Stora delar av Europas sötvattenreserver är på väg att sina, samtidigt som torka, extremregn och nya varningar om vattenbrist tornar upp sig. En ny analys av två decenniers satellitdata visar att grundvattnet i stora delar av södra och centrala Europa utarmas kraftigt – och att effekterna nu slår mot allt från livsmedelssäkerhet och jordbruk till ekosystem och dricksvattenförsörjning
.
KLIMAT | Forskare vid University College London (UCL) har analyserat data från 2002–2024 från satelliter som följer förändringar i jordens gravitationsfält. Eftersom vatten är tungt syns variationer i grundvatten, floder, sjöar, markfuktighet och glaciärer från satellitsignalerna, vilket gör att satelliterna i praktiken kan ”väga” hur mycket vatten som lagras på olika platser, rapporterar The Guardian.
Resultaten visar en skarp geografisk klyfta på kontinenten. Norra och nordvästra Europa – särskilt Skandinavien, delar av Storbritannien och Portugal – har blivit blötare, medan stora områden i södra och sydöstra Europa, inklusive delar av Storbritannien, Spanien, Italien, Frankrike, Schweiz, Tyskland, Rumänien och Ukraina, har torkat ut. Forskarna säger att klimatfördelningen blir tydlig när vattenlagringen jämförs med klimatdata. ”När vi jämför den totala data om lagring av vatten på land med klimatdatamängder korrelerar trenderna i stort sett”, säger Mohammad Shamsudduha, professor i vattenkriser och riskreducering vid UCL.
Han beskriver utvecklingen som en ”väckarklocka” för politiker som fortfarande är skeptiska till att minska utsläppen.
– Vi pratar inte längre om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, vi är sannolikt på väg mot 2 grader över förindustriella nivåer, och vi bevittnar nu konsekvenserna, säger Mohammad Shamsudduha till The Guardian.
I studien har man isolerat grundvattenlagring från den samlade landvattendatan och sett att trenderna i dessa mer motståndskraftiga vattenförekomster speglar den övergripande bilden. Det bekräftar enligt forskarna att en stor del av Europas dolda sötvattenreserver håller på att utarmas.
Storbritannien är ett tydligt exempel på den växande obalansen, med både ökad nederbörd och fortsatt risk för torka. Trenderna är splittrade.
– Även om den totala nederbörden kan vara stabil, eller till och med öka något, förändras mönstret. Vi ser kraftigare skyfall och längre torrperioder, särskilt på sommaren, säger Shamsudduha.
Grundvatten betraktas ofta som mer klimatmotståndskraftigt än ytvatten, men intensiva sommarregn innebär att mer vatten går förlorat i avrinning och översvämningar, samtidigt som vinterns period för påfyllning av grundvatten kan bli kortare.
Samtidigt varnar brittiska myndigheter för att konsekvenserna av den långsiktiga trenden nu närmar sig. Miljömyndigheten och National Drought Group har nyligen slagit fast att England måste förbereda sig på fortsatt torka in i 2026, om höst och vinter inte ger betydligt mer regn än normalt.
De senaste åren har Europa redan drabbats av extremvärme, återkommande sommartorka och omfattande flodöversvämningar. Europeiska miljöbyrån konstaterar att vattenuttaget i EU minskade med 19 procent mellan 2000 och 2022, men att omkring 30 procent av landytan och 34 procent av befolkningen ändå utsätts för vattenstress varje år.
På politisk nivå försöker EU nu svara på krisen. En talesperson för Europeiska kommissionen sade att dess strategi för vattenresursmotståndskraft ”syftar till att hjälpa medlemsstaterna att anpassa sin vattenresurshantering till klimatförändringarna och att hantera mänskligt orsakade påfrestningar”.
För Europa som helhet bedömer Shamsudduha att uttorkningstrenden kommer att få ”långtgående” konsekvenser, inte minst för livsmedelssäkerhet, jordbruk och vattenberoende ekosystem, särskilt grundvattennärda livsmiljöer. Spaniens krympande vattenreserver skulle enligt honom direkt kunna ha stor påverkan på de länder som är starkt beroende av Spanien och andra europeiska länder för frukt och grönsaker. De sorters klimatpåverkan som under lång tid har setts i delar av det globala syd, från Sydasien till Afrika och Mellanöstern, är nu ”mycket närmare hemmet”, där klimatförändringarna ”tydligt påverkar Europa självt”.
– Vi måste acceptera att klimatförändringarna är verkliga, att de händer och att de påverkar oss, säger Shamsudduha och efterlyser en bättre vattenhantering och öppenhet för ”nya, till och med okonventionella” idéer.
Samtidigt växer problemen globalt. Uttorkningszoner framträder i Mellanöstern, Asien, Sydamerika, längs USA:s västkust och i delar av Kanada, medan Grönland, Island och Svalbard också visar dramatiska trender i de nya satellitkartorna.
