Hur är det möjligt att inte alla medier högljutt fördömer USA och Israel för deras anfallskrig mot Iran och Libanon? Man kan knappast skylla på Iran när USA började bomba under pågående fredsförhandlingar om Irans kärnkraftsprogram, skriver Johanna Deinum.
DEBATT | USA och Israel har ostraffat fortsatt att lönnmörda högt uppsatta tjänstemän i Iran. Att USA har hotat att totalt utplåna Iran utan att omvärlden skriker är minst sagt förskräckligt. Den militära strategin kan öka kärnvapenhotet i Mellanöstern i stället för att minska det.
Inom EU är Spanien ensamt om att tidigt avvisa den unilaterala militära aktionen från USA och Israel och förbjuda amerikanska stridsflygplan i sitt luftrum, som nu även Italien förbjuder. FN:s generalsekreterare António Guterres och flera chefer för FN-organ fördömde i början av mars de israelisk-amerikanska attackerna mot Iran samt Irans motattacker mot Israel och Gulfregionen.
Men, vad händer sedan? USA och Israel har fortsätt att attackera civila mål: skolor, medicinska centra, bostadsområden och historiska byggnader, systematiskt, dag och natt, förutom förstörelse av infrastruktur och olja- och gasanläggningar.
Den 21 mars 2026 bombade Israel och USA Irans kärnkraftsanläggning Nantaz som används för urananrikning. Som vedergällning attackerade Iran Israels Shimon Peres Negevkärnforskningscenter. Det är första gången iranska missiler har penetrerat israeliskt luftförsvar i ett område runt en viktig kärnkraftsanläggning. Det Internationella atomenergiorganet IAEA meddelade för en vecka sedan att USA och Israel även den 27 mars attackerade den nedlagda iranska tungvattenanläggningen i Khondab.
På påskafton träffade återigen en projektil nära Bushehr kärnkraftverksområde. Ryssland har nu evakuerat merparten av sin personal där ifall kärnkraftverket skulle träffas av Israels och USA:s bombningar. Upp till 50 frivilliga ryska medarbetare kommer att stanna kvar för att säkra driften. Det är mot alla internationella konventioner att skada kärnkraftsanläggningar. I fall att en kärnreaktor skadas eller den nödvändiga kylningen upphör, eller om använt kärnbränsle frigörs skulle det få som följd att farliga radioaktiva ämnen sprids i området med förödande effekter inom och utanför den attackerade statens gränser.
Att skada kärnkraftsanläggningar under en väpnad konflikt strider mot internationell humanitär rätt, även känd som krigets lagar. Enligt tilläggsprotokoll till Genèvekonventionerna (1949) åtnjuter anläggningar som innehåller farliga krafter, däribland kärnkraftverk, ett särskilt skydd.
Samtidigt pågår en humanitär katastrof i Palestina. Våldet i Gaza fortsätter trots vapenvilan, och blockaden hindrar nödvändig hjälp från att nå fram. Amnesty International pekar ut Israel som en apartheidstat. Amnestys rapport för ett halvår sedan visar att även svenska företag bidrar till att möjliggöra Israels folkmord, olagliga ockupation och apartheid. Men, ingenting händer. Israel kan fortsätta fördriva och döda invånare på Västbanken, spränga deras hus och hugga ned deras olivträd.
Olivträden på Västbanken är ofta mycket gamla, där många är flera hundra år gamla. Vissa av dessa träd är urgamla och kan ha anor som sträcker sig över tusen år tillbaka i tiden. Efter vapenstilleståndet mördas i Gaza fortfarande vuxna och barn och Gazaborna bor kvar i tält bland ruinerna. Sedan den 1 april får ett flertal hjälporganisationer inte längre vara kvar i Gaza. Enligt FN känner 96 procent av barnen i Gaza att döden är nära. Det skrivs spaltkilometer om att kriget påskyndar inflation här i Sverige. Vilken tidning skriver om de erbarmliga förhållande som fortfarande råder i Gaza?
Hur är det då möjligt att svensk handel med Israel fortsätter? Sverige köpte förra året varor för 2,3 miljarder kronor från Israel – upp från 1,7 miljarder – och importerade tjänster till ett värde av 3,3 miljarder, mot 2,1 miljarder året innan. Sammanlagt har alltså denna handel ökat med nästan två miljarder kronor sedan Gazakriget utbröt. Handeln mellan Sverige och Israel sker inom ramen för associeringsavtalet mellan EU och Israel, som trädde i kraft år 2000. Avtalet är den rättsliga grunden för EU:s samarbete med Israel. Hur kan det vara möjligt att hänvisa till ett avtal med en stat som är skyldig till så stora och så många brott?
Kärnvapenstaterna Israel och USA förorsakar en humanitär, ekologisk och kulturell katastrof i Mellanöstern och ingen vågar (?) reagera på riktigt. Nog finns det en allmän insikt att ett militärt anfall på en suverän stat inte är acceptabelt? Men, vem kan ta ansvar för att mäkla en varaktig fred? Freden måste kunna få en chans. Varför finns det inte ett fredsdepartement? Nu lägger krigs- och försvarsdepartement hur mycket skattepengar som helst på alla vapen. Kan Sverige inte bidra med att försöka få fred istället?
