LEDARE | Inte var det väl meningen att människan skulle göra sig själv till Gud, när vi avskaffade den himmelske Guden? Jag syftar då förstås på somliga, av sig själva, utsedda människor.
Och inte var väl avsikten att nedvärdera allt annat liv än människans, samtidigt strunta i de sammanhang som sedan begynnelsen varit en förutsättning för liv, och förvandla vårt vackra jordklot till ett råvarubestånd som ska utnyttjas förfulas och effektiviseras?
Jag är nyligen hemkommen från det Kiruna, där jag som vanligt fascinerats över hur LKAB skryter om hur man har världens modernaste gruva, men likaväl inte klarar av att göra den livsnödvändiga malmbanan dubbelspårig (jo, jag vet, det är Trafikverket som äger den).
Man blundar och hoppas att den gamla rälsen ännu en gång ska hålla för tågsetet med 68 vagnar, där varje vagn rymmer 100 ton malm som forslas till hamnarna i Luleå och Narvik.
Denna gång lever euforin kvar efter en framgångsrik kyrkflytt, men jag hinner inte många mil med bussen mot Boden, innan en ny vän, i ett uppgivet sms, berättar om det Ann-Helén Laestadius skrev om i morgontidningen häromdagen (DN 2/9).
”2 700 bostäder försvinner och 6 000 människor måste lämna sina hem och platser. 6 000 invånare har redan påverkats. Två tredjedelar av Kiruna kommer att rivas.”
”Bröd och skådespel” skrev den romerske diktaren Juvenalis och menade att blott ett ihåligt skal var vad som återstod av det som en gång byggt Romarrikets storhet.
Det är omöjligt att låta bli att fundera på andra högkulturers fall, när jag studerar den utveckling som pågår, inte bara i Kiruna, utan i hela Sverige, i Europa och resten av vår omvärld.
Vad är ”på riktigt”? Vad är möjligt? Vad är ens sant? För det är klart att ledningen för LKAB, och kommunen, kände till att mer måste rivas när man, till sång från Carola, firade sitt tekniska mirakel och flytten av den vackra kyrkan.
Jag betraktar fotot jag tog; Guds klocktorn, bredvid människans maskin. Båda riktade mot himlen och längst nere i hörnet lite natur. Pliktskyldigast kan tyckas.
Samerna och deras kultur finns det inte plats för och de kommer att tryckas undan än mer, när sällsynta jordartsmetaller ska hämtas från Per Geijer-fyndigheten, strax intill den nuvarande gruvan.
Som så ofta numera känner jag en dubbel sorg. Dels över det som faktiskt pågår och hur vi behandlar såväl naturen och de människor som lever på vår planet. Dels över hur lite intresse det finns att samtala kring de sammanhang som rymmer frågor om utveckling, vad det innebär att vara människa och vad det är vi egentligen värderar.
En annan man som jag också lärt känna den senaste tiden, menade att LKAB kommer att bli det nya Northvolt. Om det har jag inte någon uppfattning, men inte kan det vara meningen att den delen av omställningen som leds av industrin får förstöra vår livsmiljö bara för att biltillverkningen ska fortsätta och att en del av jordens befolkningen ska kunna köra dessa moderna fordon så mycket det bara går?
För det är precis det som det handlar om. Bilindustrin är de som ivrigast ligger på när det talas om batteritillverkning och fossilfritt stål.
Den som inte tror mig rekommenderar jag läsning av Mikaela Lundhs ”Northvolt inifrån”.
Global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald. Det är där vi måste börja och där ingår de stor frågor jag nämnde tidigare om människan, om utveckling, om nödvändigheten av en genomtänkt framtidsvision.
Kiruna är ett mycket bra exempel om man vill förstå mer. Här strider naturen, människan, religionen och somligas vinstintressen med varandra.
Någon gång ibland hörs röster från representanter för urkulturen.
I Kiruna blir det övertydligt att det är det ekonomiska systemet som i första ska räddas och inte vår jords mångfald.
Just därför anser jag att vi måste prata mycket mer om att bevara naturen och det som lever. Det är så vi kan påverka klimatförändringarna och förutsättningarna för liv på vår fantastiska planet.
Just så…
***
Stefan Strömberg, författare och aktuell med föreläsningen Mellan oss skapas världen på Bacchi Syre i Stockholm 18 september
