När Ukraina och flera EU-länder lämnar Ottawakonventionen mot personminor handlar det inte om militär nödvändighet i första hand. Istället handlar det mer om symbolik, godtyckliga åsikter och impulsiva signaler. Därför är senaste besluten rörande minor som i Lettland i praktiken en falsk känsla av säkerhet som dessutom hotar EU:s trovärdighet som försvarare av internationell rätt och samarbete.
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER | Ottawakonventionen, som undertecknades 1997, blev ett av dom mest framgångsrika internationella avtalen för nedrustning och mänsklig säkerhet i modern historia. Konventionen förbjöd användning, produktion och lagring av personminor. Även idag är personminor vapen som dödar och lemlästar civila långt efter att krigen tagit slut.
Ottawakonventionen under press
EU:s medlemsstater spelade en avgörande roll i processen. Länder som Belgien, Irland och Österrike gick i spetsen för en ny global standard där mänskliga liv vägde tyngre än militära kalkyler. I årtionden har EU stolt lyft fram sitt stöd till avminering och humanitär rätt.
Samtidigt har dom senaste besluten som i Lettland och Estland skapat en ny utveckling i motsatt riktning. Allt fler i EU tycker att personminor ska tillåtas och hänvisar till Rysslands invasion av Ukraina. Det sker också samtidigt som nya vapensystem kan göra till och med minor väldigt förlegade när främst drönare blir allt mer avancerade.
Falsk säkerhet och orimliga förväntningar
När den ukrainska regeringen i somras beslutade att lämna Ottawakonventionen blev det startskottet för en oroande kedjereaktion. Beslutet strider mot artikel 20 i själva konventionen, som förbjuder utträde under pågående krig. Under det senaste året har Estland, Lettland, Litauen, Polen och Finland beslutat om att återinföra personminor med brett stöd i nationella parlament.
När den ukrainska regeringen i somras beslutade att lämna Ottawakonventionen blev det startskottet för en oroande kedjereaktion. Beslutet strider mot artikel 20 i själva konventionen, som förbjuder utträde under pågående krig. Under det senaste året har Estland, Lettland, Litauen, Polen och Finland beslutat om att återinföra personminor med brett stöd i nationella parlament.
Forskaren Mihail Evans vid New Europe College i Bukarest beskriver utvecklingen som ett av dom mest allvarliga bakslagen för internationell humanitär rätt på flera decennier. Han menar bland annat att EU tidigare hyllats för sin roll i att avskaffa minor, men att samma union, eller bättre sagt EU-kommissionen, inte agerar tillräckligt när egna medlemmar bryter mot avtalet. Evans menar att besluten inte grundas i militär logik, dels eftersom modern teknik redan har gjort personminor mer eller mindre föråldrade.
Flera högre officerare som i Estland och Lettland har skrivit om att personminor är idag mer ineffektiva eftersom drönare, sensorer och precisionsvapen är både effektivare och mer etiskt försvarbara. I Ukraina har personminor en mer begränsad effekt, dels eftersom kriget i sig är mer rörligart på olika delar av fronten. Samtidigt som drönare som kan upptäcka personminor används för minröjning.
EU:s moraliska kompass på drift
Senaste besluten om att återinföra personminor handlar mer om illusion av beslutsamhet och försvarsvilja men utan att ge verklig eller tillräckligt säkerhet. I praktiken förvandlas sådana beslut till en form av säkerhetsteater där regeringar vill visa handlingskraft snarare och människor förväntas att vara skyddade. Symbolikens pris blir bland annat civila liv, minskad mellanstatligt tillit och ett urholkat internationellt rättssystem.
Därför har FN:s människorättschef Volker Türk har varnat för att detta undergräver hela den globala rättsordningen, medan Röda Korset och Human Rights Watch kallar besluten för “ett djupt oroande steg bakåt”. Evans varnar för att EU:s moraliska kapital, som byggts upp under decennier, riskerar att raseras på bara några månader eftersom unionen länge har sagt sig stå för en regelbaserad världsordning, där mänskliga rättigheter och internationell lag ska vara grunden för politiskt handlande.
När EU-kommissionen låter sina medlemsländer ignorera Ottawakonventionen, skickar det en signal till resten av världen att även Europa väljer vilka regler som gäller beroende på läget. Den visar hur lätt säkerhetspolitik kan bli symbolpolitik och hur svårt det är att försvara humanitet när rädslan styr. Det är en farlig väg, inte minst när EU vill påverka länder i Afrika, Asien och Latinamerika att följa internationella normer.
Med tanke på att drönare kan användas mer effektivt framstår återgången till personminor som bakåtsträvande, godtyckligt och cyniskt. Om EU verkligen vill vara en global kraft för fred, måste unionen praktisera egna ideal och handlingar. Eftersom det handlar om att säkerhet inte byggs genom rädsla och avskräckning, utan genom förtroende, teknik och samarbete.
