Sydkorea adopterade bort bortrövade barn

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER | Sedan 1950-talet har omkring 200 000 barn adopterats från Sydkorea till utlandet, varav omkring 10 000 till Sverige. Efter att adopterade som idag bor i Nordamerika, Australien och Europa misstänkt att deras adoptioner inte gått rätt till har en koreansk så kallad Sannings- och försoningskommission undersökt 367 fall. Slutresultatet kommer först i maj, men redan nu står klart att staten kränkt de adopterades mänskliga rättigheter i 56 av fallen, skriver AP. 

Efter Koreakriget 1950–1953 fanns många föräldralösa barn i Sydkorea, som adoptionsbyråer systematiskt försåg med förfalskade identiteter istället för att söka efter anhöriga. I andra fall saknas ordentliga medgivanden från barnets moder. Även rena kidnappningar finns dokumenterade. 

– Det är är en skamfylld del av vår historia, sade kommissionens ordförande Park Sun-Young på en presskonferens, enligt BBC.

En annan brist är att de mottagande föräldrarnas lämplighet inte har undersökts. 

– Även om många adopterade hade turen att växa upp i kärleksfulla familjer, så genomled andra svårigheter och trauma till följd av bristerna i adoptionsprocessen. Något som skapar problem för många än idag, fortsatte Park Sun-Young.

En av de 21 svenska anmälningarna som ingår i kommissionen heter Hanna Johansson. Hon kom till Sverige 1976 och ser rapporten som ett erkännande. 

– Jag hoppas att Korea ska fortsätta diskutera hur deras adoptioner har gått till, och att de ska fundera på om de verkligen ska öppna för adoptioner igen. Sedan hoppas jag att de koreanska föräldrarna som har fått sina barn bortadopterade utan medgivande ska komma fram nu, och försöka att leta upp sina barn, säger hon till TT.

Sydkorea var efter kriget ett av världens fattigaste länder, och det var ekonomiskt lönsamt för landet att slippa ta hand om barnen, skriver AP – samtidigt som man stillade ett stort behov av barn i Västvärlden. Adoptionsbyråerna har tagit på sig på sig att leverera ett visst antal barn i månaden till Västländer, de skickades iväg ”likt bagage”, enligt rapporten, i en industri som omsatt gigantiska belopp. 

Regeringen ska hållas ansvarig, konstaterar kommissionen, för att ha överlåtit adoptionerna till byråer utan tillräcklig insyn. Regeringen uppmanas att gå till botten med barnens medborgarskapsstatus, eftersom de fråntagits sitt medborgarskap på fel grunder, göra vad de kan för att ta reda på de adopterades riktiga identiteter, kompensera de adopterade samt be dem om ursäkt. 

HIttills har Sydkoreas regering aldrig erkänt ansvar för oegentligheterna kring den internationella adoptionsindustrin. Landets hälso- och välfärdsdepartement har sagt till AP att de ska granska rekommendationerna noggrant. Landet är även i färd att stifta en ny lag som ska öka statens ansvar för adoptionerna, som idag sköts av privata agenturer.

Forskaren Tobias Hübinette, som själv är adopterad från Sydkorea, har granskat den internationella adoptionsfrågan i en avhandling och länge har drivit frågan om ”en uppgörelse med den korrupta adoptionsindustrin” (hans egna ord). Han skriver på sin blogg att han ser kommissionens arbete som ”ett slags bokslut”. 

– Det här är historiskt och symboliskt eftersom Sydkorea är det land som började med internationella adoptioner och som skickat iväg flest barn till väst, säger Tobias Hübinette till DN.

Men alla kommer inte att få upprättelse. I 42 av de omkring 100 hittills granskade fallen saknas tillräcklig dokumentation för att kunna bedöma huruvida deras adoptioner gick felaktigt till, något som en av utredarna medgett är problematiskt.

En av dem som inte fått status som offer, på grund av bristfällig dokumentation är Han Boon-young, som växt upp i Danmark, något hon beklagar:– Själva kärnan i våra problem är ju att vi saknar information, eftersom den har ändrats, och förfalskats, påpekar hon för CNN.