Israels försvarsmakt (IDF) genomgår just nu en av de allvarligaste legitimitetskriserna i sin moderna historia. En växande rörelse av soldater och reservister, även från elitförband samt från underrättelsetjänsten, cyberförsvaret och flygvapnet, har inlett en organiserad vägran att tjänstgöra. Det handlar inte om enstaka samvetsvägran, utan om ett omfattande och politiskt motiverat ställningstagande mot den israeliska regeringens politik.
ANALYS- ISRAEL | Bakgrunden till krisen är både politisk och moralisk. Soldaterna riktar sin kritik mot den pågående ockupationen av palestinska områden och mot premiärminister Netanyahus försök att omforma Israels rättsväsende på ett sätt som riskerar att undergräva demokratin. För många är detta två sidor av samma mynt: en politik som bygger på förtryck av palestinier på Västbanken och i Gaza speglas nu med avveckling av Israels egna demokratiska institutioner.
Enligt en granskning publicerad i +972 Magazine är denna massvägran särskilt betydelsefull eftersom det rör sig om soldater vars expertis och erfarenhet är svår att ersätta. Israels militärmakt bygger till stor del på reservistkårens närvaro och engagemang. Om reservisterna vänder sig bort, riskerar hela systemet att försvagas.
Reaktionerna i det israeliska samhället är allvarliga och skarpa. Medan delar av den politiska högern anklagar vägrarna för att äventyra nationens säkerhet, hyllas de av många andra som försvarare av Israels demokratiska värderingar. Rörelsen utmanar därmed den traditionella föreställningen om IDF som “en moralisk armé” och enande institution för hela befolkningen.
För palestinier kan denna interna kris inom IDF ses som ett potentiellt tecken på att Israels maktstruktur börjar spricka inifrån. En försvagad och ifrågasatt militär skulle på sikt kunna skapa öppningar för nya politiska samtal och krav på rättvisa. Men situationen är också riskabel eftersom historiskt sett har interna kriser ofta lett till att regimer söker legitimera sig genom ökad aggression mot andra.
Det som sker inom Israels försvarsmakt idag är därför inte bara en militär angelägenhet, utan ett symtom på en mycket djupare samhällelig och politisk kamp. Det handlar om vilken framtid Israel ska ha – fortsatt militarisering och ockupation, eller en svår men nödvändig process av demokratisering och försoning.
