Forskare från Nederländerna har gjort nya beräkningar som pekar på att universums slut kan komma långt tidigare än vad tidigare modeller föreslagit – även om det handlar om ofattbart avlägsna tidsperspektiv.
UNIVERSUM | Enligt forskare vid Radboud-universitetet i Nederländerna kommer universum inte att leva i 10 upphöjt till 1 100 år, vilket tidigare uppskattningar antytt. Den nya beräkningen visar istället att slutet kan komma redan om 10 upphöjt till 78 år – en etta med 78 nollor. Studien är publicerad i Journal of Cosmology and Astroparticle Physics.
– Universums slutgiltiga slut kommer mycket tidigare än väntat, men som tur är tar det fortfarande väldigt lång tid, säger huvudförfattaren Heino Falcke.
Bakgrunden till forskningen är att man velat räkna ut när de mest långlivade objekten i universum – vita dvärgstjärnor – upphör att existera. Forskarna har använt sig av teorin om Hawkingstrålning, som postulerades av fysikern Stephen Hawking på 1970-talet. Teorin går ut på att svarta hål inte är eviga utan förlorar massa genom strålning och därmed så småningom ”avdunstar”.
De nya resultaten kommer bara några veckor efter att en annan forskningsgrupp presenterade fynd som kan påverka förståelsen av universums framtid. Under mars månad framkom det att mörk energi – som tros utgöra nästan 70 procent av universums totala energi – eventuellt kan vara i avtagande. Detta skulle kunna innebära att den nuvarande expansionen av universum inte varar för evigt, utan att en kollaps i en så kallad ”Big Crunch” är möjlig.
– Nu finns det en möjlighet att allting tar slut, säger kosmologen och studiemedarbetaren Mustapha Ishak-Boushaki vid University of Texas i Dallas.
– Skulle vi anse det vara bra eller dåligt? Jag vet inte.
Om mörk energi däremot är konstant, som Einstein föreslog, menar forskare att universum kan fortsätta expandera i all oändlighet och gradvis bli allt kallare, mörkare och tommare.
Radboud-forskarna har utvidgat tankegången bakom Hawkingstrålning till andra typer av objekt och beräknat att även vita dvärgar till slut försvinner – beroende på deras densitet. Det gör det möjligt att räkna ut när även de mest beständiga objekten försvinner.
– Genom att ställa den här typen av frågor och titta på extrema fall vill vi bättre förstå teorin, och kanske en dag kan vi reda ut mysteriet med Hawkingstrålning, säger medförfattaren Walter van Suijlekom.
För människans del är farhågorna dock långt borta. Forskare förutspår att vår egen sol kommer att bli obeboelig redan om ungefär en miljard år, då haven kokar bort. Om cirka 8 miljarder år väntas solen expandera tillräckligt för att sluka jorden helt.
