Jämställdhet är nyckeln till global utveckling

JÄMLIKHET |  I en ny rapport till FN:s människorättsråd riktar den särskilde rapportören för rätten till utveckling, Surya Deva, ett skarpt budskap till världens regeringar: Utan jämställdhet är det omöjligt att uppnå rätten till utveckling – och utan utveckling för kvinnor och flickor förblir jämställdhet en ouppnåelig dröm.

Rapporten, som är framtagen inför rådets 60:e session som pågår mellan 8 september och 8 oktober, analyserar det ömsesidiga sambandet mellan jämställdhet och utveckling. Deva understryker att sambandet mellan dessa två rättigheter länge har försummats och till och med betraktats som motsättningar av vissa stater. I rapporten lyfter han detta som en farlig missuppfattning. I själva verket är könsjämlikhet en förutsättning för att varje människa ska kunna ta del av utvecklingens frukter – ekonomiskt, politiskt, socialt och kulturellt.

Varnar för global backlash
Ett av rapportens centrala budskap är att kampen för jämställdhet har hamnat under starkt tryck de senaste åren. I flera delar av världen ser FN-experten en tilltagande backlash, där tidigare framsteg ifrågasätts eller rullas tillbaka. Det gäller inte minst kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, deras deltagande i beslutsfattande och rätt till skydd från våld.

”Det är avgörande att förstå könsjämlikhet som en grundläggande mänsklig rättighet – inte som ett privilegium som kan plockas bort när politiska vindar vänder”, skriver Surya Deva.

2025 markerar även 30-årsjubileet för Pekingplattformen, ett av världens mest ambitiösa dokument för att främja jämställdhet. Rapporten pekar på att framstegen sedan 1995 varit otillräckliga – och i vissa fall en tillbakagång.

Flickor och kvinnor missgynnas globalt
Rapporten redogör för ett brett spektrum av strukturella hinder som fortsätter att utestänga kvinnor och flickor från utveckling. Enligt Världsbanken har kvinnor globalt sett bara tillgång till cirka 64 procent av de juridiska rättigheter som män har. I 28 länder får kvinnor inte föra vidare sitt medborgarskap till sina barn på samma sätt som män. I 62 länder har kvinnor lägre pensionsålder än män – ofta inte som en förmån, utan som ett tecken på begränsad arbetsmarknadsdeltagande.

Dessutom uppmärksammas att kvinnor i genomsnitt utför 2,5 gånger mer obetalt omsorgsarbete än män, vilket direkt påverkar deras möjlighet till ekonomiskt oberoende. Kvinnor dominerar lågavlönade sektorer, saknar ofta tillgång till mark och kapital, och löper större risk att drabbas av våld – både i hemmet, på arbetsplatsen och online.

Deva varnar även för könsbaserade ojämlikheter i klimatsammanhang. Kvinnor utan äganderätt till jord utsätts i högre grad för livsmedelsbrist vid klimatkatastrofer. Kvinnor som saknar tillgång till digital teknik riskerar att ställas utanför innovation och utbildning. Och kvinnliga klimataktivister attackeras i allt högre grad.

Jämställdhet gynnar hela samhället
En viktig del av rapporten ägnas åt att visa hur jämställdhet inte bara är en fråga om rättvisa för kvinnor – utan om utveckling för alla. När kvinnor ges möjlighet att delta på lika villkor leder det till bättre beslut, mer inkluderande tillväxt och mer hållbara samhällen.

Studier som lyfts i rapporten visar att företag med fler kvinnor i ledande positioner har högre lönsamhet, bättre miljöprestanda och starkare socialt ansvar. Kvinnor i parlament bidrar till att fler miljöavtal ratificeras, och i fredsprocesser är kvinnors deltagande kopplat till mer hållbara fredsavtal. Under covid-19-pandemin visade kvinnliga ledare i flera länder en större benägenhet att införa inkluderande och skyddande åtgärder.

Rapporten refererar också till Rwanda, där kvinnor innehar 64 procent av platserna i parlamentet – högst i världen. Detta har enligt rapporten bidragit till förbättrad representation, mindre korruption och bredare samhällsutveckling.

Fem nyckelstrategier för att uppnå jämställd utveckling
Surya Deva identifierar fem strategiska områden där rätten till utveckling kan användas för att uppnå jämställdhet:

• Kollektiv dimension: Kvinnors organisationer bör ges möjlighet att föra kvinnors talan i internationella forum, samt agera i solidaritet kring frågor som menstruation, mödravård och våld.
  
• Meningsfullt deltagande: Kvinnor måste inkluderas i alla beslutsfattande forum – från företag och parlament till AI-utveckling och klimattoppmöten.
  
• Rättvis fördelning: Staten bör använda könsmedveten budgetering, jämställda upphandlingar och rättvis tillgång till mark och krediter.
  
• Intersektionalitet: Jämställdhetspolitik måste ta hänsyn till hur kön samverkar med andra faktorer som etnicitet, klass, religion och sexuell läggning.
  
• Internationellt samarbete: Bistånd och teknologiöverföring bör användas för att stärka jämställdhet, särskilt i utvecklingsländer.
  

Tydliga rekommendationer
Rapporten avslutas med en lång lista rekommendationer. Bland annat uppmanas stater att:

• Införa lagar mot könsdiskriminering i både privat och offentlig sektor.
  
• Säkra kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter.
  
• Införa jämställd representation i alla politiska och ekonomiska institutioner.
  
• Ersätta kvinnor för obetalt omsorgsarbete, till exempel genom att räkna det som del av BNP.
  
• Använda offentlig upphandling och bistånd som verktyg för att främja jämställdhet.
  

Dessutom uppmanas FN-organ att säkerställa jämställd representation i sina egna ledarskapsstrukturer. Företag bör enligt rapporten garantera lika lön för lika arbete, införa nolltolerans mot trakasserier och säkerställa kvinnors deltagande i utformningen av ny teknik. Även fackförbund, universitet och civilsamhället får tydliga uppmaningar att arbeta aktivt mot könsdiskriminering.

Slutsats: Kvinnor är inte bara mottagare – de är förändringsskapare

Rapportens grundbudskap är tydligt: Flickor och kvinnor ska inte ses som passiva mottagare av hjälp eller utveckling, utan som aktiva förändringsskapare. Genom att undanröja strukturella hinder och ge dem tillgång till resurser och makt, kan en mer jämlik, fredlig och hållbar värld bli möjlig – för alla.