Turkiet övervakar svenska journalister – Medin varnar kollegor

Medin och anklagelserna

Den svenske journalisten Joakim Medin har nyligen dömts i Turkiet för att ha förolämpat president Recep Tayyip Erdoğan och står inför ytterligare åtal för påstått samröre med den terrorklassade organisationen PKK.

Den 30 april 2025 dömdes Medin till elva månaders villkorligt fängelse för att ha förolämpat president Erdoğan. Domen baserades på hans rapportering om en protest i Stockholm 2023, där en docka föreställande Erdoğan hängdes upp och bilder från demonstrationen delades i sociala medier. Medin har förnekat att han deltog i protesten eller delade bilderna och hävdar att han befann sig i Tyskland vid tidpunkten. 

Utöver denna dom väntar Medin på rättegång för anklagelser om medlemskap i PKK och spridning av terrorpropaganda. Åklagaren hänvisar till flera av Medins artiklar och böcker om kurdernas situation samt bilder där han syns tillsammans med medlemmar av den kurdiska milisen YPG. Bland bevismaterialet finns även intervjuer i svenska och turkiska medier samt inlägg på sociala medier. 

Medins advokat, Veysel Ok, har kritiserat åtalet och menar att det saknas konkreta bevis för anklagelserna. Han hävdar att Medin endast har utfört sitt journalistiska arbete och att åtalet är politiskt motiverat. 

Om Medin fälls för terroranklagelserna riskerar han upp till tolv års fängelse. Rättegångsdatum för dessa anklagelser har ännu inte fastställts.

Turkiets förolämpningslag

I Turkiet är det enligt paragraf 299 i strafflagen ett brott att förolämpa presidenten. Denna lag har använts flitigt sedan Recep Tayyip Erdoğan tillträdde som president 2014. Enligt en rapport från oppositionspartiet CHP inleddes 38 581 rättsprocesser för förolämpning av presidenten mellan 2014 och 2020. Till jämförelse startade de fem presidenterna före Erdoğan sammanlagt 1 816 sådana processer. Fler än en tredjedel av de åtalade har fällts för brottet. 

Lagen har kritiserats för att inskränka yttrandefriheten och används ofta mot journalister, aktivister och oppositionella. Den turkiska människorättsorganisationen MLSA rapporterar att förolämpning av presidenten är en av de vanligaste anklagelserna mot journalister i landet. 

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har uppmanat Turkiet att ändra lagen, då den anses ge presidenten ett oproportionerligt skydd mot kritik och därmed strida mot yttrandefriheten. 

Kurdistans arbetarparti (PKK)

Namn och grundande:
Kurdistans arbetarparti, mer känt som PKK (Partiya Karkerên Kurdistanê), grundades år 1978 i den turkiska staden Diyarbakir av en grupp kurdiska vänsteraktivister ledda av Abdullah Öcalan. Rörelsen byggde initialt på marxist-leninistiska idéer och syftade till att skapa en oberoende kurdisk stat i områden där kurder historiskt bott – främst sydöstra Turkiet, men även delar av Syrien, Iran och Irak.

Ideologisk utveckling:
Under 1990-talet övergav PKK sitt mål om en självständig kurdisk stat och började i stället förespråka ökat självstyre och kulturella rättigheter för kurder inom ramen för den turkiska republiken. Organisationen har i senare år betonat idéer om så kallad ”demokratisk konfederalism” – ett slags lokal självförvaltning inspirerat av bland andra ekosocialisten Murray Bookchin.

Väpnad kamp och konflikt med Turkiet:
PKK inledde väpnad kamp mot den turkiska staten 1984, vilket utlöste ett lågintensivt krig som pågått i över fyra decennier. Konflikten har krävt över 40 000 liv, varav många varit civila. PKK har genomfört gerillakrigföring, bombdåd och attacker mot turkisk militär, medan Turkiet har svarat med omfattande militära insatser, massgripanden, och nedstängningar av kurdiska politiska partier och medier.

Internationell klassificering: PKK är klassificerat som en terrororganisation av Turkiet, USA, EU, Storbritannien, Kanada, Australien och andra länder. Organisationens förespråkare och sympatisörer hävdar dock att benämningen är politiskt motiverad och att PKK för en legitim kamp för mänskliga och politiska rättigheter för kurder.

Öcalans roll och fångenskap:
Grundaren Abdullah Öcalan har varit fängslad sedan 1999 då han tillfångatogs av turkiska myndigheter i Kenya efter en internationell jakt. Han sitter livstids fängslad på ön Imrali i Marmarasjön. Trots fängslandet har han fortsatt vara en central gestalt och ideologisk ledare för rörelsen. Hans skrifter har påverkat PKK:s politiska kurs, särskilt när det gäller övergången från separatism till lokalt självstyre.

Internationell närvaro och associerade grupper: PKK har haft träningsläger och baser i norra Irak och uppges ha haft band till närliggande kurdiska grupper, särskilt i Syrien. Den syrisk-kurdiska milisen YPG (Folkets försvarsenheter), som spelat en avgörande roll i kampen mot IS i Syrien, betraktas av Turkiet som en förlängning av PKK, något som USA och andra västländer till viss del förnekat, trots tydliga personella och ideologiska kopplingar.

Kritik och människorättsfrågor:
PKK har anklagats för brott mot internationell humanitär rätt, inklusive rekrytering av barnsoldater, utpressning av civila och användning av minor. Samtidigt har organisationen fått stöd från delar av den kurdiska befolkningen, särskilt i områden där turkiska myndigheter anklagas för övergrepp och kulturell diskriminering.

Uppmaning till nedläggning och upplösning:
I februari 2025 vädjade Abdullah Öcalan från fängelset till PKK:s ledarskap att de skulle avveckla den väpnade kampen och upplösa organisationen. Den 12 maj 2025 bekräftade PKK i ett officiellt uttalande att de kommer att avsluta sin verksamhet som väpnad aktör och formellt upplösa organisationen. Beslutet togs vid en kongress i norra Irak, och ses som ett historiskt steg mot fred i regionen.

Reaktioner och framtid:
Beslutet om upplösning har väckt blandade reaktioner. Den turkiska regeringen har välkomnat det som ett framsteg men kräver att processen följs upp med konkret avväpning och rättsprocesser. Samtidigt har kurdiska aktivister uttryckt oro för vad som ska ske med det politiska arvet och kurdernas fortsatta kamp för rättigheter i Turkiet, Syrien och Irak.