Ett nytt utkast som saknar produktionstak och kemikaliekrav möts av motstånd från både de länder som är för att starkt avtal, och oljeproducenter.
MILJÖ | Förhandlingarna om ett globalt, rättsligt bindande plastavtal riskerar att sluta utan uppgörelse när samtalen går in i sina sista timmar. Det senaste ordförandeutkastet från Luis Vayas Valdivieso saknar begränsningar av plastproduktionen och berör inte kemikalier i plastprodukter – en linje som utlöste avvisanden från ett stort antal länder.
EU slog fast att förslaget var ”inte acceptabelt” och att det saknar ”tydliga, robusta och genomförbara åtgärder”, medan Kenya konstaterade att det inte finns ”några globalt bindande skyldigheter för någonting”. Panama summerade besvikelsen: ”Det är inte ambition: det är kapitulation”. Även Storbritannien var kritiskt och kallade texten en väg ”mot den minsta gemensamma nämnaren”, medan Norge ansåg att den ”inte levde upp till vårt löfte … att få slut på plastföroreningar”. Tuvalu varnade för ett fördrag ”som inte skyddar vårt folk, vår kultur och vårt ekosystem från det existentiella hotet från plastföroreningar”.
På den andra sidan står den så kallade likasinnade gruppen, ledd av Gulfstater. Kuwait sade att texten hade ”gått över våra röda linjer” och underströk att ”utan konsensus finns det inget fördrag värt att underteckna”. Gruppen tillade: ”Det här handlar inte om att sänka ambitionen: det handlar om att göra ambition möjlig för alla”. Saudiarabien talade om ”många röda linjer som korsades för den arabiska gruppen” och krävde att omfattningen definieras ”en gång för alla”. Förenade Arabemiraten ansåg att utkastet ”går utöver mandatet”, medan Qatar menade att utan tydlig omfattning ”förstår vi inte vilka skyldigheter vi ingår”. Indien, som stödde Kuwait, såg samtidigt texten som ”en tillräckligt bra utgångspunkt”.
Den återupptagna femte förhandlingsrundan inleddes den 5 augusti och samlar omkring etthundraåttiofyra länder. Efter flera rundor utan uppgörelse försöker ordföranden nu hitta en minsta gemensamma nämnare. En reviderad version av texten väntas presenteras i slutskedet av torsdagens möte, men läget beskrivs som fortsatt låst.
Miljöorganisationer uppmanar ministrarna att inte backa från tidigare löften.
– Efter tre års förhandlingar står vi på gränsen till att lämna Genève utan ett avtal. Utkastet till fördrag som presenterades med bara timmar kvar är dömt att förkastas av många medlemsstater eftersom det i grunden inte återspeglar de överenskomna målen som sattes 2022, säger Sian Sutherland, medgrundare av A Plastic Planet och Plastic Health Council skriver Oceanographic Magazine.
Sutherland är bland de miljöaktivister som har kritiserat utkastet till texten för dess brist på ambition, att inte nämna plastens hälsoeffekter, trots de växande bevisen som stöder förslaget, och att begränsa plastproduktionen.
– Genom att undvika bindande produktionsbegränsningar ger utkastet fossilbränsleindustrin en livlina i plast när världen rör sig bort från olja och gas.
Plastavfall
Plastavfall uppstår i hela värdekedjan – från engångsförpackningar och textilier till byggprodukter och däck – och mängderna har ökat snabbt under 2000-talet. Global plastproduktion och plastavfall var ungefär dubbelt så stora 2019 som år 2000, och utan ytterligare åtgärder väntas flödena kunna tredubblas till 2060. Bara en liten del material återvinns globalt: omkring nio procent, medan stora volymer går till deponi eller förbränning och en betydande andel läcker till miljön. Varje år beräknas nitton till tjugotre miljoner ton plastavfall hamna i sjöar, vattendrag och hav – motsvarande omkring två tusen sopbilar om dagen. Majoriteten av läckaget består av makroplast från bristfällig avfallshantering, medan mikroplast – bland annat från däckslitage, broms- och textilfibrer – står för resterande del.
När plast väl sprids i miljön bryts den ner till mindre fragment som är svåra och kostsamma att samla upp. Stora mängder har redan ackumulerats i flodsystem, vilket innebär att läckage till haven kommer fortsätta i årtionden framöver även om avfallshanteringen förbättras kraftigt.
I EU har materialåtervinningen av plastförpackningar ökat över tid men ligger fortfarande på en nivå som inte räcker för unionens mål. År 2022 materialåtervanns i genomsnitt drygt fyrtio komma sju procent av plastförpackningsavfallet. Samtidigt var utvecklingen för den bredare avfallshanteringen ojämn, med tecken på stagnation och fortsatt omfattande förbränning och deponering; delar av avfallet exporteras dessutom för återvinning och hanteras inte alltid optimalt i mottagarländer. För att nå målen betonar europeiska miljömyndigheter behovet av bättre separat insamling, design för återvinning och att fasa ut svåråtervunna produkter.
I Sverige visar nya sammanställningar att mer än en komma två miljoner ton plast i svenska avfallsflöden gick till energiutvinning 2023, utöver cirka fyrahundrafemtioen tusen ton plast i importerat avfall som förbrändes i svenska anläggningar. Samma år materialåtervanns endast cirka etthundrafyrtioen tusen ton plast. För plastförpackningar låg materialåtervinningen på trettionio procent 2023, trots ett nationellt mål om femtio procent till 2025. För att vända utvecklingen lyfter myndigheter fram minskad plastanvändning, ökad återanvändning, mer effektiv utsortering nära hushållen och bättre design av förpackningar, i linje med internationella rekommendationer om att “vrida av kranen” genom att minska onödig plast, införa återfyllnadssystem och öka kvaliteten på återvinningen.
NaturvårdsverketUNEP – UN Environment Programme
OECD
