Mer än femtio år efter massakern i Derry ställs den brittiske veteranen känd som ”Soldier F” inför rätta i Belfast. Han anklagas för att ha mördat James Wray och William McKinney samt för mordförsök på fem andra under den ökända dagen den 30 januari 1972. Åklagaren hävdar att civila sköts när de flydde, medan den åtalade förnekar alla anklagelser.
NORDIRLAND | Processen pågår vid Belfast Crown Court under domare Patrick Lynch och sker utan jury. Den åtalade sitter bakom draperier för att förbli anonym. Åtalet gäller morden på James Wray, 22 år, och William McKinney, 26 år, samt mordförsök på fem andra. Händelserna är bland de mest ökända under oroligheterna, The Troubles, i Nordirland.
Åklagaren Louis Mably framhöll att de skjutna inte utgjorde något hot.
– Civila var obeväpnade och de sköts helt enkelt när de sprang iväg, rapporterar Irish Independent.
Han kallade agerandet ”oberättigat” och beskrev soldaternas handlande som ”oprofessionellt”.
Fallet koncentreras på skottlossningen i Glenfada Park North, där flera civila försökte fly innan soldater öppnade eld. Enligt Mably var avsikten att döda eller orsaka allvarlig skada.
Utanför domstolen höll familjer till offren en manifestation. John McKinney, bror till William McKinney, talade till de församlade:
– Idag är en betydelsefull dag i vår kamp för att säkra rättvisa för våra nära och kära som mördades på Bloody Sunday. Det har tagit 53 år, och vi har kämpat mot alla odds för att komma hit.
Veteraner samlades samtidigt som stöd för Soldier F. David Johnstone, kommissionär för veteraner i Nordirland, menade att före detta soldater utsätts för ”fullständig demonisering” och varnade för att processen riskerar att förvränga historien.
Rättegången prövar inte bara skuldfrågan utan också vilka bevis som kan tillåtas. Domaren överväger huruvida uttalanden som soldater lämnat till militärpolis och tidigare utredningar kan användas, något åklagarsidan beskriver som avgörande för fallet.
Bloody Sunday har utretts i decennier, och den brittiska regeringens egen Saville-rapport slog 2010 fast att dödandet var ”unjustified and unjustifiable”. Trots detta dröjde det mer än ett halvt sekel innan en soldat ställdes inför rätta.
The Troubles
The Troubles var en konflikt i Nordirland som varade från slutet av 1960-talet fram till fredsavtalet (Good Friday Agreement) 1998. Konflikten hade djupa historiska, politiska, religiösa och sociala orsaker, och involverade flera parter med olika mål.
Konflikten handlade i grunden om två läger: unionister/loyalister, som oftast var protestanter och ville att Nordirland skulle förbli en del av Storbritannien, och nationalister/republikaner, oftast katoliker, som ville att Nordirland skulle förenas med Irland.
Vid tiden för The Troubles upplevde den katolska/nationalistiska befolkningen diskriminering vad gäller tillgång till bostäder, jobb, skolor och röstning, och polisen (Royal Ulster Constabulary, RUC) och lokal regering betraktades ofta som partiska till protestanternas favör.
Våldet eskalerade i slutet av 1960-talet. 1969 inträffade stora upplopp och oroligheter i bland annat Derry och Belfast, vilket ledde till att brittiska trupper sattes in för att stödja ordningsmakten.
Ett särskilt uppmärksammat blodigt kapitel är “Bloody Sunday” den 30 januari 1972 i Derry, där brittisk armé sköt ihjäl tretton obeväpnade demonstranter under en civilrättsmarsch, och ytterligare en dog senare av skador. Händelsen blev en vändpunkt i konflikten, med ökad fientlighet och stöd för republikanernas sida.
Under 1970- och 1980-talen förekom bombdåd, mord, kidnappningar, internment (tillfälliga frihetsberövanden utan rättegång), och andra former av paramilitärt våld, både från republikaner och lojalister, samt ofta svar från brittiska styrkor. Civila drabbades hårt.
Sammanlagt dog uppskattningsvis 3 500 personer till följd av konflikten, och många fler skadades.
The Troubles fick även långsiktiga sociala effekter: många bostadsområden, skolor och samhällen blev segregerade – protestanter och katoliker bodde ofta åtskilda, och även arkitektoniska murar och barriärer (“peace walls”) drogs upp för att separera dem.
Den politiska vägen mot fred tog flera steg. Bland annat deklarerade paramilitära grupper vapenvilor på 1990-talet, och 1998 nåddes det så kallade Good Friday Agreement, som innebar maktdelning (power-sharing) i Nordirlands regering, reformer av polisväsendet, garanterade mänskliga rättigheter, och andra åtgärder för att hantera orättvisorna och våldet.
Trots fredsavtalet kvarstår arvet efter konflikterna. Många familjer söker rättvisa för händelser under The Troubles, frågor om internment, försvunna personer (“The Disappeared”), och vanliga samhällen har fortfarande grader av separation och spänning.
The Troubles, Summary, Causes, & FactsWikipedia, “The Troubles”
Understanding Northern Ireland’s ‘Troubles
Bloody Sunday
Bloody Sunday inträffade den 30 januari 1972 i staden Derry, Nordirland, under det så kallade “The Troubles”, konflikten mellan irländska nationalister/katoliker och lojalister/protestanter samt brittiska myndigheter.
Demonstrationen organiserades av Northern Ireland Civil Rights Association och var en protest mot internering utan rättegång (internment) av personer som misstänktes för att tillhöra IRA, den irländska republikanska armén.
Det var en icke tillåten men i praktiken fredlig manifestation, där omkring 10 000 människor deltog.
När demonstrationen närmade sig stadens centrum blockerades vägen av brittiska armén och barriärer. Demonstranterna ändrade då sin rutt och gick istället mot “Free Derry Corner”.
De brittiska soldaterna som var inblandade tillhörde First Parachute Regiment (1 Para).
Under dagen sköt soldaterna mot demonstranter – totalt 26 personer blev beskjutna, varav 13 dog omedelbart och ytterligare en person avled några månader senare på grund av sina skador.
En omfattande utredning, Saville-Inquiry, tillsattes 1998 och rapporten publicerades 2010. Denna utredning kom fram till att samtliga skjutna var obeväpnade, att ingen utgjorde ett allvarligt hot, att inga bomber hade kastats och att soldaterna “medvetet lade fram falska berättelser” för att försöka rättfärdiga skjutningarna.
Resultatet av Saville-rapporten ledde till att den brittiske premiärministern David Cameron offentligt bad om ursäkt för vad som hänt.
Händelserna den 30 januari 1972 fick omedelbara och långtgående konsekvenser. På kort sikt ledde massakern till en dramatisk ökning av stödet för den provisoriska grenen av IRA (Provisional IRA). Innan dess hade organisationen haft begränsat folkligt stöd, men efter Bloody Sunday strömmade många unga katoliker in i dess led. Detta bidrog till att konflikten i Nordirland blev än mer våldsam under 1970-talet.
Politiskt fördjupades motsättningarna mellan nationalister och lojalister. Händelsen förstörde också relationerna mellan katolska samhällen och den brittiska armén, som tidigare hade setts av vissa som ett skydd mot protestantiska paramilitära grupper. Efter Bloody Sunday betraktades soldaterna i högre grad som en ockupationsmakt.
Internationellt väckte händelsen starka reaktioner. I USA, där många irländskättade bodde, fördömdes massakern kraftigt, och den bidrog till att IRA fick mer finansiellt stöd från amerikanska sympatisörer. På Irland brände demonstranter den brittiska ambassaden i Dublin som en direkt följd av skjutningarna.
I Storbritannien ledde händelsen till att en första utredning, Widgery-rapporten, snabbt genomfördes. Den friade i stort sett soldaterna från ansvar, men den uppfattades som en mörkläggning och ökade ilskan bland nationalister. Det var först med Saville-rapporten nästan fyrtio år senare som staten på allvar erkände omfattningen av övergreppen. Premiärminister David Cameron sade då i parlamentet att soldaternas agerande var “fel” och att det inte fanns några förmildrande omständigheter.
Händelsen fick också långvariga symboliska följder. “Bloody Sunday” blev en central del av den irländska republikanska rörelsens minneskultur, där de dödade hyllades som martyrer. Massakern har sedan dess gestaltats i sånger, litteratur och film, bland annat i Paul Greengrass spelfilm Bloody Sunday (2002).
Encyclopedia BritannicaCAIN – Conflict Archive on the Internet: A Chronology of Events
