LEDARE | Vi lever i ett samhälle där vi inte hinner fundera innan förändringen är klubbad och klar. Faktum är att det går så fort ibland att det som plötsligt var en realitet hinner förklaras värdelöst och avvecklas, innan vi ens märkt att det införts.
– Nyss skulle Nato rädda oss. Idag duger det inte längre. Därför måste Sverige och Europa rusta militärt ännu mer på egen hand.
– USA skulle – med DCA–avtalet – vara en garant för vår säkerhet. Nu leker Trump hellre med Putin och stänger ute Europa (detta kan dock förändras innan bläcket hunnit torka.)
– Fabriker som Northvolt fick en massa miljarder för att vi skulle klara den gröna omställningen och göra oss oberoende av Kina. Av det blev inte ens en tummetott. Ja, förutom då för några knösar till direktörer som blev ännu rikare på att sälja aktier i rätt ögonblick.
– Nu stänger vi gränser, visar ut och pratar om förvaring av asylsökande utomlands så att vi ska ”slippa” dem som flyr här. Solidariteten, och med den ordens innebörd, dör lika snabbt som den anständighet som ändå fanns förut.
Vill vi verkligen allt det här?
Och hur ska vi hantera utspelen om en massa ny kärnkraft, skövling av naturskogar, satsningar på AI och det kontrollsamhälle som växer fram i allt snabbare takt?
Utifrån mitt perspektiv ser jag bara en lösning – det är naturligtvis inte en färdig lösning, men väl en nödvändig början – och det är att vi måste samtala om det här:
– Vad är det för samhälle vi vill leva i?
– Vad är det vi värderar högst?
– Hur ska vi åstadkomma detta?
Vi behöver lyssna till flera olika perspektiv, också de obekväma, istället för att håna dem som tycker olikt. Vi behöver reflektera, ställa olika alternativ mot varandra och resonera oss fram. Vi behöver, naturligtvis, agera.
Anslagen till föreningar, till studieförbund, till folkhögskolor och till den media som vill förmedla andra nyhetsvinklar minskar och det är livsfarligt. Vi förs in i en enda sanning och tappar förmågan att kritiskt granska det som skrivs och sägs. Visst finns det fortfarande de som försöker, men bruset från de som vill bedöva blir allt högre.
Samhället förändras med en hisnande hastighet och det är inte, som när folkhemmet växte fram, en förändring som kommer underifrån och där politikerna drivs till reformer av en befolkning som vill få det bättre. Nej, nu kommer kraven uppifrån; från storföretagen, från andra länder och från det ekonomiska systemet och vi har politiker som följer istället för att leda.
Inte minst därför behövs mötesplatserna där vi frågar och ifrågasätter, och kanske är det allra viktigaste att våga ompröva det vi själva nyss tagit för givet.
Så låt oss värna samtalet och det fria ordet och för att kunna det behöver vi studieförbund, folkhögskolor och en fri press med ett brett utbud av åsikter!
***
Stefan Strömberg, författare och aktuell med samtalsföreläsningen ”Mellan oss skapas världen”, samt en om sina erfarenheter i Latinamerika och en om utvecklingen i Bergslagen.
