LEDARE | ”Risken är att naturen inte fungerar som regeringen tänkt sig”. Så avslutar Jörn Spolander sin text (DN 19/11) om den svenska skogen, som växer för långsamt och som regeringen därför, mot de flesta experts inrådan, vill gödsla.
Hela näringskedjor riskerar att slås ut när, till exempel, blåbärsriset försvinner och det sinnrika svampsystem som finns i jorden kommer inte att få kontakt med trädens rötter när dessa inte längre når tillräckligt djupt.
En biologisk katastrof förstås, men sannolikt helt logiskt i den värld där vi har en regering som påstår sig på ett säkert sätt kunna bygga två stora kärnkraftverk på tio år, men samtidigt hävdar att det kommer att dröja 20 år innan Malmbanan blir dubbelspårig.
Risken är att demokratin inte fungerar som Donald Trump tänkt sig, skulle man också kunna säga, med Spolanders ord som fond. Och så vet vi väl, i ärlighetens namn, redan att det förhåller sig.
Problemet är snarare att vi finner oss i det; hur illa Trump och USA än beter sig kommer vi lydigt att rätta oss efter det som pågår i vad vi med förnekandets sorgliga logik envisas med att kalla ”världens ledande demokrati”.
Att den idag tillträdande presidentens ord om Grönland, Panama och Kanada är mer besläktade med Putins ambitioner i Ukraina än med den fredliga – och demokratiska – agenda som vi alldeles nyss bekände oss till, blundar vi för och säljer på så vis ut det vi nyss trodde på med samma logik som den som kissar på sig ute i kylan för att hålla sig varm använder sig av…
Vad vi nu ser hända, än så länge i första hand med orden som ammunition, skulle mycket väl kunna vara inledningen på ett storkrig om transportvägar och råvaror, där det vi tror är en kamp mellan USA och dess allierade och Ryssland, slutar med att Kina tar över som den dominerande ekonomiska och militära stormakten i världen.
Vad gäller de mineraler som krävs för den gröna omställning som så många hoppas på, är det Kina som levererar merparten och inget tyder på en förändring på kort sikt. Den som tvivlar på det sistnämnda kan ta och studera utvecklingen på batterifabriken Northvolt en stund; där använde man kinesiska maskiner, kinesiska manualer och kinesiska experter för att försöka frigöra sig från det kinesiska beroendet.
Att finna något logik i det resonemanget, låter sig inte göras i en handvändning.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det nu igen; vi ska bilda våra åsikter från den verklighet vi lever i och inte passa in verkligheten, trots att det skaver, efter våra åsikter.
Med samma frustrerade tjatighet upprepar jag de fyra frågor vi omedelbart måste ställa oss när vi tar tag i vad som måste vara det allra mest angelägna just nu; hur vi ska rädda vår vackra planet.
– Vad är utveckling?
– Vem avgör vad som är utveckling?
– Hur ser den värld/det samhälle ut som vi vill leva i?
– Vad innebär det att vara människa och vad är människans roll här på jorden?
Nu har vi en regering som alldeles uppenbart struntar i den biologiska mångfalden och allt vad omsorg om naturen innebär. Vi får en president i USA som ska vara ”den fria världens ledare”, men som denna gång inte verkar nöja sig med att stärka USA, utan som dessutom vill göra landet större. Samtidigt ska han ägna sig åt massutvisningar av latinamerikaner och elda på den uppvärmning av planeten som redan gått för långt.
I och för sig stämmer det ju ganska väl med vad som sker i Sverige – försumbar omsorg om naturen och allt stramare flykting- och migrationspolitik – men är det verkligen det här vi vill?
Vi får allt ta och tänka efter både en och två och tre gånger – och fundera över frågorna ovan – annars är risken uppenbar att vårt jordklot inte längre fungerar som människan tänkt sig…
***
Stefan Strömberg, författare och aktuell med samtalsföreläsningen ”Mellan oss skapas världen”, samt en om sina erfarenheter i Latinamerika och en om utvecklingen i Bergslagen
