Trump pekas ut som symbol för global tillbakagång

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER | Mänskliga rättigheter är i fritt fall världen över, varnar Amnesty International i sin rapport The State of the World’s Human Rights, som kartlägger situationen i 150 länder. I centrum för denna globala tillbakagång står det Amnesty kallar för Trump-effekten – en destruktiv politisk våg som undergräver internationella normer, spär på företagsgirighet och försvagar rättighetsbaserade institutioner.

Rapporten beskriver hur president Trumps andra mandatperiod inletts med en kraftfull offensiv mot såväl amerikanska som internationella institutioner.

– Hundra dagar in i sin andra mandatperiod har president Trump bara visat fullständigt förakt för universella mänskliga rättigheter. Hans regering har snabbt och avsiktligt riktat in sig på viktiga amerikanska och internationella institutioner och initiativ som utformats för att göra vår värld till en säkrare och rättvisare, säger Agnès Callamard, Amnesty Internationals generalsekreterare.

Amnesty menar att Trump-administrationens agerande stärker andra auktoritära ledare som på liknande sätt angriper rättsstatsprinciper och mänskliga friheter. Samtidigt upplever världen en farlig återgång till våld, kontroll och repression, ofta legitimerad av begrepp som ”säkerhet”, ”extremism” eller ”terrorism”.

I rapporten konstateras att 2024 blev ett mörkt år för yttrandefrihet, föreningsfrihet och civilsamhällets utrymme. Regeringar över hela världen agerade för att befästa sin makt genom att förbjuda mediekanaler, upplösa organisationer, kriminalisera kritik och fängsla aktivister.

– År efter år har vi varnat för farorna med att mänskliga rättigheter faller tillbaka. Men händelserna under de senaste 12 månaderna – inte minst Israels livesända men obemärkta folkmord på palestinier i Gaza – har blottlagt hur helvetisk världen kan vara för så många när de mäktigaste staterna överger internationell rätt och ignorerar multilaterala institutioner, säger Callamard.

Bland de mest alarmerande exemplen lyfter Amnesty fram Bangladesh, där myndigheter enligt rapporten beordrat skjuta på plats mot studenter, vilket lett till nära 1 000 dödsfall. I Moçambique dödades minst 277 människor i samband med protester efter val. I Turkiet infördes generella förbud mot demonstrationer och polisen använde våld även mot fredliga deltagare.

Men det fanns också ljusglimtar. I Sydkorea mobiliserade folket mot president Yoon Suk Yeols beslut att inskränka mänskliga rättigheter och införa krigslagar – ett beslut som ledde till hans avsättning och till att dessa åtgärder upphävdes.

Under året fortsatte flera väpnade konflikter att kräva civila liv. Amnesty beskriver i rapporten hur statsstyrkor och väpnade grupper öppet bröt mot internationell humanitär rätt.

I Gaza anklagar Amnesty Israel för folkmord, och pekar på ökade våldsinsatser på Västbanken kopplade till systemet av apartheid och ockupation. I Ukraina intensifierade Ryssland sina attacker mot civil infrastruktur.

Sudans konflikt har tvingat elva miljoner människor på flykt, enligt Amnesty fler än någon annanstans på jorden. Samtidigt beskriver organisationen hur snabbstödsstyrkor i landet använt sexuellt våld mot kvinnor och flickor på sätt som kan utgöra brott mot mänskligheten.

I Myanmar fortsatte rasistiska attacker mot den fördrivna rohingyabefolkningen. Och USA:s omfattande nedskärningar av bistånd – ytterligare en del av den ”Trump-effekt” Amnesty varnar för – har haft förödande konsekvenser för redan utsatta grupper.

I flyktingläger i Thailand har sjukhus tvingats stänga, medan viktiga biståndsprogram i Jemen och Syrien – för barn med undernäring, överlevare av könsbaserat våld och människor drabbade av kolera – fått läggas ner.

– Amnesty International har länge varnat för dubbelmoral som undergräver den regelbaserade ordningen. Effekterna av detta hittills ohämmade tillbakagång nådde nya nivåer 2024, från Gaza till Demokratiska republiken Kongo. Efter att ha banat väg för denna röra genom att inte universellt upprätthålla rättsstatsprincipen måste det internationella samfundet nu axla ansvaret, säger Callamard.

Rapporten är också en skarp uppgörelse med hela det multilaterala systemet, som enligt Amnesty håller på att krackelera. Men istället för att ge upp, kräver organisationen att det byggs om – starkare och mer inkluderande.

– Kostnaden för dessa misslyckanden är gigantisk, nämligen förlusten av viktiga skydd som byggts för att skydda mänskligheten efter fasorna under Förintelsen och andra världskriget. Trots dess många brister är utplånandet av det multilaterala systemet ingen lösning. Det måste stärkas och omformas, säger Callamard.

I slutet av rapporten riktar hon särskilt fokus på USA:s roll i denna utveckling:

– Ändå, efter att ha sett det lida ytterligare skada under 2024, verkar Trump-administrationen idag vara fast besluten att ta en motorsåg till resterna av multilateralt samarbete för att omforma vår värld genom en transaktionell doktrin genomsyrad av girighet, känslolös egenintresse och ett fåtal personers dominans.

Rapporten konstaterar att världen står inför ett avgörande vägval, där regeringar prioriterar kortsiktig vinning framför planetens och mänsklighetens framtid. FN:s klimattoppmöte COP29 pekas ut som ett lågvattenmärke, där rekordmånga fossilbränslelobbyister hämmade framstegen och rika länder utövade påtryckningar för att få låginkomstländer att acceptera otillräckliga klimatavtal. Samtidigt får tidigare president Donald Trump svidande kritik för sin roll i att underminera klimatpolitiken.

– 2024 var det varmaste året som uppmätts och det första året som översteg 1,5 grader över förindustriella nivåer. Översvämningarna som ödelade Sydasien och Europa, torkan som härjade södra Afrika, bränderna som ödelade delar av Amazonas regnskog och orkanerna som orsakade kaos i USA blottlade den enorma mänskliga kostnaden för den globala uppvärmningen, även på nuvarande nivåer. Med en ökning på 3 grader som förväntas under detta århundrade vet rikare nationer att de inte är immuna mot alltmer extrema onaturliga katastrofer – som de senaste skogsbränderna i Kalifornien drev hårt – men kommer de att agera? säger Agnès Callamard.

Men klimatkrisen är långt ifrån den enda katastrofen som drabbar mänskligheten. Enligt rapporten fortsatte den extrema fattigdomen att öka under 2024, tillsammans med växande ojämlikheter inom och mellan länder. Inflationen, bristande företagsreglering, skatteflykt och växande statsskulder anges som huvudorsaker. I stället för att ta itu med dessa strukturella problem använde många regeringar en retorik som gjorde migranter och flyktingar till syndabockar.

Samtidigt ökade antalet miljardärer och deras förmögenheter, trots att Världsbanken varnade för ”ett förlorat decennium” i kampen mot global fattigdom. Enligt Amnesty signalerar detta en värld där den ekonomiska makten fortsätter att koncentreras, medan de mest utsatta lämnas bakom.

Rapporten lyfter också hur rättigheter för kvinnor, flickor och HBTQ-personer hotas på många håll. Talibanerna i Afghanistan införde ännu hårdare restriktioner mot kvinnors rörelsefrihet, medan myndigheter i Iran ökade sina tillslag mot dem som trotsar slöjtvånget. I Mexiko och Colombia utsattes kvinnogrupper som sökte försvunna anhöriga för hot och våld. Samtidigt kriminaliserades samkönade relationer ytterligare i bland annat Malawi, Mali och Uganda.

Trump-administrationen pekas åter ut som en negativ kraft, denna gång för sitt agerande mot jämställdhetsrättvisa. Rapporten beskriver hur USA under Trump avvecklade satsningar på kvinnors och flickors rättigheter, och attackerade transpersoners rättigheter. Dessutom varnar Amnesty för hur teknik används för att befästa diskriminering.

Teknikföretag beskrivs som en del av problemet, särskilt i samarbete med politiska makthavare. Metas beslut att ta bort faktagranskning från tredje part och Trumps uppmuntran till att slopa skydd mot hatiskt innehåll ses som tecken på en oroande utveckling.

– Från att sätta teknikmiljardärer på en framstående plats vid hans installation till att ge världens rikaste man oöverträffad tillgång till den amerikanska regeringsapparaten, verkar det som att president Trump kommer att låta sina egennyttiga och företagsmässigt engagerade allierade löpa amok, utan minsta hänsyn till mänskliga rättigheter eller ens rättsstatsprincipen, säger Agnès Callamard.

Men det finns också motkrafter. Rapporten lyfter särskilt det internationella rättsväsendets arbete som ett ljus i mörkret. ICC har under året utfärdat arresteringsorder mot högt uppsatta ledare och statstjänstemän i Israel, Gaza, Libyen, Myanmar och Ryssland. FN:s generalförsamling antog en resolution som kräver ett slut på Israels ockupation, och ICJ har fastslagit att ockupationen strider mot folkrätten.

Ett annat viktigt steg är att åtta stater från det globala syd bildat Haaggruppen, som åtagit sig att motverka vapenexport till Israel och att verka för ansvarsskyldighet. Dessa initiativ beskrivs som avgörande i en tid när rättsstatens principer attackeras av mäktiga aktörer.

– Vi applåderar ansträngningarna från nationer som Sydafrika och internationella rättsorgan att slå tillbaka mot mäktiga stater som är fast beslutna att undergräva internationell rätt. I en sådan utmanande straffrihet sätter dessa nationer och organ exempel för hela världen att följa. De ökande attackerna vi har bevittnat mot ICC de senaste månaderna tyder på att detta håller på att framstå som ett viktigt slagfält år 2025. Alla regeringar måste göra allt i sin makt för att stödja internationell rättvisa, hålla förövarna ansvariga och skydda ICC och dess personal från sanktioner, säger Agnès Callamard.

Trots hoten ser Amnesty en stark global rörelse för rättvisa växa fram. Miljontals människor demonstrerade under året mot orättvisa och förtryck, och valresultat i flera länder visade på ett folkligt avståndstagande från auktoritära ledare.

– Trots skrämmande utmaningar är förstörelsen av mänskliga rättigheter långt ifrån oundviklig. Historien flödar av exempel på modiga människor som övervunnit auktoritära metoder. År 2024 avvisade folk i flera nationer ledare mot rättigheter i valurnorna medan miljontals människor runt om i världen höjde sina röster mot orättvisa. Så det är tydligt: oavsett vem som står i vår väg måste vi – och vi kommer att – fortsätta att motstå de hänsynslösa makt- och profitregimer som försöker beröva människor deras mänskliga rättigheter. Vår stora, orubbliga rörelse kommer för alltid att vara förenad i vår gemensamma tro på den inneboende värdigheten och de mänskliga rättigheterna för alla på denna planet, avslutar Agnès Callamard.