De flesta politiska institutioner är fortfarande organiserade kring nationen, samtidigt som många av de problem, utmaningar och processer som präglar vår tid i grunden är globala. När nationella regeringar försöker lösa dessa problem på egen hand uppstår ofta konflikter mellan nationella intressen och universella principer, skriver Vladan Lausevic.
DEBATT | Sveriges förslag att ändra FN:s flyktingkonvention för att göra det lättare att utvisa personer som har begått grova brott speglar en bredare politisk utveckling där nationella regeringar försöker hantera övernationella och globala problem genom otillräckliga och godtyckliga nationella beslut. Migration, säkerhet och mänskliga rättigheter är dock i grunden globala frågor. När stater i praktiken försöker att flytta problemen genom utvisningar kommer det att försvaga internationell rätt och samtidigt skapa nya säkerhetsproblem i andra delar av världen. I stället för att urholka flyktingrätten behöver världens stater utveckla bättre globala institutioner och mer rättvist ansvarstagande för humanitär migration.
Stärk människors mer säkerhet och likvärdighet
Regeringen har nyligen föreslagit att ändra FN:s flyktingkonvention för att göra det lättare att utvisa personer som begått grova brott. Förslaget handlar bland annat om migration, säkerhet och internationell rätt samt presenteras som ett svar på konkreta problem i Sverige. Men i grunden handlar frågan om något större och om hur stater hanterar eller inte hanterar ansvar när det kommer till globala och transnationella problem och processer.
Migration mellan länder och världsreligioner är bland annat resultat av konflikter, ekonomiska ojämlikheter, klimatförändringar och politisk instabilitet. Det är faktorer som sträcker sig långt bortom nationella institutioner och beslutsramar. Samtidigt försöker flera regeringar hantera dessa komplexa frågor genom ofta godtyckliga och otillräckliga åtgärder som i första hand flyttar problemet någon annanstans.
Övertro på utvisningar
Ett mer övergripande och strukturellt problem rörande migration är att nationer oftare försöker att stoppa problem vid gränsen istället för att hantera grundläggande orsaker som fattigdom och osäkerhet. Det gäller även rörande kriminalitet och utvisningar. När en stat beslutar att utvisa en person som begått ett grovt brott sker det ofta med motiveringen att samhället behöver skyddas men frågan är samtidigt vad som händer efter att personen lämnat landet?
Om en dömd personen skickas till ett land där rättssystemet är svagt, där statliga institutioner inte fungerar eller där personen riskerar övergrepp, har problemet inte lösts. Det har bara flyttats och en sådan utvisning kan till och med bidra till nya säkerhetsproblem i andra delar av världen. När människor skickas tillbaka till mer instabila samhällen där det saknas fungerande rättsväsende och sociala strukturer kan konsekvensen bli ytterligare våld, stigmatisering eller kriminalitet.
Ur ett globalt perspektiv betyder detta att stater ibland försöker förbättra sin egen säkerhet genom att försämra säkerheten någon annanstans. Men det betyder i slutändan att den övergripande säkerheten globalt blir sämre och att nya problem skapas. Även Sveriges senaste förslag går i den riktningen.
Nationella beslut i en global verklighet
I Sverige uppfattas det som dåligt och märkligt om en kommun, som i fallet med Nacka kommun och ”social dumpning”, beslutar att skicka personer med sociala problem till en annan kommun utan att den mottagande kommunen accepterar ansvaret. På ett liknande sätt hade det varit konstigt om till exempel majoriteten i Danderyds kommun stödjer eller röstar för att förvisa en dömd person till Täby kommun medan majoriteten i Täby är emot beslutet.
På internationell nivå är situationen annorlunda. Där har stater i praktiken möjlighet att fatta beslut som påverkar andra samhällen långt bortom deras egna administrativa gränser. När migrationspolitiken utformas utifrån strikt nationella perspektiv leder det till att stater försöker flytta svåra frågor till andra delar av världen i stället för att hantera dem gemensamt.
Populismens orimliga metoder
Den politiska utvecklingen bakom sådana förslag om att ändra flyktingkonventionen för att underlätta för utvisningar är också viktig att förstå. Migration har under de senaste decennierna blivit en av de mest laddade frågorna i europeisk politik. När migration likställs eller ofta även kopplas till brottslighet eller otrygghet uppstår ofta starka politiska krav på ofta odemokratiska, osäkra och godtyckliga åtgärder som signalerar ”tuffhet” och handlingskraft.
I sådana situationer kan regeringar frestas att föreslå godtyckliga förändringar av internationella regler som uppfattas som hinder för nationell politik. Saken är att internationella konventioner, som FN:s flyktingkonvention, skapades just för att begränsa sådana kortsiktiga auktoritära och hatiska impulser hos människor. Efter andra världskriget etablerades ett system av internationell rätt med syftet att skydda individer mot övergrepp och att förhindra att nationella regeringar ensidigt kunde sätta mänskliga rättigheter ur spel.
Flyktingkonventionen är en central del av detta system. Att försvaga den riskerar därför att skapa ett prejudikat där stater gradvis underminerar de regler som skapades för att skydda människor i de mest utsatta situationerna. Det betyder inte att nationer eller samhällen ska ignorera brott eller säkerhetsproblem men frågan är vilken nivå som är bäst lämpad att hantera dem.
Migration handlar även om global säkerhet
Migration och säkerhet är globala processer som därför kräver globala lösningar. I dag saknas i stor utsträckning institutioner som kan samordna ansvar för migration på internationell nivå. FN:s flyktingorgan gör ett omfattande arbete, men dess mandat och resurser är begränsade.
Resultatet blir att ansvaret för flyktingar fördelas mycket ojämnt mellan olika länder. Vissa stater tar emot stora grupper människor, medan andra försöker att undvika ansvar genom restriktiv, stram och diskriminerande politik. Detta skapar både politiska konflikter och humanitära kriser.
I stället för att försvaga flyktingkonventionen skulle en mer konstruktiv väg vara att stärka de internationella institutioner som hanterar migration. Det skulle kunna innebära bättre samordning mellan stater men även kommuner och städer genom tydligare globala regler och mer rättvis fördelning av ansvar. I en sådan modell skulle migration inte ses enbart som en nationell fråga utan som en gemensam global utmaning där samverkan mellan människor, gemenskap och institutioner från lokal nivå som kommuner till den globala nivån som FN blir viktigare.
Institutioner för mänsklig säkerhet
En sådan utveckling kräver också ett bredare perspektiv på mänsklig säkerhet. Säkerhet handlar inte bara om staters gränser utan också om individers rätt till skydd, värdighet och rättvisa. Om människor skickas tillbaka till situationer där deras liv eller frihet hotas undermineras inte bara deras rättigheter – även stabiliteten i det globala systemet riskerar att försvagas.
Diskussionen om flyktingkonventionen visar på en mer betydelsefull fråga om hur världen borde fungera. De flesta politiska institutioner är fortfarande organiserade kring nationen. Samtidigt är många av de problem, utmaningar och processer som präglar vår tid – migration, klimatförändringar, konflikter och ekonomiska kriser – i grunden globala. När nationella regeringar försöker lösa dessa problem på egen hand uppstår ofta konflikter mellan nationella intressen och universella principer.
Att skapa nya former av globalt samarbete och utveckla mer demokratiska globala institutioner är därför en central utmaning för framtiden. Migrationen är i detta sammanhang inte bara en politisk fråga eftersom det också handlar om hur människor väljer att världen ska fungera så att fler kan ha tillgång till säkerhet och personlig utveckling.
