Utbildning en tyst, daglig motståndshandling i Gaza

I ett hörn av ett flyktingläger i Al-Mawasi, i södra Gaza, tejpar Alaa noggrant fast ett vitt papper på en sliten träskiva. Damm rör sig i luften när vinden sveper genom lägret, där ljud och rörelse sällan upphör.

Runt henne breder tält ut sig över den sandiga marken, där tusentals fördrivna familjer nu bor. Barn rör sig längs de smala gångarna mellan tälten, medan ljudet av generatorer och samtal hörs i bakgrunden.

Bara en vecka innan kriget började i oktober 2023 arbetade Alaa, en 23-årig konststudent vid Al-Aqsa-universitetet, i universitetets ateljé, omgiven av färger och material medan hon planerade sitt examensprojekt — ett collage som görs genom att olika material sätts samman på en och samma yta. I dag, efter att ha fördrivits under kriget, försöker hon återskapa projektet med enkla material som hon samlat ihop från vänner och några få tillhörigheter hon lyckats rädda från ruinerna av sitt bombade hem.

– När jag förlorade mitt tält och materialen jag använde för att måla, kändes det som att jag förlorade en stor del av min själ, säger Alaa. 

– Till en början förlorade jag min passion, men inte mitt hopp. Senare försökte jag börja om med det jag kunde hitta, och med stöd från vänner.

Det Alaa gör är inte ovanligt. Över hela Gaza försöker studenter fortsätta sin utbildning under extraordinära omständigheter. Universitet har skadats eller förstörts, klassrum reducerats till ruiner, och el- och internetförbindelser är ofta opålitliga.

Ändå fortsätter många att studera — ibland i tält, ibland bland ruiner.

Utbildning i Gaza är inte längre bara en akademisk väg. För många studenter har den blivit en daglig handling av tyst motstånd. Inte för att studenter gör politiska uttalanden, utan för att själva handlingen att fortsätta lära sig under dessa förhållanden blir ett sätt att vägra utplåning — av deras framtid, deras identitet och deras rätt till utbildning.

Efter mer än två år av förödelse i Gaza står utbildningssystemet på randen till kollaps. Internationella uppskattningar visar att mer än 97 procent av skolorna i Gaza har skadats eller förstörts, och att över tolv universitet i området har drabbats allvarligt eller blivit obrukbara. Denna förstörelse har orsakats av avsiktliga israeliska flyganfall och militära operationer, i ett försök att radera utbildningsframsteg.

I många fall har skolor omvandlats till skydd för fördrivna familjer snarare än platser för lärande. Vissa studenter studerar nu i tillfälliga utrymmen i tält, skadade hem eller online, utan de verktyg de behöver.

Före kriget gick tiotusentals universitetsstudenter på Gazas universitet och högskolor. I dag ligger många av dessa institutioner i ruiner. Ändå försöker vissa studenter åter bygga upp sina akademiska liv på okonventionella sätt.

Ahmed, en 22-årig läkarstudent som läser fjärde året, förväntade sig att tillbringa det här året med klinisk praktik på sjukhus. Under normala omständigheter roterar läkarstudenter under sina sista år mellan olika avdelningar och operationssalar och lär sig direkt från läkare och patienter.

Men verkligheten i Gaza i dag är en annan.

– Att bli läkare i Gaza i dag innebär att bära ett stort ansvar gentemot sitt samhälle, säger Ahmed.

– Läkare här möter inte bara medicinska utmaningar — de arbetar också under extremt svåra förhållanden med begränsade resurser.

När sjukhuspraktik ofta är omöjlig har Ahmed och hans klasskamrater utvecklat alternativa sätt att fortsätta lära sig.

– Vi diskuterar medicinska ämnen och kliniska fall med varandra som om vi vore på rond, säger han. 

– Vi ställer frågor och utbyter idéer. Det kan inte ersätta verklig praktik, men det hjälper oss att hålla vårt kliniska tänkande vid liv.

I vissa fall sker lärandet också i fältsjukhus som satts upp i tält. Gazas sjukvårdssystem har pressats till bristningsgränsen under kriget, med överfulla sjukhus och många vårdinrättningar som skadats eller fungerar under nödförhållanden. Samarbete mellan studenter har blivit avgörande.

– Vi delar böcker och studiematerial, och när någon lyckas få tag på föreläsningsanteckningar eller sammanfattningar skickar de dem till alla, säger Ahmed.

På så sätt blir studier något mer än en individuell insats — det blir en form av ömsesidig hjälp, där studenter förlitar sig på varandra. För Alaa känns det ofta nästan omöjligt att fortsätta skapa konst under dessa förhållanden.

– I stället för duk målar många nu på tältduk, säger hon. 

– Vissa har till och med ritat på bönemattor. Idén är helt enkelt att använda det vi kan hitta.

I ett av sina senaste verk använde hon bitar av sönderriven tältduk och små fragment av splitter hon hittat i närheten, och försökte förvandla rester av förstörelse till delar av själva konstverket.

– För oss är konst inte bara en hobby, säger hon. 

– Det är ett sätt att uttrycka våra känslor, vårt lidande och vår verklighet.

– Konst är ett kraftfullt verktyg. Genom den kan vi visa världen vad vi går igenom. Så länge konsten finns, finns det hopp.

Arbetet med att upprätthålla utbildning är inte begränsat till studenter. Även vissa universitetslärare försöker hålla undervisningen vid liv. När el eller internet finns tillgängligt spelar vissa in korta föreläsningar eller svarar på frågor online. Ibland organiseras små studieträffar — online eller i tillfälliga lokaler.

När formella institutioner i stort sett har försvunnit förlitar sig studenter allt mer på varandra. För många är studier inte längre en individuell prestation, utan ett kollektivt försök att bevara utbildning. I Gaza i dag tar motstånd inte alltid formen av protester eller slagord. Ibland är det tystare.

En student som läser anteckningar i skenet från en mobiltelefon. En grupp som delar en skör internetuppkoppling. Eller en konststudent som slutför sitt projekt med material från ruiner. För Alaa blev måleriet ett sätt att fortsätta. För Ahmed har medicinstudier blivit ett ansvar för framtiden.

För mig, som student och skribent i Gaza, har skrivandet blivit ett sätt att uttrycka det vi känner och försöka förstå det vi går igenom.

I en plats där universitet förstörts och institutioner kollapsat blir det att fortsätta studera, skriva och lära sig en enkel men meningsfull handling — ett försök att hålla framtiden vid liv trots allt.

Byggnaderna må vara borta, men det som finns kvar är en form av vardagligt motstånd — grundat i gemenskap, delad kunskap och en vilja att fortsätta lära sig trots allt.

Hassan Herzallah är en palestinsk skribent och översättare baserad i Gaza. Han skriver om Mellanöstern, livet under belägring, fördrivning och vardagliga svårigheter i Gaza. Hans texter har publicerats i internationella medier och översatts till mer än åtta språk.

Texten är tidigare publicerad på engelska i Waging Non Violence och är översatt till svenska av Tidningen Global med hjälp av ChatGPT.