En färsk rapport från Oxfam och CARE visar att två tredjedelar av klimatfinansieringen till utvecklingsländer ges som lån snarare än bidrag, vilket innebär att många länder idag betalar mer tillbaka än vad de faktiskt får i stöd.
KLIMAT | Rapporten “Climate finance shadow-rapport 2025”, som presenteras inför COP30 som kommer att hållas i Brasilien 10-21 november, hävdar att för varje 5 dollar i klimatstöd betalar utvecklingsländer tillbaka 7 dollar. En majoritet av stödet, 65 procent, utgörs av lån – vilket förvärrar skuldproblemen i de mest utsatta länderna. Enligt rapporten hävdar rika länder att de mobiliserade 116 miljarder dollar år 2022, men det verkliga stödet uppskattas till endast 28–35 miljarder dollar – alltså mindre än en tredjedel av vad som utlovats. Nästan två tredjedelar av finansieringen levererades som lån, ofta med ogynnsamma villkor, något som enligt rapportförfattarna driver upp skuldnivåerna i utvecklingsländer, där skulderna nu beräknas uppgå till 3,3 biljoner dollar. Frankrike, Japan och Italien pekas särskilt ut i rapporten.
Under perioden 2021–2022 gick bara 19,5 procent av det offentliga klimatstödet till de minst utvecklade länderna, och små ö-stater fick endast 2,9 procent. En stor del av medlen var lån som måste återbetalas. Rapporten påpekar att utvecklingsländer år 2022 beviljades 62 miljarder dollar i klimatlån, vilket senare kan kräva återbetalning på upp till 88 miljarder dollar – en årlig ”vinst” på 42 procent för långivarna. Endast 3 procent av klimatfinansieringen var öronmärkt för att stärka jämställdhet, trots att kvinnor och flickor ofta drabbas oproportionerligt hårt vid klimatkriser.
Rapportens kritik riktas hårt mot utvecklade stater:
– Rika länder behandlar klimatkrisen som en affärsmöjlighet, inte en moralisk skyldighet, säger Oxfams klimatpolitiska chef, Nafkote Dabi, rapporterar Reliefweb:
– De lånar ut pengar till just de människor de historiskt sett har skadat, vilket fångar sårbara nationer i en skuldspiral. Detta är en form av krisprofitering.
Vidare noterar rapporten att utvecklade länder gör de mest omfattande biståndsnedskärningarna sedan 1960-talet. Enligt OECD-data minskade biståndet med 9 procent år 2024, och prognoser tyder på ytterligare nedskärningar mellan 9 och 17 procent under 2025. Samtidigt intensifieras klimatrelaterade katastrofer – exempelvis massförflyttningar i Afrika, 13 miljoner drabbade på Filippinerna och 600 000 översvämningsdrabbade i Brasilien bara i år – medan låginkomstländer får allt mindre resurser att hantera krisen.
I rapporten framhålls att endast 33 procent av klimatfinansieringen går till klimatanpassning – oftast den mest akuta åtgärden för utsatta samhällen – medan investerare i stället prioriterar begränsningsprojekt som förväntas ge snabbare ekonomisk avkastning. Inför COP30 kräver Oxfam och CARE att rika länder levererar hela de utlovade 600 miljarder dollar för perioden 2020–2025, ökar andelen bidrag istället för lån, tredubblar anpassningsfinansieringen senast 2030, skapar fonder för förluster och skador samt mobiliserar nya intäktskällor, bland annat genom beskattning av ultrarika och övervinster hos fossilbränsleföretag. John Norbo, senior klimatrådgivare på CARE Danmark, fördömer utvecklingen:
– Rika länder misslyckas med klimatfinansiering och de har inget som helst som liknar en plan för att leva upp till sina åtaganden att öka stödet. Faktum är att många rika länder skär ner på biståndet, vilket gör att de fattigaste får betala priset, ibland med sina liv, säger han:
– COP30 måste skipa rättvisa, inte ytterligare en omgång tomma löften.
