Huruvida Israel respekterar vapenvilan beror på Trump, som kommer att vara under press från ledare som försöker tygla protesterna, skriver Paul Rogers i denna essä.
PALESTINA | Allt eftersom högt uppsatta tjänstemän från Donald Trumps amerikanska administration reser till Israel för att försöka rädda vapenvilan i Gaza, blir omfattningen av det pågående våldet från den israeliska försvarsmakten (IDF) tydlig. Israel har brutit mot den 10 dagar gamla vapenvilan minst 80 gånger, dödat minst 97 palestinier och sårat ytterligare 230, enligt Gazas regerings mediebyrå.
Två israeliska soldater har också dödats, och Israel anklagar Hamas för att också ha brutit mot vapenvilan. Gruppen har gjort det, trots sina förnekelser, även om närvaron av israelstödda palestinska milisgrupper i Gaza gör det svårt att veta vem som är ansvarig för vilket brott.
Samtidigt hålls 10 800 palestinier, inklusive 450 barn, fortfarande fängslade i Israel – ungefär en tredjedel av dem hålls utan rättegång. Israel vägrar också fortfarande att öppna den viktigaste gränsövergången från Rafah till Egypten och pausade viktiga biståndsleveranser till Gaza söndagen den 19 oktober på grund av ett påstått brott mot Hamas vapenvila (vissa gränsövergångar öppnades enligt uppgift igen för hjälpkonvojer runt middagstid lokal tid förra måndagen).
Det finns en liten chans att vapenvilan överlever, men Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och hans omgivning verkar uppenbarligen inte vilja det. Huruvida de lyckas upphäva den beror på hur långt Trump-administrationen är beredd att gå för att tvinga dem att respektera den, vilket i sin tur beror på stämningen hemma.
Det offentliga stödet för Israel i USA har minskat sedan folkmordet i Gaza började, men är fortfarande starkt bland vissa demografiska grupper – särskilt evangeliska kristna. Den gruppen omfattar närmare en tredjedel av den amerikanska befolkningen, är mer benägen att rösta än den genomsnittliga amerikanen och tenderar att rösta republikanskt – och inkluderar tiotals miljoner övertygade kristna sionister som är bestämda anhängare av Israel.
Ändå har det internationella stödet för palestinier – inklusive i USA – ökat under de senaste två åren. Israeliskt våld har hittills dödat nästan 70 000 människor, inklusive 20 000 barn, och många tusen fler saknas och förmodas vara döda under spillrorna av raserade byggnader. Det stödet kommer sannolikt att bestå i takt med att mer information blir tillgänglig om förstörelsen av Gaza, där skadorna tar sig många uttryck.
En central oro är vattenkrisen. Israels Arava Institute for Environmental Studies rapporterar att 300 brunnar enbart i Gaza stad har skadats eller är oåtkomliga, och många avsaltningsanläggningar är obrukbara eller går på mindre än hälften av sin totala kapacitet. Följaktligen är den dagliga mängden vatten som är tillgänglig för varje person nere på knappt hälften av Världshälsoorganisationens minimum för nödsituationer .
För att göra saken värre förstörde IDF Gazas avloppsreningsverk efter Hamasattackerna den 7 oktober 2023, vilket innebär att avloppsvattnet har ledits om till laguner under de senaste två åren, varav en del har sipprat ut i grundvattnet, vilket ökar risken för spridning av vattenburna sjukdomar.
Och även om Gazas odlingsmark före 2023 må ha varit liten, var den mycket produktiv och mycket värdefull, särskilt med tanke på de intensivt odlade grönsaker och fruktgrödor under glas. Gaza ligger trots allt i den södra änden av den ”bördiga halvmånen” från biblisk tid. Arava uppskattar att 80 procent av denna odlingsmark har skadats eller förstörts under de senaste två åren, och mer än 80 procent av trädkronetäckningen har gått förlorat.
Enligt vapenviloavtalet bör Israel under de kommande veckorna frige några av de tusentals palestinier som fortfarande hålls fängslade utan rättegång, vilka i allt högre grad ses som gisslan, samt kropparna av dem som har dött medan de hållits utan rättegång. Deras frigivning kommer också att kasta mer ljus över israeliska handlingar, då tillståndet för de 90 kroppar som redan återlämnats till Gaza stöder rapporter om att IDF torterar och mördar fångar. De flesta hade avrättats, och många visade tecken på att ha varit bundna och förbundna med ögonen, och hade skottskador mellan ögonen. Vissa verkade ha blivit slagna före döden, medan andra visade tecken på misshandel efter döden.
Ett resultat av behandlingen av dessa fångar och Israels brist på försök att dölja bevisen kommer att vara att ingjuta rädsla hos andra palestinier om deras sannolika öde om de tillfångatas av IDF.
Allt eftersom mer information om israeliskt våld blir tillgänglig är det högst sannolikt att det internationella stödet för Palestina kommer att bestå. Detta har varit trenden de senaste två åren; i Storbritannien har det till exempel varit 32 massdemonstrationer i London under den perioden, som upprepade gånger har samlat långt över hundra tusen människor. Den senaste var för bara två veckor sedan, då en halv miljon människor samlades i huvudstaden . De flesta demonstrationerna har ignorerats av Storbritanniens högerorienterade traditionella medier, men de vittnar om en allmän stämning som visar alla tecken på att bestå.
Detta mönster sträcker sig också långt bortom Storbritannien, med liknande massdemonstrationer som äger rum runt om i världen. I Europa har några av protesterna varit enorma ; för tre veckor sedan samlades två miljoner människor över hela Italien som en del av en endags generalstrejk till stöd för Gaza, och 100 000 personer deltog i demonstrationer i de spanska städerna Madrid och Barcelona. Ytterligare demonstrationer ägde rum i Portugal, Frankrike och Grekland.
Även om dessa utbredda och ihållande protester kan ha liten om ens någon direkt inverkan på den israeliska regeringen, skapar de avsevärd politisk trygghet i många av de länder där de äger rum. Detta kan ses genom de ökande rättsliga begränsningarna för rätten att protestera i takt med att antiterrorlagar används som vapen mot fredliga demonstranter.
Västvärlden har sett ”en oroande förskjutning mot normalisering av exceptionella åtgärder för att hantera avvikande röster” under de senaste två åren, enligt en ny studie från Internationella federationen för mänskliga rättigheter som fokuserade på Storbritannien, USA, Frankrike och Tyskland.
Dessa ansträngningar att tygla oliktänkande avslöjar politikernas oro över att de förlorat kontrollen över den politiska berättelsen. Det är en tydligt obekväm position för dem att befinna sig i, och kommer att återspeglas i betydande privata påtryckningar på Vita huset för att få det israeliska angreppet på Gaza att upphöra.
Det kan ta år att få en fullständig förståelse för hur civila protester påverkar Gazakonflikten fullt ut, men de tidiga tecknen tyder på att detta kommer att ses som det starkaste exemplet på transnationell icke-våldsam offentlig handling på årtionden.
***
Paul Rogers är professor emeritus i fredsstudier vid institutionen för fredsstudier och internationella relationer vid Bradford University
Denna artikel publicerades ursprungligen av opendemocracy.net.
