LEDARE | ”Samtidigt är alltmer kinesisk teknik i Volvobilar ett geopolitiskt bamseproblem, inte minst i USA där man förbjudit kinesisk mjukvara i nya bilar från 2027 och hårdvara från 2030. Volvo har i dag inga svar på hur de ska hantera det.” (DN 27/5)
”För helåret 2024 uppgick nettoomsättningen till 526,8 miljarder kronor (552,3) och det justerade rörelseresultatet till 65,7 miljarder kronor (78,2)”. (Volvo Group)
”Den pressade biltillverkaren Volvo Cars kom med ett jättevarsel på måndagen. 3 000 tjänster ska bort, varav cirka 2 000 berör Sverige.” (DN 27/5)
”5,8 procent ökade utsläppen av växthusgaser kopplat till svensk ekonomi förra året jämfört med föregående år. Störst ökning av utsläpp skedde inom transportbranschen och från privat konsumtion, visar årsstatistik från Statistiska centralbyrån.” (TT)
Alltmer av den Volvo som en gång bidrog till att bygga Folkhemmet, har nu sitt ursprung i Kina. Den nya teknik som ska ge oss förarlösa bilar – vad vi nu ska med det till – går inte att uppbåda i Sverige.
Northvolts konkurs är bara toppen på det isberg, eller luftslott om man så vill, som dessutom innebär att den planerade batterifabriken i Göteborg – som skulle byggt på samma teknik som föregångaren i Skellefteå – inte blir av.
Men vänta nu lite… Vad är det vi vill och varför? Om vi stannar upp, försöker frigöra oss från det fyrkantiga tänkande som genomsyrar debatten och går igenom de fyra citaten, ett och ett, ska vi se om det går att bena ut.
– Volvo är inte längre en svensk angelägenhet, utan en del i ett geopolitiskt spel där stormakterna tävlar om marknadsandelar och där de länder som i 500 år varit förlorare i den internationella ekonomin fortsätter att vara det, genom att tillhandahålla råvaror och billig arbetskraft.
– Trots problemen som Volvo redovisar gör man alltså en vinst på 65,7 miljarder kronor och höjer utdelningen till aktieägarna.
– Trots den stora vinsten, menar sig Volvo vara tvungna att säga upp 3000 anställda.
– Trots alla visioner om elbilar, grön omställning och grön tillväxt där Sverige ska ”ligga i framkant” ökar utsläppen och inte minst då från transporterna.
Jag ställer frågan en gång till; vad är det vi vill och varför?
Det enda jag känner mig helt säker på är att det som eftersträvas är fortsatt ekonomisk tillväxt, ökade vinster och att så många som möjligt ska köra bil så mycket som möjligt.
Helhetstänkandet är så frånvarande att det är pinsamt och det som borde vara ledande i den omställning som är nödvändig finns inte ens med som en antydan:
– Global rättvisa? Knappast, det blir samma skeva fördelning i världen som alltid när en del av världen ska leverera billigt och det andra konsumera med gott ”klimatsamvete”.
– Fred? Eftersom vi lever på ett jordklot med planetära begränsningar och en obegränsad möjlighet att skapa ”pengar”, kommer vi att få se alltfler och allt brutalare krig och då tänker jag såväl på klassiska krig med vapen som på ekonomiska slag med tullar och andra styrmedel där arbetskraften fortsätter att exploateras.
– Naturen? Tyvärr… Den finns inte ens med som en idé så länge som det är industrin och ekonomin som leder den färgblinda företeelse som kallas grön tillväxt. Visst, man kanske vill minska utsläppen av växthusgaser – åtminstone så länge det ger vinst – men man är redo att offra det mesta av naturen och den biologiska mångfalden för att nå dit.
Vad jag vill visa med den här texten är att vi måste tänka om. Som utvecklingen ser ut idag – vilket jag menar att exemplet Volvo är ett uttryck för – handlar det inte om omsorg om naturen och människorna, utan om det ekonomiska systemet, vinsterna och rätten för en begränsad andel av invånarna på jorden att leva som förut.
Därför måste vi också ställa den nödvändiga frågan; vem bestämmer vad som är utveckling? Följt av de lika viktiga funderingarna kring vad det innebär att vara människa och vad vi värderar högst.
Och så till sist; de ord som förre finansministern Gunnar Sträng ska ha varit den förste att yttra, om att det som är bra för Volvo är också bra för Sverige, måste revideras. Det som är bra för Volvo, är numera bra för Kina, om ens det.
Åtminstone är det inte bra för människor och inte heller för vår natur, men dylika invändningar får inte mycket utrymme i det offentliga samtal, där ekonomisk tillväxt prioriteras i, snart sagt, alla sammanhang.
***
Stefan Strömberg, författare och aktuell med samtalsföreläsningen ”Mellan oss skapas världen”, samt en om sina erfarenheter i Latinamerika och en om utvecklingen i Bergslagen
Stefan Strömberg
