COP30 i Belém inleds med hård dragkamp om dagordningen, där krav på klimatfinansiering, handelstvister och "överlevnadssamtal" om 1,5-gradersmålet ställs mot värdlandets försök att visa enad front.
COP30 | När FN:s klimatförhandlingar formellt öppnade i Belém på måndagen betonade toppmötets brasilianske ordförande André Aranha Corrêa do Lago sin ambition att få de närmare 200 deltagande länderna att ”utvecklas till ett sammansvetsat team”. Samtidigt visar de första timmarna att konferensen snabbt kan fastna i en välkänd konflikt om vad som ens ska diskuteras under de kommande två veckorna. I ett läge där värdlandet Brasilien nyligen presenterat den så kallade Baku–Belém-färdplanen för att skala upp klimatfinansieringen till minst 1,3 biljoner dollar per år till 2035, pressar både högutsläppare och sårbara stater på för att just deras frågor ska in på COP30:s formella agenda, rapporterar Reuters.
Redan inför öppningssessionen mötte COP30-ordförandeskapet ny konkurrens mellan blocken. Gruppen Like Minded Developing Countries (LMDC) – där bland andra Kina, Indien och Saudiarabien ingår och som stöds av den arabiska gruppen – kräver separata punktförhandlingar om klimatfinansiering kopplat till artikel 9.1 i Parisavtalet. Artikeln slår fast att utvecklade länder är skyldiga att ge ekonomiskt stöd till utvecklingsländer för utsläppsminskningar och klimatanpassning. Besvikelsen över att förra årets uppgörelse landade på ett nytt finansieringsmål på 300 miljarder dollar per år till 2035 har förstärkt kravet på ett 3-årigt ”arbetsprogram” om hur artikel 9.1 ska uppfyllas i praktiken och kopplas till de bredare Paris-målen.
LMDC driver samtidigt igenom att dagordningen ska ta upp ”ensidiga handelsbegränsande åtgärder”, med tydlig udd mot styrmedel som EU:s CBAM, mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna, som de beskriver som protektionistiska och skadliga för tillväxtekonomier. Kravet har framförts utan framgång vid de två senaste COP-mötena, men förs nu åter upp i Belém. Brasilien har som ordförande försökt dämpa en öppen uppgörelse genom att föreslå ett separat forum utanför FN:s klimatkonvention för frågor om klimat och handel, men responsen från nyckelländer har hittills varit sval.
Parallellt sätter de mest utsatta länderna en helt annan ton. Alliansen av små östater (AOSIS), vars medlemmar redan nu pressas av stigande hav och extremväder, kräver att COP30 ger utrymme för direkta ”överlevnadssamtal” efter FN-chefen António Guterres uttalande om att en överskridning av 1,5-gradersgränsen är ”oundvikligt”. AOSIS vill ha en särskild dagordningspunkt för att enas om ”konkreta uppföljningsåtgärder” som kan skynda på genomförandet av utsläppsminskningar före 2030 och svara på den låga ambitionsnivån i de uppdaterade nationella klimatplanerna som lämnats in i år.
– Vi föreslår denna punkt på dagordningen eftersom världens nuvarande utveckling mot en klimatkatastrof är oacceptabel – moraliskt, vetenskapligt och juridiskt, sade AOSIS ordförande ambassadör Ilana Seid vid öppningen av mötet.
– För små önationer handlar detta inte om förhandlingstaktik – det handlar om överlevnad.
EU trycker i sin tur på för fördjupade diskussioner om transparensmekanismen i Parisavtalet, där länder ska rapportera detaljerade utsläppsinventeringar och redovisa hur de lever upp till sina nationella löften. Unionen framhåller att det är ”avgörande” att god praxis delas och att hinder för klimatåtgärder identifieras snabbt för att kunna undanröjas. Samtidigt ansluter EU och fler partner till arbetet med att operationalisera Baku–Belém-färdplanen och det nya finansmålet, vilket gör finansfrågan ännu mer central i striden om dagordningen.
Från andra delar av världen kommer fler sena krav. Honduras, Surinam och Papua Nya Guinea vill att länderna diskuterar behovet av en ”brådskande” uppskalning av ekonomiskt stöd till insatser som ska vända avskogningen senast 2030, i linje med löften från COP28 i Dubai. Zimbabwe föreslår ett nytt format för att hantera sambandet mellan klimatförändringar och hälsa genom en ”strukturerad dialog” mellan förhandlare och hälsoexperter för att stärka anpassningsåtgärder för de mest sårbara. Kirgizistan vill samtidigt se bergsmiljöer och smältande glaciärer få en fastare plats på den globala klimatagendan genom en årlig expertdialog om berg och klimatförändringar.
Inför öppningsdagen har COP30-ordförandeskapet intensivt sonderat med delegationschefer för att undvika att agendafrågan stoppar processen redan dag ett. Utfallet avgör om de många nya förslagen viks in i en gemensam dagordning eller utvecklas till en infekterad strid som riskerar att försvaga ett möte som Brasilien profilerar som ett ”leverans-COP” där löften ska omsättas i praktiska beslut.
När FN:s klimatchef Simon Stiell inledde konferensen påminde han delegaterna om deras ansvar.
– Er uppgift här är inte att bekämpa varandra – er uppgift är att bekämpa denna klimatkris, tillsammans.
Han underströk att han inte ”förskönade” den utmaning som väntar.
– Vi har så mycket mer arbete att göra. Vi måste gå mycket, mycket snabbare, både när det gäller att minska utsläpp och stärka motståndskraften, tillade han.
Stiell konstaterade att Parisavtalet, som antogs för 10 år sedan, visserligen har börjat böja utsläppskurvan nedåt men att det inte räcker för att hålla uppvärmningen vid 1,5 grader.
– Vi kan och måste sänka temperaturen till 1,5 grader efter en tillfällig överskridning, sa Stiell och betonade att avgörande beslut nu måste fattas i Belém om redan överenskomna åtgärder. Han pekade på tidigare beslut om att ställa om bort från fossila bränslen, påskynda tredubblingen av förnybar energi och fördubbla energieffektiviteten.
– Nu är det dags att fokusera på hur vi gör det rättvist och ordnat, sa Stiell:
– Att fokusera på vilka avtal som ska ingås, för att påskynda tredubblingen av förnybar energi och fördubblingen av energieffektiviteten.
Han lyfte också behovet av ”starka och tydliga resultat” kring vägarna till det nya finansmålet på 1,3 biljoner dollar per år senast 2035, tydliga indikatorer för det globala anpassningsmålet, ett program för teknikimplementering samt ramar för en rättvis omställning. Om mötet misslyckas med att leda till skärpta åtgärder, varnade Stiell, kommer det politiska priset att bli högt när ”klimatkatastrofer sliter tvåsiffrigt av BNP” och miljontals liv drabbas av svält, extremväder och konflikter.
– Vi behöver inte vänta på att sena nationella utvecklingsavtal sakta ska sippra in, för att upptäcka gapet och utforma de innovationer som krävs för att åtgärda det, sa han, och konstaterade att lösningarna redan finns.
