Trots att ursprungsbefolkningar skyddar merparten av jordens återstående biologiska mångfald får de mindre än en procent av den globala klimatfinansieringen, enligt en ny rapport från FN. Samtidigt varnas för att klimatåtgärder utan deras delaktighet kan förvärra både miljö- och rättvisekriser.
KLIMAT | En rapport som lanserades av FN förra torsdagen, The State of the World’s Indigenous Peoples, tecknar en oroande bild av klimatkampen. Medan ursprungsbefolkningen endast utgör sex procent av jordens befolkning, ansvarar de för att bevara åttio procent av planetens biologiska mångfald. Trots detta får de en försvinnande liten del av de internationella klimatresurserna.
Rapporten, som innehåller bidrag från ursprungsledare, forskare och Världshälsoorganisationen (WHO), samlar data, fallstudier och erfarenheter från sju regioner i världen. Hindou Oumarou Ibrahim, ordförande för FN:s permanenta forum för urfolksfrågor, menar att även om de påverkas oproportionerligt mycket av klimatkrisen, “är urbefolkningar inte offer”:
– Vi är väktare av den naturliga världen som är engagerade i att upprätthålla den naturliga jämvikten på planeten för kommande generationer, säger Hindou Oumarou Ibrahim.
I rapporten pekas på en global trend där grön energiexpansion, biobränsleprojekt och mineralutvinning fortsätter utan fritt och informerat samtycke från ursprungsbefolkningar. Ibrahim skriver:
– Så kallade gröna lösningar utgör ofta ett lika stort hot mot ursprungsbefolkningen som själva klimatkrisen, skriver Ibrahim.
Det uppmärksammas i rapporten att efterfrågan på mineraler som litium och kobolt i Afrika lett till omfattande miljöförstörelse och fördrivningar, med tydliga paralleller till koloniala mönster.
Klimatkrisens effekter på hälsa belyses särskilt också. I Arktis påverkar förändrade temperaturer jakt- och skördesystem, vilket hotar både livsmedelssäkerhet och traditionella levnadssätt. Kvinnor drabbas ofta hårdast: i Östafrika är de mer utsatta för tropiska sjukdomar, medan i Amazonas minskad biologisk mångfald leder till näringsbrister bland gravida och ammande kvinnor.
Rapporten efterlyser en grundläggande förändring av hur ursprungsbefolkningars kunskap värderas och integreras i klimatarbetet. Författarna menar att dessa kunskapssystem är ”tidstestade, metoddrivna” och bör ses som vetenskapliga och tekniska snarare än traditionella eller folkloristiska.
FN varnar samtidigt för att om klimatåtgärder fortsätter att utvecklas utan ursprungsbefolkningarnas aktiva medverkan, riskerar samma exploaterande system som orsakade miljökrisen att återskapas. Särskilt framhålls vikten av att inrätta urbefolkningsledda finansieringsmekanismer och stärka deras kontroll över data och beslut.
Om inte finansieringen och beslutsmakten omfördelas, kan klimatlösningarna bli ännu ett kapitel i historien om utestängning och förtryck, varnar man för i rapporten.
