I samband med att USA:s justitiedepartement offentliggjorde 3,5 miljoner sidor ur Epstein-filerna uppgav biträdande justitieministern Todd Blanche att strömmen av dokument inte skulle leda till ytterligare åtal. Offren vill bli ”helade”, sade han, men det ”innebär inte att vi bara kan skapa bevis eller på något sätt hitta på ett fall som inte finns”.
Med tanke på avslöjandenas omfattning, och det faktum att miljontals dokument ännu inte har offentliggjorts, framstår detta uttalande som häpnadsväckande. Men bortom detta har överlevare av Jeffrey Epsteins övergrepp i åratal trätt fram för att berätta sina historier – utan att få rättvisa.
I en intervju i september 2025 uppgav sex Epsteinöverlevare att justitiedepartementet inte hade kontaktat dem under processen att granska handlingarna.
Inte nog med att Epstein-överlevarna utestängts från processen – departementet avslöjade dessutom överlevares identiteter och personuppgifter i de 3,5 miljoner sidor som släpptes offentligt.
Överlevaren Danielle Bensky berättade för medier att hon hittade sitt namn och sina personuppgifter i materialet. Ett sådant misstag är grov vårdslöshet och inkompetens som tystar och utsätter brottsoffer för fara.
Naturligtvis har inte alla personer som nämns i handlingarna begått sexuella övergrepp eller varit delaktiga i övergreppen mot flickor och unga kvinnor. Men detta som händer nu är ett eko av hur myndigheter har bemött Epsteins överlevare i 30 år.
I takt med att de politiska och finansiella skandaler har uppdagats har politiker efterlyst ett ”offercentrerat” förhållningssätt. Men när människor reagerar med chock på avslöjandena i handlingarna står det klart att offrens röster och erfarenheter fortfarande ignoreras.
Decennier av bevis
Överlevare av Epsteins övergrepp hade höjt sina röster i åratal innan allmänheten började fascineras av hans brott och de berömda männen i hans krets.
1996 anmälde Maria Farmer till New York-polisen och FBI att Epstein och Ghislaine Maxwell hade utsatt henne för våldsamma sexuella närmanden. Hon var 25 år då och fick senare veta att hennes 16-åriga syster Annie också hade utsatts för övergrepp av Epstein. FBI lät bli att utreda anklagelserna, och övergreppen mot flickor fortsatte.
Brottsofferadvokaten Brad Edwards har företrätt över 200 av Epsteins överlevare. År 2008 sade Edwards till en federal domare att Epstein kunde vara ”det farligaste sexuella rovdjuret i USA:s historia”.
Samma år fick Epstein ett extremt förmånlig straffrättslig avtal och åtalades enbart för att ha köpt sexuella tjänster, i stället för sexuella övergrepp mot barn eller människohandel. Det resulterade i ett 13 månader långt straff på en anstalt med lägre säkerhetsklassning, som han oftast lämnade tolv timmar dagligen för att ”arbeta” på sin stiftelse. Han tvingades registrera sig som sexualförbrytare, men dömdes inte för sexualbrott.
I Florida kan fällande domar för sexuella övergrepp mot barn leda till upp till livstids fängelse. Människohandel för sexuella ändamål kan ge upp till 30 års fängelse. Självklart kan det vara komplicerat att få fällande domar – men både sexuella övergrepp mot barn och människohandel är allvarliga brott som normalt ger långa fängelsestraff.
De senaste filerna visar att många mäktiga personer i Epsteins nätverk – till exempel Peter Mandelson – inte avskräcktes av att han registrerades som sexförbrytare 2008.
Vid den tiden satte the New York Times rubriken ”Finansman påbörjar straff i prostitutionsmål” på en artikel. Även om den var korrekt i sak tonades Epsteins sexuella övergrepp mot flickor och unga kvinnor ner genom formuleringen
Få journalister vågade tydligt benämna Epsteins brott för vad de var. Ett undantag var en debattartikel från 2006 av journalisten Eliza Cramer i The Palm Beach Post, där hon skrev: ”Han var över 50. Och de var flickor. 14-, 15-, 16-, 17-åriga flickor. Det borde betyda något – skillnaden mellan prostitution och pedofili.”
År 2009 hade minst ett dussin civilrättsliga stämningar väckts mot Epstein. År 2010 visade flygloggar som kommit fram genom dessa mål att flera inflytelserika män – politiker, kändisar, akademiker och vd:ar – hade flugit med Epsteins privatjet.
Nekad rättvisa
Det dröjde ytterligare nio år och många fler civilmål innan Epstein greps den 6 juli 2019, misstänkt för människohandel för sexuella ändamål och stämpling till människohandel. Vid en fällande dom riskerade han upp till 45 års fängelse.
Överlevare trädde återigen fram offentligt för att berätta sina historier, däribland Courtney Wild, Virginia Roberts Giuffre och Jennifer Araoz, som var 14 och 15 år när de först rekryterades för att ge Epstein ”massage”. Alla tre kom från svåra förhållanden och uppgav att de till slut våldtogs av Epstein. De var vuxna när de till sist fick se sin förövare bakom galler.
Överlevarna berövades återigen rättvisa när Epstein hittades död i sin fängelsecell i augusti 2019. Men det hindrade dem inte från att vittna 2021 under rättegången mot Ghislaine Maxwell, som slutade med en dom på 20 års fängelse för människohandel av flickor för sexuellt ändamål.
Efterdyningarna av de senaste avslöjandena har återigen placerat överlevarna i skuggan av mäktiga mäns handlingar. Mandelson, som fortsatte sin vänskap med Epstein efter domen 2008, nekade till en början att be om ursäkt till Epsteins offer och avböjde att ta avstånd från att ha känt till finansmannens sexualbrott.
Andrew Mountbatten-Windsor, som 2022 förlikade i ett civilmål om sexuella övergrepp som Giuffre väckt – utan att medge ansvar – har först under de senaste månaderna förlorat sina kungliga titlar. Och det är först efter denna senaste omgång avslöjanden som han slutligen har lämnat sin kungliga bostad.
Giuffres memoarer publicerades i oktober 2025, månader efter hennes död. En rad i boken sammanfattar vårt ansvar att sluta ignorera överlevarna: ”Jag vet att detta är mycket att ta in. Våldet. Försummelsen. De dåliga besluten. Självskadorna. Föreställ dig att ett sådant bildspel av trauman spelades upp i ditt huvud hela tiden, som det gör i mitt … men snälla, sluta inte läsa.”
De sexuella övergrepp och den människohandel med flickor och unga kvinnor som överlevarna har beskrivit är djupt skakande. Att några personer fråntas titlar eller jobb kommer aldrig att vara tillräcklig rättvisa för de brott som begåtts – eller för att offren har åsidosatts i så många år.
Lindsey Blumell är lärare i journalistik vid City St George’s, University of London
Artikeln är tidigare publicerad i The Conversation, du kan läsa originaltexten på engelska här.
