DEBATT | Varför börjar regeringen med sin utredning om varför det föds för få barn i Sverige just nu? Är det inte lite patetiskt? Jordens befolkning har sedan år 1900 ökat från 1,65 till 8,2 miljarder. Jordens resurser försvinner och utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka. Sedan 1900 har invånarantalet i Sverige ökat från 5 till mer än 11 miljoner, och fortsätter att öka. Arbetslösheten kan ju öka ännu mer när många jobb ersätts med automatisering och inträde av fler AI tjänster. Redan nu är det i Sverige brist på bostäder och stor arbetslöshet, en stor del av vår mat importeras, likväl all fossil bränsle som behövs för transport och konstgödsel, med mera. Är det inte lite märkligt att då efterlysa att Sverige skall fortsätta växa ännu mera?
Det föds inte färre barn i Sverige. I Sverige har sedan 1970 till 2024 i genomsnitt fötts 105 913 barn/år. Data från SCB, se graf 1, visar att det faktum att 98 451 barn föddes förra året, 2024, inte är det lägsta antalet under de sista 125 åren. År 1999 föddes endast 88 173 barn och flest barn de senaste 50 åren, 123 924, föddes 1990, enligt SCB data. Enligt FN:s medium prognos förväntas Sveriges befolkning fortsätta att växa, på grund av att även antalet avlidna också är rätt så konstant och lite färre än antalet födda, nu när fyrtalisterna fortfarande är i liv. Trenden är därför ändå att Sverige befolkning fortsätter att växa de kommande decennierna med en miljon invånare till maximalt 11,43 miljoner, vid år 2080. Skulle fertiliteten öka väsentligt då tillkommer flera miljoner fler människor.
Det finns ju alltid en naturlig variation i antalet födslar beroende på storleken på gruppen kvinnor i fertil ålder. Samtidigt förmodas åldersgruppen >65 och 25-64 år öka och de unga grupperna hålla sig relativt konstanta, vilket gör att den totala befolkningen förväntas öka.
Att skolorna behöver läggas ned, som basuneras ut i media, har alltså inget att göra med att det föds färre barn i Sverige. Det är sannolikt en följd av lokala demografiska förändringar; man bor kvar även när barnen har blivit vuxna.
Vid sekelskiftet, 1900, låg antalet födda barn per kvinna (TFR) på 4 för att sedan ständigt falla ned till 1,77 1935 för att öka igen på fyrtiotalet. Som graf 2 visar är det korrekt att antalet barn per kvinna i fjol, 2024, hade det lägsta värde som hittills har uppmätts i Sverige – i snitt 1,43, enligt SCB. Samtidigt blir förstföderskorna allt äldre. Se även en redogörelse om TFR i WikipediA.
Men, man kan inte stirra sig blind på TFR, det vill säga antalet barn som kvinnor i Sverige i genomsnitt föder under sin livstid. Om TFR skulle ligga på den så kallade ersättningsnivån på 2,1 barn per kvinna skulle Sveriges befolkning abrupt öka ännu mera de kommande åren, och därmed vår konsumtion, och det blir ännu svårare att uppnå Parisavtalet.
I en artikel i somras utreds varför narrativet om att låga TFR värde skulle leda till en befolkningskollaps vilar på tre viktiga missförstånd. För det första ger den en felaktig bild av vad det standardfertilitetsmåttet, TFR, säger oss om nuvarande barnafödandet och gör orealistiska antaganden om att det kommer att följa förutsägbara mönster, långt in i framtiden. För det andra överdriver den effekten av låga födelsetal på framtida befolkningstillväxt och -storlek. För det tredje ignorerar den rollen av ekonomisk politik och arbetsmarknadsförändringar i bedömningen av effekterna av låga födelsetal. Glöm inte att varje kvinna har rätt att välja själv.
Istället borde vi välkomna en utveckling mot en krympande befolkning. Dessutom behöver färre barn inte vara dåligt ur ett holistiskt perspektiv. En långsam befolkningskrympning där vi har tid att anpassa oss skulle vara väldigt välkommet. På sikt är det förmodligen det i kombination med att vi alla lär oss att leva mycket mer resurssnålt så att vi kan undvika att det uppstår ett klimat som gör livet omöjligt för de flesta djur, oss inbegripna.
***
Johanna Deinum, docent biofysikalisk kemi
