LEDARE | ”Vi har ökat försvarsbudgeten med 100 miljarder kronor sedan 2022. Det saknar motstycke, om man inte backar tillbaka till kalla krigets allra värsta dagar, säger statsminister Ulf Kristersson (M). Samtliga åtta riksdagspartier står bakom de pågående ökningarna av försvarsanslagen.” (DN 16/9)
”Vi befinner oss i dag vid en punkt där ”omställning” i den politiska debatten betyder att producera stora mängder el – helst genom kärnkraft – och insatsvaror till industrin: ett dramatiskt diskursivt skifte med stora konsekvenser. Som sig bör i en demokrati finns det också tvivel och protest mot dessa jättesatsningar. Legitimiteten för de projekt som nu representerar den gröna omställningen har sjunkit. Det får till följd att också omställningsbegreppets legitimitet skadas – och tilltron till aktörerna som anses drivande i denna ”gröna” omställning likaså.” (DN-debatt 16/9)
Länge har jag ställt frågan om vad vi menar när vi säger ”rädda klimatet” och ”ställa om”. Avsikten har inte varit att slå ner på alla som kämpar, utan att fästa uppmärksamhet på att orden lätt kidnappas och får helt andra betydelser om vi inte är uppmärksamma.
Att frågan är minst sagt angelägen, framgår av de båda texter i morgontidningen som jag citerar. Lägger man sedan till att det svenska biståndet, och med det solidariteten, är satt på undantag, upptäcker man snart en utveckling som är så i grunden fel, att det är en gåta att inte fler protesterar.
I debattartikeln i DN skriver, bland andra, Anke Fischer, professor i miljökommunikation, Sveriges lantbruksuniversitet i samma anda. Hållbarhet och minskade utsläpp, har blivit att skapa konkurrensfördelar för svensk industri och producera mängder med el. Ständigt med ekonomisk tillväxt som den stora och heliga ledstjärnan. Med ordlekens hjälp, skulle man kunna säga att det som en gång var en omställning värd namnet, numera är inställd. Rent av, avställd.
Jag har under flera år skrivit och föreläst om nödvändigheten av global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald och en insikt om att dessa hänger ihop och inte kan behandlas var för sig. De fyra debattörerna från SLU, uttrycker det så här:
”När man tittar på det geopolitiska läget verkar det sannolikt att pressen på resurser kommer att fortsätta öka, och därmed också konfliktpotentialen. Om ord och begrepp formar vårt handlingsutrymme är den snäva tolkningen av den gröna omställningen som industripolitik alltför begränsad och försvårar konflikthanteringen.”
Den svenska militära upprustningen bekräftar det som sägs. Militären prioriteras i alla sammanhang, medan naturen och rättvisan inte ens kommer i andra hand.
I den nya budgeten höjer man försvarsanslagen med 27 miljarder kronor, vilket är mer än totalen för natur och klimat som hamnat kring 20 miljarder kronor de senaste åren.
Och det är bara början; med den här höjningen når utgifterna för försvaret 2,8 procent av BNP, målet sägs vara 3,5 procent, men Nato (och Trump) talar om minst fem procent.
Satsningar på järnvägen uteblir och de stora ”låtsasgröna” industriprojekten – som Northvolt – är i första hand till för bildindustrin.
Politikerna vill satsa på kärnkraft och minska utsläppen genom ett projekt med elmopeder i Ghana, vilket naturligtvis är lika galet som det låter. Det är dags att sluta blunda för det som pågår. Dags att upphöra med tunnelseendet. Fredsrörelsen, alla som jobbar med rättvisefrågor och de som värnar skogar, natur och klimat måste samarbeta i mycket större utsträckning.
Annars blir det inte någon verklig omställning.
Vad vill vi ha för samhälle, vad önskar vi för framtid för vår vackra planet och vad innebär det att vara människa?
Det går inte att smita undan de här frågorna längre…
***
Stefan Strömberg, författare och aktuell med föreläsningen Mellan oss skapas världen på Bacchi Syre i Stockholm 18 september
