DEBATT | Diskussionen om huruvida flyktingar har en skyldighet att visa tacksamhet mot länder som erbjuder asyl och skydd har länge präglat den politiska debatten. För vissa handlar tacksamhetskravet om en grundläggande moralisk förväntan och för andra ses det som en maktstrategi för att kontrollera och begränsa flyktingars rättigheter. Idag finns det fler argument och belägg om att mänsklig säkerhet måste handla just om säkerhet och inte om tacksamhet.
För runt tio år sen kommunicerade dåvarande kristdemokratiska politikern Sara Skyttedal om att flyktingar i Sverige behöver vara mer tacksamma vilket ledde till mer debatt. I EU och USA används ofta tacksamhetsargumentet som ett sätt att framställa asyl som en välvillig handling snarare än en mänsklig rättighet. Retoriken kan tyckas rimlig vid första anblick – om någon får hjälp, borde de inte vara tacksamma? Men en närmare granskning visar att dessa argument ofta bygger på förvrängda föreställningar om säkerhet och asylsystemet.
Filosofen Serena Parekh och forskaren David Owen har båda argumenterat för att tacksamhetskravet ofta ignorerar det “asymmetriska förhållandet” mellan dom som ger skydd och dom som behöver det. Parekh påpekar att flera länder gör det extremt svårt för flyktingar att få tillgång till asyl genom byråkratiska och avskräckande metoder. Detta underminerar idén om att asyl ges som en generös, frivillig och säkerhetsfrämjande handling. Owen betonar att asylrätten är en juridisk skyldighet, inte en akt av välgörenhet, och att flyktingars rättigheter måste respekteras oberoende av tacksamhet.
Om kravet på tacksamhet jämförs med hur rättsstyre och säkerhet fungerar inom ett land som Sverige så förväntas “ingen” vara tacksam för att Socialtjänsten eller Polisen hjälper en. Bland annat eftersom Polisens uppdrag är att skydda individen oavsett till exempel individens politiska åsikter, sociala status eller religiösa tro. Likadant blir det med välfärdsstaten som ska bedriva verksamhet rörande skola, vård och omsorg utan att invånaren behöver visa tacksamhet genom att skriva på Facebook om hur bra välfärden är.
Ett annat problem med tacksamhetskravet enligt forskarna är att det ofta används för att begränsa flyktingars yttrandefrihet och deltagande i samhället. I debatten lyfts exempel progressiva politikern och somaliaamerikanen Ilhan Omar i USA. Hennes kritik av amerikansk politik möts med påståenden om att hon borde vara ”tacksam” för den asyl hennes familj fick. Detta speglar ett obehaglig maktförhållande – flyktingar förväntas vara tysta och undergivna, snarare än aktiva medborgare med rätt att delta i den politiska processen.
Forskningen pekar också på att många av de stater som kräver tacksamhet från flyktingar ofta har bidragit till orsakerna bakom deras flykt. Genom tidigare kolonialism, klimatförändringar och stöd till auktoritära regimer har dessa stater som Storbritannien ett historiskt ansvar för att hantera konsekvenserna. I sådana fall kan asyl snarare ses som en form av kompensation än som en ”gåva”.
För att skapa en rättvis och hållbar migrationspolitik behöver bland andra regeringen och “Tidöpartierna” skifta fokus från krav på tacksamhet till en förstärkning av mänskliga rättigheter. Det innebär att erkänna människors rätt till säkerhet och flyktingars bidrag till sina nya samhällen utan att behöva uppfylla godtyckliga och exkluderande krav på ”tacksamhet”. Asyl och skydd ska aldrig villkoras av hur ”tacksam” en person är, utan baseras på universella principer om mänsklig värdighet och skydd.
***
Vladan Lausevic, samhällsdebattör
