Det nyligen antagna klimatfinansieringsavtalet från Cop29 i Baku möts av omfattande kritik. Trots att det innebär löften om ökad finansiering från rika till fattigare länder, anklagas avtalet för att vara otillräckligt och resultatet av en undermålig och orättvis förhandlingsprocess. Delegater från flera länder, särskilt från de mest sårbara nationerna, uttrycker missnöje över att deras behov ignorerades.
KLIMAT | Efter förhandlingar som drog ut på tiden till tidigt på söndagsmorgonen nådde delegaterna på Cop29 ett avtal om klimatfinansiering. Överenskommelsen innebär att rika länder ska bidra med 300 miljarder dollar per år i klimatfinansiering till utvecklingsländer fram till år 2035. Målet är långt ifrån de 1,3 biljoner dollar årligen som utvecklingsländerna begärt för att kunna hantera den globala uppvärmningens effekter och minska sina utsläpp.
Flera delegater, främst från utvecklingsländer, har uttryckt stor frustration över avtalet. En delegat från National Council on climate change i Nigeria, Nkiruka Maduekwe, beskrev det som ett hån:
– Att de utvecklade länderna säger att de tar ledningen med 300 miljarder dollar till 2035 är ett skämt. Vi accepterar inte detta, rapporterar The Guardian.
Nkiruka Maduekwe menar att länder som Nigeria, som är en stor oljeproducent, behöver betydligt mer hjälp för att ställa om sina ekonomier och minska utsläppen.
De minst utvecklade länderna (LDC), som representerar 45 nationer och över en miljard människor, kritiserade också processen och utfallet. I ett uttalande kallade de avtalet för ”en förödande förlust” och påpekade att deras intressen har ignorerats trots tre års förhandlingar.
– Återigen har de länder som är mest ansvariga för klimatkrisen svikit oss. Vi lämnar Baku utan ett ambitiöst klimatfinansieringsmål, utan konkreta planer på att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5°C och utan det omfattande stöd som desperat behövs för anpassning och förlust och skada, skriver LDC-gruppen i ett pressmeddelande.
Saudiarabien har pekats ut som en av de mest obstruerande aktörerna under förhandlingarna. Enligt ett läckt dokument försökte landet ändra nyckelformuleringar i sista stund utan att konsultera andra länder och motsatte sig upprepade gånger omnämnanden om en övergång från fossila bränslen. Detta ledde till frustration bland flera delegater, som anklagade Saudiarabien för att urvattna avtalet.
– Det stod klart från dag ett att Saudiarabien och andra fossilbränsleproducerande länder skulle göra allt som stod i deras makt för att försvaga det landmärke Cop28-avtalet om fossila bränslen, säger Romain Ioualalen från organisationen Oil Change International, rapporterar Ummid.com.
Förhandlingsprocessen har fått hård kritik för att vara orättvis och för att marginalisera de mest utsatta länderna. Delegater från Alliance of Small Island States (Aosis), lämnade ett möte i protest timmar innan avtalet antogs. Juan Carlos Monterrey Gómez, Panamas särskilda representant för klimatförändringar, ifrågasatte processen:
– Utvecklade länder kastar alltid text på oss i sista minuten, trycker ner den i halsen på oss och sedan måste vi alltid acceptera det, rapporterar Earth.org.
Claudio Angelo från Observatorio do Clima i Brasilien riktade skarp kritik mot de rika ländernas agerande:
– Rika länder har spenderat 150 år med att tillägna sig världens atmosfäriska rum, 33 år på att slarva bort klimatåtgärder och tre år på att förhandla fram en finansiell uppgörelse utan att lägga siffror på bordet.
Många miljöorganisationer har också riktat kritik mot avtalet för att det inte innehåller några åtgärder för att få fossilbränsleindustrin att bidra. Tracy Carty från Greenpeace International sa att dessa företag, som tjänar enorma vinster varje år, borde tvingas bidra till klimatfinansieringen.
Nafkote Dabi, klimatpolitisk ledare på Oxfam International, kallade avtalet ”ett globalt Ponzi-schema” [en form av bedrägeri] och betonade att det är otillräckligt för att förhindra den förstörelse som klimatförändringarna orsakar.
Även om vissa experter, som professor Ottmar Edenhofer från Potsdam Institute for Climate Impact Research, menar att det är positivt att det multilaterala samarbetet inte kollapsat, framhåller han att Cop29 inte kan ses som en framgång. ”Det multilaterala systemet har överlevt, men vi behöver nu nya sätt att samarbeta,” säger han.
Samtidigt varnar många att den globala solidariteten riskerar att undermineras om de rika länderna inte visar större ansvarstagande. Cop29:s resultat visar tydligt att det finns en klyfta mellan klimatkrisens akuta behov och de åtgärder som världens ledare är villiga att vidta.
COP29 avslutades av Simon Stiell, FN:s verkställande sekreterare för klimatförändringar, som medgav att framstegen är långt ifrån tillräckliga.
– Låt oss inte glömma, utan detta FN-inkallade globala samarbete, skulle vi vara på väg mot 5 graders global uppvärmning. Men vi är fortfarande långt borta från kursen. Djärva nya klimatplaner på vägen till Belém [värd för COP30] kommer att vara avgörande för att få oss tillbaka i racet. De måste införliva de mål som vi kom överens om i Dubai, inklusive att snabbt öka förnybar energi, övergå från fossila bränslen och omvandla samhällen, vilket gör dem mer motståndskraftiga.
– FN:s Parisavtal är mänsklighetens livflotta; det finns inget annat.
Sammanfattning av viktiga beslut vid COP29
Koldioxidmarknad
Under de senaste två veckorna gjordes framsteg på koldioxidmarknaderna. Efter nästan ett decenniums arbete har länder kommit överens om de sista byggstenarna som anger hur koldioxidmarknaderna kommer att fungera under Parisavtalet, vilket gör handel mellan länder och en koldioxidkreditmekanism fullt funktionsduglig.
När det gäller handel mellan länder (artikel 6.2) ger beslutet från COP29 klarhet om hur länder kommer att tillåta handel med koldioxidkrediter och hur register som spårar detta kommer att fungera. Och det finns nu en försäkran om att miljöintegriteten kommer att säkerställas i förväg genom tekniska granskningar i en transparent process.
På dag ett av COP29 enades länderna om standarder för en centraliserad koldioxidmarknad under FN (artikel 6.4-mekanismen). Detta är goda nyheter för utvecklingsländerna, som kommer att dra nytta av nya finansflöden. Och det är särskilt goda nyheter för de minst utvecklade länderna, som kommer att få det kapacitetsbyggande stöd de behöver för att få fotfäste på marknaden.
Denna mekanism, känd som Parisavtalets krediteringsmekanism, stöds av obligatoriska kontroller för projekt mot starkt skydd av miljön och mänskliga rättigheter, inklusive skyddsåtgärder som säkerställer att ett projekt inte kan genomföras utan uttryckligt, informerat godkännande från ursprungsbefolkningen. Det tillåter också alla som berörs av ett projekt att överklaga ett beslut eller lämna in ett klagomål .
Enligt texten som överenskommits om artikel 6.4 finns det ett tydligt mandat för FN:s koldioxidmarknad att anpassa sig till vetenskapen. Det ger tillsynsorganet för Parisavtalets krediteringsmekanism i uppdrag att få igång denna marknad för att överväga den bästa tillgängliga vetenskapen i allt arbete som kommer att ske.
Arbetet med koldioxidmarknaderna slutar inte i Baku. Tillsynsorganet som inrättade den nya koldioxidkrediteringsmekanismen har fått en lång att göra-lista för 2025 av parterna och kommer att fortsätta att vara ansvarig inför dem.
Genomskinlighet
Transparent klimatrapportering tog stora framsteg i Baku, byggde upp en starkare evidensbas för att stärka klimatpolitiken över tid och hjälpte till att identifiera finansieringsbehov och möjligheter. Hittills har 13 parter nu lämnat in sina första tvååriga transparensrapporter (BTR) – alla parter ska ha lämnat in i slutet av året. Andorra, Azerbajdzjan, Europeiska unionen, Tyskland, Guyana, Japan, Kazakstan, Maldiverna, Nederländerna, Panama, Singapore, Spanien och Türkiye har lett vägen för transparent klimatrapportering och varit ett exempel för andra att följa.
Dessutom avslutades alla förhandlingspunkter för öppenhet framgångsrikt vid COP29, där parterna uttryckte sin uppskattning för det snabba slutförandet av rapporteringsverktygen för Enhanced Transparency Framework (ETF), den tekniska utbildningen och det stöd som ges till utvecklingsländer för rapportering under ETF som tog plats 2024.
Anpassning
COP29 var ett viktigt ögonblick för anpassning, med leverans av flera viktiga resultat. COP-beslutet i frågor som rör de minst utvecklade länderna (LDC) innehåller en bestämmelse om upprättande av ett stödprogram för genomförandet av nationella anpassningsplaner (NAP) för de minst utvecklade länderna. Parterna diskuterade ingående den andra femåriga utvärderingen av framstegen för att formulera och genomföra nationella handlingsplaner, och kommer att fortsätta med det i juni 2025.
En högnivådialog om nationella anpassningsplaner sammankallade ministrar från minst utvecklade länder och små utvecklingsländer, finansiella experter och internationella givare för att ta itu med klimatanpassningens växande brådska. Deras diskussioner fokuserade på innovativ finansiering, tekniskt stöd och påskyndade åtgärder för att hålla tidsfristen för inlämning 2025 för nationella handlingsplaner. Evenemanget avslutades med en stark uppmaning till handling för att påskynda nationella handlingsplaner och omsätta planer till konkreta resultat.
Resultatet av det globala målet om anpassning sätter en tydlig väg framåt på vägen mot COP30 för arbetsprogrammet för indikatorer, vilket ger en process för experter att fortsätta sitt tekniska arbete innan de lämnar över stafettpinnen till parterna. COP29 lanserade också Baku Adaptation Road Map och Baku högnivådialog om anpassning för att förbättra implementeringen av UAE Framework. Slutligen höjer resultatet ambitionen genom att enas om att fortsätta att packa upp transformationsanpassning framåt.
COP29 tog ett avgörande steg framåt för att höja rösterna från ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen i klimatåtgärder, antog Baku arbetsplan och förnyade mandatet för Facilitative Working Group (FWG) för Local Communities and Indigenous Peoples Platform (LCIPP). Det antagna beslutet erkänner de framsteg som gjorts av FWG när det gäller att främja samarbete mellan partier, ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, och understryker ursprungsfolkens och lokala samhällens ledarskap när det gäller att hantera klimatkrisen.
Genus och klimatförändringar
Länderna kom överens om ett beslut om jämställdhet och klimatförändringar, som förlänger det förbättrade Lima-arbetsprogrammet om kön och klimatförändringar med ytterligare 10 år, vilket bekräftar vikten av jämställdhet och främjar integreringen av ett jämställdhetsperspektiv under hela konventet.
De enades också om att utveckla en ny handlingsplan för jämställdhet för antagande vid COP30, som kommer att ange riktningen för konkret genomförande.
United Nation climate change
