En ny studie visar att kollapsen av den viktiga Atlantströmmen Amoc inte längre är en osannolik händelse. Risken är betydligt högre än tidigare antagits, även vid låga utsläppsnivåer. Forskare varnar nu för att ett avgörande vägskäl kan passeras inom ett par decennier.
KLIMAT | Forskare bakom en nypublicerad studie i tidskriften Environmental Research Letters har analyserat klimatmodeller som sträcker sig fram till år 2300 och 2500. Resultaten visar att den kritiska brytpunkten för den atlantiska meridionala omvändningscirkulationen, Amoc, sannolikt kan passeras inom de närmaste årtiondena, vilket gör en framtida kollaps oundviklig – även om själva kollapsen kan dröja 50 till 100 år. Tidigare forskning har oftast begränsats till simuleringar fram till år 2100, då en kollaps bedömdes som osannolik.
Amoc spelar en central roll i det globala klimatsystemet genom att transportera varmt vatten från tropikerna till norra Atlanten. En kollaps skulle kunna rubba det tropiska regnbältet som miljontals människor är beroende av, försvaga nederbörden i Afrika, leda till extremt kalla vintrar och sommartorka i Västeuropa samt påskynda havsnivåhöjningen med upp till 50 centimeter. Enligt den nya analysen leder höga utsläppsnivåer till kollaps i 70 procent av modellerna, medan medelhöga utsläpp ger 37 procent risk. Även vid låga utsläpp inträffar kollaps i 25 procent av simuleringarna.
Professor Stefan Rahmstorf vid Potsdaminstitutet för klimatforskning säger att det är “ganska chockerande, eftersom jag brukade säga att chansen att Amoc skulle kollapsa till följd av global uppvärmning var mindre än 10 procent”, skriver The Guardian.
– Vi fann att brytpunkten där kollapsen blir oundviklig förmodligen ligger inom de närmaste 10 till 20 åren eller så. Det är också ett ganska chockerande resultat och det är anledningen till att vi måste agera riktigt snabbt för att minska utsläppen, säger Rahmstorf.
Studien bygger på klimatmodeller som används av FN:s klimatpanel IPCC, men visar att endast ett fåtal modeller körts längre än till 2100. Forskarnas analys visade att många modeller redan nu tyder på att Amoc står inför en kollaps. Orsaken är bland annat att varmare vatten i Arktis kyler långsammare, vilket gör att vattnet sjunker mindre effektivt. Samtidigt ökar nederbörden, vilket gör ytvattnet mindre tätt och förstärker processen i en självförstärkande återkopplingsslinga.
Havsströmmar
Havsströmmar är stora, sammanhängande rörelser av vattenmassor i världshaven. De fungerar som ett globalt transportsystem som fördelar värme, salt, näringsämnen och gaser mellan olika delar av jorden. Dessa strömmar påverkar klimatet på både regional och global nivå, och är avgörande för att upprätthålla livet i havet. Havsströmmar delas vanligen in i ytliga och djupa strömmar. De ytliga, som påverkas främst av vindar, kan sträcka sig ned till cirka 400 meters djup. Djuphavsströmmarna är långsammare och drivs framför allt av skillnader i temperatur och salthalt – det som kallas för termohalin cirkulation.
En särskilt viktig del av detta system är det Atlantiska meridionala omsvängningssystemet (Amoc, Atlantic Meridional Overturning Circulation). Amoc är en del av den globala termohalina cirkulationen och beskrivs ofta som en jättelik ”transporthiss” för havsvatten. Varmt och salt vatten rör sig från tropikerna norrut via ytan. När detta vatten når de kallare områdena i Nordatlanten kyls det ned, blir tyngre och sjunker till botten. Det kalla vattnet rör sig sedan söderut mot ekvatorn och vidare mot södra halvklotet som en djuphavsström. Denna process hjälper till att stabilisera det globala klimatet genom att omfördela värme från tropikerna till högre breddgrader.
En mycket välkänd del av Amoc är Golfströmmen, en varm och snabb ytström som startar i Mexikanska golfen, rör sig längs USA:s östkust och vidare ut i Atlanten. Golfströmmen transporterar enorma mängder värme och bidrar till att göra klimatet i Västeuropa, särskilt i länder som Storbritannien, Frankrike och Sverige, betydligt mildare än andra områden på liknande breddgrader, till exempel Kanada eller Ryssland. Utan Golfströmmen skulle vintrarna i norra Europa vara betydligt kallare.
Men både Amoc och Golfströmmen hotas nu av klimatförändringar. Flera vetenskapliga studier visar att Amoc har försvagats under det senaste århundradet, sannolikt som en följd av den globala uppvärmningen. En av de främsta orsakerna är att smältande isar i Arktis och på Grönland tillför stora mängder kallt, sötvatten till Nordatlanten. Eftersom sötvatten har lägre densitet än saltvatten, blir det svårare för det varma ytvattnet att sjunka, vilket i sin tur bromsar hela omsvängningscirkulationen. Det finns farhågor om att Amoc kan nå en tipping point – en tröskel bortom vilken systemet snabbt kollapsar.
Konsekvenserna av en kraftigt försvagad eller kollapsad Amoc skulle bli omfattande och allvarliga. Europa kan drabbas av mycket kallare vintrar, medan tropiska områden riskerar ökad värme och torka. Västafrika kan få förändrade monsunmönster, Amazonas regnskogar kan utsättas för mer torka, och Nordamerikas östkust kan drabbas av snabbare havsnivåhöjning. Även nederbördsmönstren i Asien och södra Afrika kan påverkas.
Flera forskare menar att en kollaps av Amoc – som enligt vissa modeller kan inträffa redan under detta århundrade om utsläppen av växthusgaser fortsätter – skulle vara en så kallad klimatkatastrofal händelse. FN:s klimatpanel IPCC har dock hittills bedömt sannolikheten för en sådan kollaps som låg under 2000-talet, men osäkerheten är stor och nyare studier har pekat på att riskerna underskattats.
Klimatförändringarnas påverkan på havsströmmarna visar hur sammanlänkade jordens system är. Ändringar i ett område kan få dominoeffekter på helt andra platser. Därför ser många forskare bevarandet av Amoc som en av de viktigaste klimatutmaningarna vi står inför.
What is the Amoc and why is it important?
Ocean Circulation
Climate Change 2021 – The Physical Science Basis
