så vidare
Militarismen och krigsindustrierna har högkonjunktur och är verkligt ”duktiga” och kommer hela tiden med ”effektivare” vapen för att skapa avskräckning, deterrence. Kan det vara vapenindustrin/kärnvapenindustrin som vill sälja mer som ser till att det nästan är tabu att tala om de existentiella hoten med kärnvapnen? Eller är det militären som tagit över helt? Eller är det ”kapitalet” som vill åt naturrikedomar och marknader och förnekar de enorma riskerna
Tveka inte att protestera mot kärnvapen och anslut dig till fredsrörelsen!
PS. Läs boken som kom nu i september av Alan Robock och Owen Toon “Earth in Flames: How an Asteroid Killed the Dinosaurs and How We Can Avoid a Similar Fate From Nuclear Winter”
***
Johanna Deinum, pensionär
