DEBATT | I Ghaziabad, strax utanför Delhi, föds nu färre flickor än på över ett decennium. I augusti 2025 registrerades bara 853 flickor per 1 000 pojkar, en siffra som avslöjar en av vår tids mest dolda former av kvinnovåld. Bakom statistiken ligger en brutal verklighet: flickors liv avslutas redan i livmodern genom könsselektiva aborter.
Detta är inget enskilt fall. I Delhi föds nu endast 885 flickor på 1 000 pojkar. I Haryana är siffran 915. Biologiskt bör jämvikten ligga på 950–975. I Sverige, föds i snitt 1 050 flickor på 1 000 pojkar, en skillnad som följer naturens mönster.
Kontrasten har en våldsam anledning då flickor i Indien räknas bort ur själva existensen. I vissa distrikt har könsfördelningen tidvis fallit under 800 flickor per 1 000 pojkar. Det innebär hundratusentals flickor som aldrig får födas, år efter år.
Kina, Armenien och andra länder i skuggan av obalanserade födselstal
Och detta är inte bara en indisk tragedi. I Kina har könsförhållandet vid födseln länge varit bland de mest snedvridna i världen, med ”toppnoteringar” runt 118 pojkar per 100 flickor under 2000-talets början. Trots förbättringar ligger landet fortfarande på nivåer kring 111 pojkar per 100 flickor. I Armenien föds omkring 114–115 pojkar per 100 flickor. I Azerbajdzjan har siffran legat på ungefär 116 pojkar per 100 flickor. Även i Vietnam och Albanien rapporteras könsfördelningstal som avvikande från det biologiska mönstret.
När flickor väljs bort redan i livmodern har det fått många namn. Nobelpristagaren Amartya Sen talade om ”missing women”, de hundratals miljoner kvinnor som aldrig syns i statistiken, eftersom de aldrig fått födas eller levt till vuxen ålder. FN beräknar att världen i dag saknar över 140 miljoner flickor och kvinnor just på grund av könsselektiva aborter, spädbarnsdöd och försummelse.
Flera forskare och människorättsorganisationer har gått ännu längre och kallat detta för ett ”gender genocide”, ett könsbaserat folkmord. Logiken bakom är: radera ut en del av befolkningen för att den inte är tillräckligt värdefull. Flickor blir offer för en tyst, men dödlig utplåning.
Vi vet delvis varför. Hemgiften som fortfarande betraktas som en självklarhet, traditionen som säger att söner försörjer föräldrarna på ålderns höst, föreställningen om flickan som en börda. Och trots PCPNDT-lagen, Pre-Conception and Pre-Natal Diagnostic Techniques (Prohibition of Sex Selection) Act, från 1994, som förbjuder könsbestämning och gör det till ett brott, fortsätter illegala ultraljuds- och abortkliniker att frodas. Bara i Ghaziabad har minst 40 fall dokumenterats de senaste fem åren.
Det är en global struktur som binder samman samhällen från Delhi till Jerevan, från Baku till Hanoi: flickors liv värderas mycket lägre. När tekniken för könsbestämning finns tillgänglig, och patriarkala normer dominerar, blir resultatet detsamma: flickor väljs bort.
Så bryts flickors utplåning: politikens, biståndets och näringslivets ansvar
Biståndet, politiken och näringslivet har en avgörande roll. Svenskt utvecklingssamarbete kan och måste rikta medel till lokala kvinnoorganisationer i länder där flickors rätt att födas hotas. Dessa organisationer är ofta de enda som vågar agera mot illegala kliniker, som driver medvetandekampanjer i byar och som ger stöd till familjer som väljer att låta flickor födas.
Rekommendationer för flickors rätt att födas och leva
· Biståndets roll
o Rikta utvecklingssamarbetet till lokala kvinnoorganisationer som arbetar mot könsselektion.
o Finansiera utbildningsinsatser som stärker flickors värde i familjer och samhällen.
o Prioritera hälsovård och rättsprocesser där flickor får direkt stöd.
· Politiken – nationellt och internationellt
o När Sverige och EU förhandlar handelsavtal eller utvecklingssamarbeten med länder som Indien, Armenien eller Azerbajdzjan måste frågan om könsselektiva aborter lyftas lika tydligt som klimat och handel.
o Mänskliga rättigheter får inte reduceras till diplomatiska högtidstal – de ska vara en grundpelare i varje avtal.
o Kräv att regeringar tar ansvar för könsobalansen och redovisar sina åtgärder öppet.
· Näringslivets ansvar
o Företag som verkar i Indien, Kina, Armenien eller andra berörda regioner behöver ta ansvar i hela leverantörskedjan. Och säkerställa att krav ställs i kund och investerarled.
o Vidga jämställdhetsarbetet så att det inte bara gäller anställda i Sverige, utan också kunder, partners och leverantörer i dessa länder.
o Stöd utbildning, kompetensfrämjande, sysselsättning och projekt som höjer flickors värde i lokalsamhället.
När flickor väljs bort handlar det inte om kultur, det handlar om våld. Och varje flicka som inte får födas är ett brott mot framtiden, ett brott som Sverige, EU och världssamfundet måste bekämpa med samma kraft som andra brott mot mänskligheten.
***
Parul Sharma, människorättsjurist
