Mer än 600 migranter har deporterats från Libyen till Niger i vad som beskrivs som den största kända utvisningen hittills. Händelsen väcker stark kritik mot EU:s migrationspolitik, som anklagas för att outsourca grymhet.
MIGRATION | Internationella organisationen för migration (IOM) har bekräftat att totalt 613 personer, samtliga nigerianska medborgare, anlände till ökenstaden Dirkou i Niger under helgen. Utvisningen skedde med hjälp av en konvoj av lastbilar efter att de gripits av libyska myndigheter under den senaste månaden, enligt Alarme Phone Sahara.
Utvisningarna sker samtidigt som EU-länder kritiseras för att ignorera de omfattande kränkningarna av migranters rättigheter i Libyen. Enligt det italienska inrikesministeriet har 66 317 personer anlänt till Italien via Medelhavet under 2024, en minskning jämfört med året innan.
– Detta är Europas gränspolitik avslöjad, som lägger ut massutvisning och död på entreprenad till Libyen, där öknen blir en kyrkogård. Ledare som [Viktor] Orbán, [Giorgia] Meloni eller Trump applåderar sådan effektiv grymhet, säger David Yambio från Refugees in Libyen, rapporterar The Guardian.
Enligt Jalel Harchaoui, expert på Libyen vid Royal United Services Institute, är utvisningar av utländska arbetare inte nya men ovanligt stora i omfattning denna gång:
– Det har inte funnits något officiellt tillkännagivande eller tydlig policy – det här är helt enkelt lokala myndigheter som samlar folk. Men i retoriken från Haftar-koalitionen, som till stor del kontrollerar Sabha, finns det ofta en tendens att demonisera utlänningar, särskilt de från Afrika söder om Sahara, rapporterar The Guardian.
Libyen har under lång tid varit en arbetsdestination för människor från Niger, Mali och Tchad, som reser till södra Libyen för att arbeta inom jordbruk, byggsektorn och detaljhandeln. Dessutom migrerar vissa för att samla pengar till en vidare resa mot kusten, där de hoppas kunna ta sig till Europa via smugglarbåtar.
Under 2023 har EU, med Italiens stöd, även ingått ett avtal med Tunisien där landet får omfattande ekonomiskt stöd i utbyte mot att hejda migrationsströmmen över Medelhavet.
Avtalet har kritiserats av människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch, liksom av FN. Organisationerna vittnar tillsammans med migranter om att tunisisk polis har kört iväg människor till Libyens och Algeriets gräns där de dumpats, vilket har lett till att människor har dött av brist på mat och vatten. Det har också rapporterats om att svarta migranter utsätts för rasistiska attacker och diskriminering
Libyen, EU och migrationen
Libyen spelar en central roll i migrationen över Medelhavet och har under lång tid fungerat som en viktig transitpunkt för människor som försöker nå Europa. Landet är en av de huvudsakliga rutterna för migranter från Afrika söder om Sahara, Mellanöstern och andra delar av världen som söker arbete eller försöker ta sig vidare till Europa.
EU:s samarbete med Libyen
EU, och särskilt Italien, har ingått avtal med Libyen för att begränsa migrationen över Medelhavet. Ett betydande avtal slöts redan 2008 mellan Italien och Libyen under Muammar Gaddafis ledarskap. Avtalet innebar att Libyen åtog sig att stoppa migranter från att resa vidare till Europa i utbyte mot ekonomiskt stöd och hjälp med gränsövervakning. Detta samarbete återupptogs 2017 och har sedan dess varit en del av EU:s strategi för att minska migrationen över Medelhavet.
Avtalen har kritiserats av människorättsorganisationer för att de medverkar till att migranter hamnar i fruktansvärda förhållanden i Libyen. Rapporter från FN och Amnesty International har belyst hur migranter som hålls i libyska förvar ofta utsätts för tortyr, övergrepp och människorättsbrott.
EU:s överenskommelse med Tunisien
EU har även ingått ett avtal med Tunisien för att hejda migrationen. Under 2023 förhandlade EU fram en överenskommelse där Tunisien skulle få ekonomiskt stöd i utbyte mot att stoppa migranter från att resa vidare till Europa. Detta avtal har också mött stark kritik från människorättsorganisationer, som rapporterar att migranter tvingas tillbaka till otrygga förhållanden eller lämnas i ökenområden utan tillgång till mat eller vatten.
Förutom att fungera som en transitpunkt är Libyen också en destination för migranter som söker arbete. Människor från Niger, Mali och Tchad reser ofta till södra Libyen för att arbeta inom sektorer som jordbruk, bygg och detaljhandel. Många använder dock arbetet som en möjlighet att samla pengar för att kunna fortsätta sin resa mot Europa.
Kritik mot EU:s migrationspolitik
EU:s migrationspolitik har anklagats för att outsourca gränsskyddet till länder som Libyen och Tunisien, vilket innebär att migranter och flyktingar ofta lämnas i händerna på aktörer som inte respekterar mänskliga rättigheter. Kritiken har bland annat riktats mot att EU:s ekonomiska stöd används för att finansiera verksamheter som kan leda till allvarliga övergrepp mot migranter. (Källa: Amnesty International)
Sammanfattningsvis är Libyen en nyckelaktör i EU:s strategi för att minska migrationen över Medelhavet. Samtidigt kvarstår frågan om hur denna politik påverkar de människor som försöker fly fattigdom, konflikt och förföljelse.
Amnesty InternationalUI
