Läkemedel skulle kunna erbjuda en väg mot en hiv-fri värld, men bara om människor har tillgång till det.
Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar nu bred användning av den långverkande injektionen lenacapavir för hiv-prevention. Med endast två doser per år kan läkemedlet bli ett viktigt verktyg i kampen mot hiv – men experter varnar för att höga priser, restriktiva licensvillkor och minskad global hälsofinansiering riskerar att begränsa tillgången där behovet är som störst.
HÄLSA | Vid den internationella aidskonferensen i Kigali, Rwanda, presenterade WHO den 14 juli 2025 nya riktlinjer för hiv-prevention. Rekommendationen lyfter fram lenacapavir, ett läkemedel utvecklat av Gilead Sciences, som ges som injektion endast två gånger per år. Flera kliniska studier har visat att lenacapavir kan ge nästan fullständigt skydd mot hiv, med en effektivitet på upp till 100 procent bland cisgenderkvinnor och flickor och en riskminskning på 96 procent i blandade grupper av cis- och transmän samt icke-binära individer, rapporterar Reuters.
Lenacapavir är redan godkänt i USA sedan juni 2025 och har fått klartecken från EU:s läkemedelsmyndighet EMA, där det marknadsförs under namnet Yeytuo. Det nya läkemedlet ses som ett viktigt tillskott till befintliga metoder, som oral PrEP och den månatliga dapivirin-vaginalringen, vilka för många är svårare att följa på grund av daglig dosering eller stigma kring användningen.
Läkare Utan Gränser (MSF) välkomnar WHO:s riktlinjer men framhåller att verklig effekt bara kan uppnås om tillgången säkerställs globalt.
– Lenacapavir är den typ av innovation som kan vara omvälvande, men bara om den i slutändan är tillgänglig för samhällen i låg- och medelinkomstländer som behöver den mest, säger Antonio Flores, senior rådgivare för hiv/tuberkulos vid MSF Southern Africa Medical Unit (SAMU), i ett pressmeddelande. Han understryker att två injektioner per år kan ge ”längre skydd och bättre följsamhet” och vara ”revolutionerande” för utsatta grupper.
Trots potentialen finns hinder. Det nuvarande licensavtalet som Gilead tecknat begränsar möjligheten att producera generiska versioner i flera länder som står utanför avtalet. Detta innebär att priset förblir högt. Gilead har dock tagit vissa steg mot ökad tillgång. Ett nyligen undertecknat avtal med Globala fonden innebär att upp till två miljoner personer i låg- och medelinkomstländer ska få lenacapavir till självkostnadspris fram till dess att generiska alternativ finns. Ändå motsvarar detta bara en liten del av det globala behovet – UNAIDS uppskattar att 21 miljoner människor behöver nås.
Doktor Tom Ellman från MSF SAMU är kritisk till Gileads agerande:
– Gilead är bara en läpparnas bekännelse för rättvisa och tillgång, samtidigt som de inför restriktioner för potentiella generiska tillverkare. Detta kommer att minimera uppskalningen av detta banbrytande läkemedel samtidigt som de skyddar och maximerar dess vinster.
Han uppmanar företaget att ta bort licensspärrarna så att lenacapavir kan ”nå sin fulla potentiella effekt när det gäller att vända HIV-epidemin.”
För att lenacapavir ska kunna bidra till en verklig vändning i hiv-epidemin menar både experter och organisationer att tre åtgärder är avgörande: att undanröja licensrestriktioner, säkra långsiktig finansiering och möjliggöra generisk konkurrens. Om dessa hinder övervinns kan lenacapavir inte bara bli ännu ett läkemedel i arsenalen, utan ett av de viktigaste verktygen för att nå målet om att stoppa hiv som global epidemi.
Global hiv-statistik och mål
Enligt den senaste globala hiv-statistiken från UNAIDS och WHO lever idag omkring 40,8 miljoner människor med hiv världen över, med ett osäkerhetsintervall mellan 37,0 och 45,6 miljoner. Siffrorna visar att hiv fortfarande är en av världens största folkhälsoutmaningar, trots att medicinska framsteg har minskat både dödlighet och nyinfektioner de senaste två decennierna. Under 2024 registrerades uppskattningsvis 1,3 miljoner nya hiv-infektioner globalt. Antalet hiv-relaterade dödsfall samma år uppgick till cirka 630 000, vilket innebär att över 1 700 människor dog varje dag av sjukdomen.
Tillgången till testning och behandling har förbättrats, men den är långt ifrån jämlik. Av alla som lever med hiv känner 87 procent till sin hiv-status. Bland dessa får 77 procent – motsvarande ungefär 31,6 miljoner människor – antiretroviral behandling (ART), som hindrar virusets spridning i kroppen. Av de som behandlas har 73 procent uppnått viralt undertryck, vilket innebär att virusnivåerna är så låga att hiv inte längre kan överföras sexuellt. Trots dessa framsteg är gapet tydligt när man jämför olika regioner: i vissa låginkomstländer är andelen med tillgång till behandling fortfarande betydligt lägre än det globala genomsnittet, ofta på grund av brist på läkemedel, höga kostnader och svag hälsoinfrastruktur.
WHO och UNAIDS har satt upp ambitiösa mål för år 2025, de så kallade ”95-95-95”-målen: att 95 procent av alla som lever med hiv ska känna till sin status, att 95 procent av dessa ska få behandling och att 95 procent av de behandlade ska uppnå viralt undertryck. Att nå dessa mål kräver intensifierade insatser inom prevention, testning, behandling och sociala stödprogram. UNAIDS varnar för att om utvecklingen stannar av riskerar världen att se upp till sex miljoner nya hiv-infektioner och fyra miljoner dödsfall fram till 2029. Detta skulle underminera årtionden av framsteg och göra det nästan omöjligt att nå FN:s långsiktiga mål om att få slut på aidsepidemin som ett globalt hot till 2030.
En särskild utmaning är att preventionen släpar efter. Trots tillgång till effektiva metoder som daglig oral preexponeringsprofylax (PrEP), den månatliga dapivirin-vaginalringen och injicerbart cabotegravir varannan månad, är användningen i många länder låg. Orsakerna är både praktiska och sociala: daglig medicinering kan vara svår att följa, stigma kring hiv kan avskräcka människor från att söka vård, och vårdcentraler kan vara geografiskt svårtillgängliga. WHO:s nya rekommendation om lenacapavir – som bara kräver två injektioner per år – ses därför av experter som ett potentiellt genombrott, särskilt för utsatta och marginaliserade grupper.
Men framgången för sådana innovationer hänger på tillgängligheten. Medan priset för lenacapavir i USA är över 28 000 dollar per år, visar oberoende forskning att generiska versioner skulle kunna produceras för så lite som 25–40 dollar årligen. För att nå fler måste licensrestriktioner hävas, generisk konkurrens främjas och internationella givare stärka finansieringen av hiv-prevention och behandling.
