Det har gått ett decennium sedan bilden på Alan Kurdi väckte starka reaktioner världen över. I dag är fler än 120 miljoner människor på flykt – dubbelt så många som då.
MIGRATION | – EU har gjort det mycket svårare för människor att få sina flyktingskäl och sin rätt till asyl prövad eftersom man stoppar dem innan de kommer till Europa. Man säger sig vilja stoppa migranter, men det innebär också att många människor som verkligen skulle ha rätt till asyl stoppas eftersom de inte får en chans att visa detta, säger Åsa Widell, generalsekreterare för Sverige för UNHCR, FN:s flyktingorgan, till Syre.
Tio år har gått sedan Alan Kurdi drunknade på vägen till Europa och bilden på treåringens livlösa kropp spreds över världen. En våg av solidaritet följde i kölvattnet, svenska Radiohjälpen tog emot mycket bidrag och dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) höll tal om att hans Europa inte bygger murar. Men drygt två månader senare, i november 2015, gjordes en politisk överenskommelse om att dra ner flyktingmottagandet till EU:s miniminivå.
– Det är ju inte så att det har blivit färre människor på flykt i världen sen 2015. Tvärtom har antalet människor på flykt i världen fördubblats de senaste dryga tio åren. Det beror delvis på att det tillkommer nya konflikter, men det är också för att de gamla konflikterna bara fortsätter, säger Åsa Widell.
I dag befinner sig ungefär 123 miljoner människor på flykt, uppger UNHCR.
Alan Kurdi
Alan Kurdi var, tillsammans med sin familj, på flykt från Syrien och Islamiska staten när flyktingbåten sjönk på Medelhavet. Målet var Kanada där familjen hade släkt. Ytterligare elva personer, däribland hans bror Galib och mamma Rehan, drunknade den 2 september 2015.
Så sent som den 13 augusti 2025 förolyckades två nya flyktingbåtar utanför den italienska ön Lampedusa. Hittills i år har 675 flyktingar omkommit på Medelhavet, enligt UNHCR.
– Det är viktigt att komma ihåg när man pratar om flyktingsituationen i Europa att de allra flesta människor som flyr står inte och knackar på dörren i Europa. De flesta stannar i grannländerna, där många är bland världens fattigaste, med hoppet att kunna återvända hem, säger Åsa Widell.
Hon är kritisk mot de stora nedskärningar som skett inom biståndet. För UNHCR fick USA:s indragna bistånd under Donald Trump stora konsekvenser och organisationen har i år motsvarande resursnivå som för tio år sedan – men med dubbelt så många människor på flykt.
– Om inte omvärlden, genom olika typer av bistånd och nödhjälp är med och bidrar till att situationen är överlevbar där, så finns ett större incitament att söka sig vidare. Och då är det ju ofta längs livsfarliga vägar.
”Ta större ansvar”
UNHCR (United nations high commissioner for refugees) har som uppdrag att skydda människor som flytt från krig, konflikt och förföljelse, genom nödhjälp och att arbeta för flyktingars rättigheter. I dag lanseras informationskampanjen Stå upp för människor på flykt, där kända personer som Pernilla Wahlgren, Alexia Kafkaletos och Fanna Ndow Norrby medverkar.
– Det är enormt viktigt att allmänheten, företag och stiftelser, både i Sverige och i alla andra länder, tar ett större ansvar genom att ge bistånd och stöd. Det är att ge människor hopp, inte minst för barnen. Det är också otroligt viktigt för stabilitet i världen, säger Åsa Widell.
Över 11 miljoner människor riskerar att förlora tillgången till humanitärt stöd i år, enligt en färsk rapport från UNHCR, vilket bland annat kommer att begränsa tillgången på mat, vatten och tak över huvudet.
– Det innebär till exempel att kvinnor som utsatts för sexuellt våld i Sydsudan inte kommer att kunna få vård eller stöd, för nu handlar det bara om de allra mest akuta, livräddande insatserna. Indraget bistånd får verkligen konkreta konsekvenser in på huden för så många människor i världen, säger Åsa Widell.
Människor på flykt
Antalet människor på flykt i världen har nått nya rekordnivåer under de senaste åren. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR finns det nu fler än 120 miljoner människor som befann sig på flykt undan krig, våld, förföljelse eller människorättskränkningar. Det är den högsta siffran som någonsin uppmätts, och trenden har varit ökande under det senaste decenniet. Majoriteten av dessa människor – omkring 75 procent – befinner sig i grannländer till de konfliktdrabbade områdena, ofta i låg- eller medelinkomstländer.
De största flyktingströmmarna kommer från konflikter i bland annat Syrien, Afghanistan, Venezuela, Ukraina och Sudan. I till exempel Sudan har inbördeskriget som bröt ut 2023 tvingat miljontals människor att lämna sina hem. Ukrainakriget har också bidragit kraftigt till ökningen av antalet flyktingar i Europa sedan 2022.
Ungefär hälften av alla människor på flykt är barn, vilket gör dem särskilt utsatta för våld, övergrepp, undernäring och brist på utbildning. Endast en liten andel av världens flyktingar når Europa eller andra rika regioner. Många lever i provisoriska läger eller i informella bosättningar, ofta utan tillgång till grundläggande samhällsservice som sjukvård och utbildning.
Internflyktingar – alltså personer som tvingats fly inom sitt eget land – utgör en stor del av den totala siffran. Enligt Internationella organisationen för migration (IOM) finns det över 71 miljoner internflyktingar i världen, främst i länder som Kongo-Kinshasa, Etiopien och Myanmar.
Orsakerna till tvångsförflyttning är ofta komplexa och sammanvävda: väpnade konflikter, politiskt förtryck, klimatförändringar och ekonomisk instabilitet samverkar till att driva människor på flykt. Klimatrelaterade katastrofer som översvämningar, torka och stormar har dessutom tvingat tiotals miljoner människor att lämna sina hem under det senaste årtiondet, även om de inte alltid räknas som flyktingar i juridisk mening.
Flyktingkonventionen från 1951 definierar vem som räknas som flykting och vilket skydd stater är skyldiga att ge. Trots detta nekas många asylsökande inträde eller skydd, och mottagarländer har på flera håll i världen infört striktare gränskontroller och lagstiftning som försvårar möjligheten att få uppehållstillstånd.
Samtidigt arbetar internationella organisationer och frivilligorganisationer för att stödja människor på flykt genom humanitär hjälp, utbildning och återintegrationsprogram. Men finansieringen för dessa insatser räcker ofta inte till behoven.
UNHCRIOM World Migration Report
