Vad betyder det att vara medborgare? Frågan har diskuterats sedan antikens stadsstater som Uruk och Aten till idag när det ofta handlar om rättigheter, dokument och tillhörighet. För Maltas regering har medborgarskap under flera år också varit en handelsvara med det så kallade “Golden Visa”-programmet som länge har väckt kritik. EU-domstolens senaste beslut som fastställer EU-medborgarskapet betydelse kan ses som en ny milstolpe rörande synen på modernt medborgarskap.
ESSÄ | I en mer uppmärksammad dom tagen den 29 april 2025 (mål C-181/23) slog EU-domstolen fast att Maltas program för investerarmedborgarskap bryter mot EU-rätten. Enligt domen kan medborgarskap i unionen inte köpas genom ekonomiska investeringar. Domstolen argumenterar att det måste finnas en verklig koppling mellan individ och stat byggd bland annat på solidaritet, förtroende och delaktighet.
Maltas “Golden Visa” system, infört 2013 som ett sätt att hantera den ekonomiska krisen, innebar att rikare personer genom investeringar i statsobligationer, fastigheter eller donationsprogram kunde köpa sig ett maltesiskt pass och därmed medborgerliga friheter och rättigheter i hela EU. Kritiken lät inte vänta på sig och redan året därpå fördömde Europaparlamentet praktiken medan dåvarande kommissionären Viviane Reding varnade för att göra medborgarskap till en “kommersiell produkt”. Detta till en rättsprocess där Europeiska Kommissionen stämde Malta inför EU-domstolen.
Malta är inte ensamt eftersom liknande program har existerat i bland annat Bulgarien, Lettland och Cypern. Den senaste domen ses nu som både juridisk och moralisk markering emot staters försök att monetarisera samt kommersialisera medborgarskap och därmed urholka unionens grundprinciper. På det sättet resulterar EU-domstolens beslut även i nya diskussioner som påverkar EU-medborgarskapets betydelse för framtiden.
Diskussionen om medborgarskap som handelsvara är inte ny och har under det senaste decenniet diskuterats av flera forskare, akademiker och aktivister bland annat i antologin Debating Transformations of National Citizenship under redaktion av Rainer Bauböck. Där lyfter bland andra juristen Ayelet Shachar fram risken att människor “devalverar demokratin” genom att koppla politiska rättigheter till ekonomiska resurser. Andra författare går ännu längre och menar att medborgarskapet i globaliseringens tidevarv redan håller på att förlora sitt djupare innehåll.
Författarna menar även att kunna “köpa sig in” i medborgerlig gemenskap skapar även ett internationellt system där de rikaste får tillgång till rörlighet, rättigheter och resurser. Medan miljontals människor, särskilt i det globala syd, ofta hindras genom godtyckliga och diskriminerande åtgärder att migrera som för jobb, studier eller säkerhet. På det sättet förstärker försäljning av offentliga medborgarskap ojämlikheten och underminerar själva idén om demokratisk jämlikhet.
Det finns också argument om att försäljning av nationella medborgarskap också går emot tanken om ett formellt globalt medborgarskap för alla människor i syfte att lösa våra gemensamma utmaningar och problem samt för att kunna samarbeta och röra oss globalt. Sedan tidigare finns det olika försök hos olika nätverk och entreprenörer att genom decentraliserade teknologier som blockkedjor och kryptovalutor skapa “decentraliserade medborgarskap” som kan säljas, bytas och skapas i frivilligt. Dock med en annan logik där tillhörighet ofta är “glokal” och bygger på samarbete, hållbarhet och mångfald, snarare än på nationell exklusivitet och rikedom.
EU-domstolens beslut är ett moraliskt vägval i en tid av global ojämlikhet även om det inte löser alla problem eftersom även EU-medborgarskapet är avgränsat och regional. Samtidigt anänds EU-medborgarskapet ofta som exempel på konkreta idéer och förslag för globalt medborgarskap då vi en värld där pengar oftare rör sig fritt, men människor stoppas vid nationella gränser. Nya lösningar behövs för framtiden bland annat eftersom fler människor behöver samarbeta och vara delaktiga i hanteringen av gemensamma problem och utmaningar genom praktik och engangemang i vardagslivet.
***
Vladan Lausevic, samhällsdebattör
