Israels agerande i Gaza klassas som folkmord

International Association of Genocide Scholars

International Association of Genocide Scholars (IAGS) är en global, tvärvetenskaplig och politiskt obunden organisation, som grundades år 1994 under namnet Association of Genocide Scholars. Organisationens syfte är att stärka forskning och undervisning om folkmordets natur, orsaker och konsekvenser samt att främja policystudier och åtgärder för att förebygga folkmord.

Den första konferensen hölls 1995 vid College of William and Mary i Williamsburg, Virginia, USA, med cirka 45 deltagare, och Helen Fein var IAGS första ordförande. År 2001 reformerades stadgarna och organisationen fick sitt nuvarande namn, samtidigt som man beslöt att minst en styrelsepost skulle vara utanför Nordamerika och att konferenserna skulle hållas även utanför Nordamerika.

IAGS driver också en egen vetenskaplig tidskrift, Genocide Studies and Prevention, som startade 2006 och blev tillgänglig online som öppen tillgång år 2012.

Medlemmar i IAGS består av en mångfald av aktörer – akademiker, anti-folkmord-aktivister, konstnärer, överlevande, journalister, jurister och personer verksamma inom offentlig politik. Organisationens formella ställningstaganden tas genom beslut av styrelse, rådgivande organ eller genom resolutioner godkända av minst två tredjedelars majoritet av de deltagande medlemmarna – och minst 20 procent av hela medlemskåren måste delta i omröstningen.

IAGS har tidigare utfärdat resolutioner om flera konflikter och folkmordssituationer, såsom Nagorno-Karabakh, situationen i Xinjiang och behandlingen av Rohingya.

Folkmord: Definition, kriterier och rättsligt ramverk

Folkmord är ett av de allvarligaste brotten mot mänskligheten och definieras enligt internationell rätt som handlingar avsiktligt riktade mot att förinta, helt eller delvis, en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp. Begreppet fick sin rättsliga definition i och med antagandet av Förenta nationernas konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (Genocide Convention) år 1948. Denna konvention utgör sedan dess en grundpelare för hur folkmord hanteras i internationell rätt.

Enligt artikel II i konventionen omfattar folkmord bland annat att döda medlemmar av en skyddad grupp, att orsaka allvarlig kroppslig eller mental skada, att medvetet skapa levnadsvillkor för gruppen som syftar till dess fysiska förstörelse, att införa åtgärder som hindrar födslar inom gruppen eller att med tvång överföra barn från en grupp till en annan. Det räcker alltså inte med att stora delar av en befolkning dör — det måste även finnas en avsikt att förinta gruppen, helt eller delvis, vilket är ett centralt juridiskt kriterium.

Brottet folkmord omfattas av internationell straffrätt och kan prövas i internationella domstolar såsom Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, samt i ad hoc-tribunaler som exempelvis den för Rwanda (ICTR) eller forna Jugoslavien (ICTY). Enligt konventionen är både statliga aktörer och enskilda personer ansvariga för folkmord, oavsett om handlingarna utförts i fredstid eller under krig.

Vid sidan av FN-konventionen är folkmord även reglerat i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (artikel 6), vilket innebär att ICC har jurisdiktion över brottet om det begås på en medlemsstats territorium eller av en medborgare från ett medlemsland. Folkmord anses dessutom vara en så kallad jus cogens-norm, det vill säga en grundläggande princip i internationell rätt som inte kan avtalas bort.

Trots att folkmord är tydligt definierat i juridiska termer, har det i praktiken visat sig svårt att enas om när brottet faktiskt har ägt rum. Frågan om intention har varit särskilt svår att bevisa, och politiska hänsyn har ofta påverkat omvärldens vilja att erkänna pågående eller tidigare folkmord. Exempel på historiska händelser som officiellt har klassificerats som folkmord inkluderar Förintelsen under andra världskriget, folkmordet i Rwanda 1994 och massmorden i Srebrenica 1995.

Sammantaget utgör folkmord ett av de mest allvarliga brotten i internationell rätt, och regelverket syftar till att både förebygga och lagföra dessa handlingar — men det internationella samfundets förmåga att förhindra folkmord i praktiken har många gånger ifrågasatts.

Historiska folkmord: En översikt över några av världens mest uppmärksammade fall

Genom historien har folkmord förekommit i olika delar av världen, ofta i samband med krig, kolonialism, politisk extremism eller etniska konflikter. Dessa händelser har inte bara resulterat i miljontals människors död, utan också i långvariga trauman för överlevande och hela samhällen.

Det mest kända och dokumenterade folkmordet är Förintelsen, där omkring sex miljoner judar mördades av Nazityskland under andra världskriget. Förintelsen skedde systematiskt genom massavrättningar, gasning i koncentrationsläger och tvångsarbete, och den är den kanske mest studerade händelsen i folkmordets historia.

Ett annat ofta nämnt folkmord är folkmordet på armenierna i Osmanska riket under första världskriget. Mellan år 1915 och 1917 dödades uppskattningsvis 1 till 1,5 miljoner armenier genom massakrer, svältmarscher och tvångsförflyttningar. Turkiet erkänner fortfarande inte händelsen som ett folkmord, vilket är en källa till internationell konflikt.

Folkmordet i Rwanda år 1994 är ett av de mest akuta exemplen på hur snabbt och brutalt ett folkmord kan genomföras. Under bara cirka hundra dagar dödades omkring 800 000 personer, främst ur minoriteten tutsi, av hutuextremister. Massakrerna genomfördes med machetes och gevär, ofta av civila som mobiliserades av regeringen och via statsmedia.

Ytterligare ett fall är folkmordet i Srebrenica i juli 1995, under Bosnienkriget. I denna massaker, som erkänns som folkmord av både Internationella domstolen (ICJ) och Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY), dödades över 8 000 bosniakiska män och pojkar av bosnienserbiska styrkor.

Koloniala övergrepp har också klassificerats som folkmord av vissa forskare. Ett exempel är folkmordet på herero- och namafolken i det som i dag är Namibia, dåvarande Tyska Sydvästafrika, i början av 1900-talet. Tyska trupper dödade tiotusentals människor genom systematiska massakrer, fördrivningar och koncentrationsläger. Den tyska regeringen erkände 2021 detta som ett folkmord.

Under 1970-talet genomfördes ett annat fruktansvärt folkmord i Kambodja under ledning av Röda khmererna och Pol Pot. Under deras regim, mellan 1975 och 1979, dog uppskattningsvis 1,7 till 2 miljoner människor av svält, avrättningar och tvångsarbete, i vad som beskrivits som ett försök att skapa ett klasslöst jordbrukssamhälle.

Ytterligare exempel inkluderar folkmorden på ursprungsbefolkningar i Nord- och Sydamerika under kolonialtiden, massmorden i Darfur i Sudan på 2000-talet, samt den pågående behandlingen av uigurer i Kina, som vissa länder och organisationer menar uppfyller kriterierna för folkmord.

Dessa historiska exempel visar att folkmord inte är bundna till en viss tid eller plats. De är snarare uttryck för vad som kan hända när hatideologier, statlig repression och brist på internationell handlingskraft får råda. Att förstå och minnas dessa händelser är avgörande för att förebygga framtida folkmord.