KRÖNIKA | Detta är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna och inte tidningens.
Högerpopulisterna kapade bondeprotester och gjorde lantbrukare till ofrivilliga statister i deras politiska teater. Hur kunde genuin oro bland lantbrukare förvandlas till ett propagandaverktyg?
Jag blir mörkrädd när jag ser hur högerextrema krafter har blivit experter på att infiltrera opolitiska miljöer. De får utsatta personer att både skratta åt transpersoner och vindkraftverk och samtidigt rösta mot sina egna intressen. Hur? Genom att få dem att tro att lösningen på hälsa, sysselsättning och fattigdom är att rika ska få ännu mer pengar. Som kattungar i ett hörn reagerar vi på varje högerextrem kampanj och kulturkrig, men organiserar oss inte.
Rapporten Head On: Facing the Far Right dissekerar detta. Daphne Halikiopoulou beskriver hur högerpopulister utnyttjar människors osäkerhet genom att erbjuda enkla lösningar på komplexa problem. Vem älskar inte en enkel lösning? Speciellt om den levereras med ett självsäkert leende och löftet om att allt var bättre förr.
Men vi ska inte låta oss luras. Bakom fasaden finns en politik som gynnar eliten. Vladimir Bortun visar hur högerpopulistiska partier poserar som arbetarvänliga men röstar för att bevara kapitalets makt och försvaga fackliga rättigheter.
Högern spelar ut grupper mot varandra för att undvika att svara på de verkliga ekonomiska och sociala frågorna. Arbetare och bönder får betala notan för den gröna omställningen, men högern riktar ilskan mot klimataktivister istället för fossilindustrin.
Progressiva måste sluta tävla i dieselpriser och sluta acceptera högerns syndabocksretorik. Vi måste adressera medborgarnas ekonomiska och sociala osäkerheter med genomförbara och attraktiva lösningar. Det krävs en strategi som redan från start visar att vi kan vinna. Ett exempel är en aggressiv bostadspolitik mot slumvärdar. Hur ofta talar vi om hur låginkomsttagare drabbas av hyreskaos, medan fastighetskungar i privatjet vägrar leverera det knegare betalar för?
Att avslöja högerns interna motsägelser och deras kopplingar till tidigare nazistpartier har gett oss roliga memes och politiska poddar – men ingen verklig förändring. Vi behöver mer kvalitetsjournalistik, bredare allianser och framför allt en offensiv agenda. Vi måste lansera begrepp som är så träffsäkra att även högern börjar använda dem, tills de blir en del av vardagen – precis som begreppet ”utanförskap”.
Vi måste sluta spela efter högerns regler. Istället för att reagera bör vi sätta agendan. Makt handlar inte bara om att vinna debatter utan om att bygga strukturer som står emot när högern mobiliserar sin desinformation.
Adam Ostolski skriver i rapporten om vikten av att både lära och ”avlära” från högerpopulismen. Jag önskar att jag såg högerns monopolisering av ilskan komma, men nu tar vi den tillbaka. Vi måste förstå deras taktik men inte fastna i deras narrativ. Det betyder att vi behöver stärka våra egna rörelser, organisera oss lokalt och använda de känslor högern monopoliserat – ilska, hopp och sammanhållning – men rikta dem mot rätt mål.
Någon kommenterade nyligen på mitt inlägg om althögerns retorik och sa att vi progressiva måste skapa en liknande grön-vänsterpopulism. Jag har hört det förut från de som tröttnat på att hålla sig till fakta och hederlig debatt. Men är lösningen verkligen att kopiera högerns metoder? Eller handlar det om att organisera sig effektivt och skapa en berättelse som får människor att kämpa för en framtid där vi inte manipuleras av rädslans politik?
