I morgontidningen (DN 2/12) läser jag om brittiskägda Hägglunds vapenindustri i Örnsköldsvik; en av de stora ”vinnarna” på kriget i Ukraina.
Innan Ryssland invaderade Ukraina hade man 800 anställda. Nu är man uppe i 2100.
Orderkatalogen rymmer beställningar på stridsvagnar och pansarfordon för 66 miljarder kronor och vd:n Tommy Gustafsson-Rask berättar stolt att man fortsätter växa.
Som en jämförelse uppgår det svenska klimatbudgeten till ungefär 20 miljarder kronor.
”Människans förhållande till det normala kommer alltid att vara detsamma. Det är det normala som förändras”.
Så lyder mitt oftast använda citat och aldrig har väl Martin Luther Kings ord väl varit mer gångbara än idag:
– Två av Tidöpartierna – KD och SD – tycker att Sverige ska överväga att börja använda klusterbomber och landminor igen.
– Klimatministern menar att vi ska betala länder som Mali och Nepal för att minska de utsläpp vi själva inte klarar av. På så sätt når Sverige sina utlovade mål utan att vi behöver förändra vårt beteende.
– Justitieministern föreslår att vi ska köpa fängelseplatser i Baltikum och jag förmodar att en anledning är att vi ska bereda plats för de barn och ungdomar som från 2026 ska börja placeras ut i våra högriskfängelser.
Så där kan jag hålla på länge. Den som tar ordet fred i sin mun blir misstänkliggjord och allt medan vår enda jord förstörs av utsläpp och överexploatering av allt från skog till bränslen och mineraler fortsätter vi att hylla tillväxt och konsumtion, som vore de gudar omöjliga att ifrågasätta.
Ord förvrängs och betyder plötsligt något helt annat. När vi talar om ”flyktingkatastrofer” är problemet för de som styr vårt land – och alldeles för stora delar av media – inte längre att människor flyr, utan att de kommer till Sverige.
FN ifrågasätts på alltfler håll nu när organisationen behövs mer än någonsin. Inte minst för att länder som Sverige avsagt sig sin alliansfrihet och därmed också sin trovärdighet som medlare i förhandlingar.
Det är som att vi inte märkt att vi gått från att leva i den ”verkliga världen” till att vi numera hänvisas till att vistas i en spegelvärld med omvända sanningar. En brutal värld där regeringen till och med, utan större invändningar, kan hävda att sänkta skatter för de rika och ökade klyftor gynnar de fattiga.
Det som en gång var sant är det inte längre. Ord som rättvisa och fred är numera subversiva och skulle man råka hävda att ingenting sker i ett vakuum – som FN-chefen gjorde när han talade om våldet i Gaza – drabbas man av de tunnelseendes okvädningsord och fördöms.
Nu måste vi återerövra orden och med dem sanningen, innan det är för sent. Spegelvärldens logik är de förrycktas möjlighet att fortsätta styra vår planet bortom sans och vett på ett sätt som inledningsvis visserligen gynnar några få, men i slutändan ingen alls.
Ja, låt oss börja där. Låt oss ersätta falsarierna med en kamp för global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald. En av de viktigaste uppgifterna blir att väcka de likgiltiga; de som med sitt tysta medgivande, på samma sätt som 30-talets tyskar, stöttar en förvandling av Sverige till något som skulle vara helt omöjligt att känna igen för den som återvände efter att ha vistats utomlands, låt oss säga, femton år.
***
Stefan Strömberg, författare och aktuell med samtalsföreläsningen ”Mellan oss skapas världen”, där vi pratar utveckling, vad det innebär att vara människa, krig och fred, natur och förstås… media!
