LEDARE | ”Nu kommer vi att få se fler samtal med Putin. En massa ord. Det är precis vad Putin vill, att komma ut ur isoleringen och föra förhandlingar som inte leder någonstans. Precis som han kunnat göra i tio år. Det var det som ledde till det här kriget” (DN 17/11)
Så uttryckte sig Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj sedan Tysklands förbundskansler Olaf Scholzs ringt upp Vladimir Putin för att diskutera det pågående kriget, Europas stöd till Ukraina och vägen till fred.
Många har reagerat på det här och det stora flertalet, verkar, precis som Zelenskyj tycka det är fel. Att Ukraina nu får grönt ljus för att använda långdistansrobotar från USA till att skjuta in på ryskt territorium får dock stort stöd, även om några debattörer tar upp risken för upptrappning av kriget.
För att återvända till Zelenskyjs ord, som man kan säga uttrycker förutsättningen för hur kriget i Ukraina hanteras, bygger de på något som inte är sant utan beskriver en önskan om vad som är ”rätt” (eller det bästa) om man vill vinna kriget.
Ryssland är inte isolerat. Nyligen var man värd för ett BRICS-möte där regeringscheferna representerade 46 procent av jordens befolkning, Nordkorea skickar soldater, Indien köper stora mängder rysk olja och den bojkott som pågår rymmer en rad kryphål som gör att handeln med Ryssland likaväl fortsätter.
Detta menar jag är vad som är sant. Ryssland är, som sagt, inte isolerat och det är det vi ska förhålla oss till när vi väljer om vi ska understödja med vapen eller fredsförhandla. Att utgå från önskedrömmen att Ryssland står ensamt mot en enad omvärld leder bara till felaktiga och verklighetsfrämmande beslut som, som det ser ut idag, gynnar vapenindustrin, leder till ett ständigt förvärrat mänskligt lidande och försvårar möjligheterna att göra något åt de klimatförändringar som hotar framtiden för vår planet.
Mina funderingar skjuter fart ur Andreas Önnerfors bok ”Konspirationsteorier” som jag håller på att läsa. Inte för att jag skulle välja att kalla Zelenskyjs ord för en konspirationsteori, men likaväl leder den synen på Rysslands ställning i världen till beslut som inte är rimliga och som skapar en berättelse som, hur falsk den än är, tas för att vara en sanning. Och att det fungerar beror på att den ständigt upprepas och att de som invänder mot falsarierna inte bemöts med relevanta argument, utan får höra att de är naiva, att de är Putinkramare och så vidare. Anledningen är förstås att det är svårt att försvara en osanning med rimliga argument.
Med detta sagt, är det viktigt att stryka under att jag är helt och hållet mot Rysslands invasion av Ukraina och att en fred inte ska leda till att man vinner några landområden. Men att tala om Ryssland ensamt och övergivet, menar jag är lika fel som att förneka att kriget inte är en isolerad händelse utan sker i ett sammanhang.
Att blunda för att Natos utbredning österut i Europa är av betydelse, är lika felaktigt som att påstå att president Ronald Reagans krigföring i Nicaragua på 80-talet inte skulle ha haft med rädsla för sovjetiskt inflytande i Centralamerika att göra.
Krigsbrotten blir inte mindre för det, men en förståelse av sammanhangen underlättar om man vill skapa en varaktig fred.
Det innebär också att jag tycker det är direkt felaktigt att det faktum att Ukraina får mer vapen från väst med största sannolikhet leder till att Ryssland får mer krigsmateriel från sina bundsförvanter, inte får större utrymme i debatten.
Om vi ska förstå vad som sker i vår värld, behöver vi lära oss att skilja på begreppen – ”sant” och ”rätt” är inte samma sak – och det alldeles oavsett om det handlar om vokabulären under ett krig, eller när det är fråga om hur vi ska komma till rätta med de utsläpp som leder till temperaturhöjningar.
Att det är sant att vi måste minska användandet av fossila bränslen innebär inte per automatik att det är en sanning att alla bensinbilar kan ersättas med eldrivna fordon. Så sent som i morse på radions Morgoneko (18/11) hävdade forskare att det inte finns någon möjlighet att på några få decennier få fram de mineraler – som koppar – som krävs, utan att vi istället i mycket högre utsträckning måste fokusera på färre transporter och minskad konsumtion.
I en värld där AI och annan teknik gör det allt svårare att skilja information från desinformation, är det viktigare än någonsin att fundera över vad som är fakta och vad som är en åsikt, vilket som är sant och vilket som är ett moraliskt omdöme och, inte minst, vem som är avsändaren och gynnas av det budskap vi tar del av.
Gör vi inte det ökar risken för att vi faller offer för konspirationsteorier av allehanda slag och då är vi definitivt inne på farliga vägar.
Att en lögn leder till nästa är nog – trots alla mina reservationer – ändå en sanning.
***
Stefan Strömberg, författare och aktuell med samtalsföreläsningen ”Mellan oss skapas världen”, där vi pratar utveckling, vad det innebär att vara människa, krig och fred, natur och förstås… media!
