Tre medborgarförsamlingar i den brasilianska delstaten Pará i kommunerna Bujaru, Barcarena och Magalhães Barata visar hur lokala samtalsprocesser kan göra klimatfinansiering mer legitim, träffsäker och uthållig.
KLIMAT | När invånare får kunskap, diskuterar öppet och medskapar gemensamma prioriteringar uppstår bättre metoder för hur pengar ska användas. Erfarenheterna från rapporten handlar bland annat om kommunala klimatfonder medskapade genom flerpartsstyrning. Underlaget bygger på rapporten “Amazonian Climate Deliberation – Insights from Three Citizen Assemblies on Climate Finance Held Ahead of COP30”, framtagen av International IDEA och Delibera Brasil.
Varför lokala klimatförsamlingar?
Inför det stora globala klimatpolitiska mötet COP30 i Belém i Brasilien prövades samtidigt medborgarförsamlingar med fokus på klimat och miljöfrågor. Medborgarförsamlingar bygger på samtalsdemokratiska metoder som kan inkludera flera personer och som kan representera olika delar av ett samhälle. Syftet var att knyta klimatfinansiering närmare behoven på lokal nivå och engagera fler i samtals- och beslutsprocesserna.
I de tre nämnda fallen valdes metoden att genom lottningsliknande urval få fram representanter i kommunerna. Deltagarna fick tillgång till mångsidig kunskap om globala liksom lokala förhållanden och processer som påverkar vardagslivet. På det sättet kunde ekologiska, ekonomiska och sociala faktorer diskuteras med syfte att skapa en mer integrerad och komplex förståelse av verkligheten.
Resultatet av de nämnda medborgarförsamlingarna blev mycket mer än bara rekommendationer på en lista. Det skapades bland annat gemensamma berättelser som kunde ges till fler gällande konkreta åtgärder, genomförande och uppföljning. I sammanhang där finansieringen är politiserad och utsatt för korruption blir processen genom medborgarförsamling mer som ett verktyg för att inkludera fler i beslutsfattningen samt skapa starkare stöd för själva besluten.
Exemplet i Bujaru med delegerande metoder när pengarna dröjer
Bujaruförsamlingen prioriterade bioekonomi och värdeskapande genom stöd till småskaligt jordbruk, förädling och mindre kemikalieberoende produktion. Samtidigt blev det tydligt hur trögt det kan vara att få medel att landa där behoven finns. Det avgörande var att processen inte upphörde när finansieringen lät vänta på sig.
Deltagare, civilsamhälle och kommun fortsatte att arbeta tillsammans och använde församlingens slutsatser som karta för nästa ansökningsomgång och för nya partnerskap. På så sätt blev församlingen som en berättelse om vad kommunen kan göra och behöver för framtiden. Målet var att även visa hur social förankring och öppen uppföljning fungerar genom att öka acceptans för finansiering och investeringar från privata aktörer.
Barcarena post-industriella utmaningar
Barcarena är historiskt en industrikommun med gruv- och metallverksamhet, vilket har orsakat många miljöskador. I kommunen har klimat- och miljöpolitiken länge varit svår att genomföra, dels på grund av splittrad planering och beroende av enskilda företags privata satsningar. Medborgarförsamlingens viktigaste bidrag blev därför att skapa en ny styrningsmodell för hur kommunen ska hantera den socioekonomiska utvecklingen.
Till exempel togs fdet ram ett förslag om en kommunal klimatfond och en klimatfinansieringskommitté där kommun, civilsamhälle, universitet, näringsliv samt urfolkliga quilombolasamhällen delar ansvar. Syftet är att göra prioriteringar, pengar och uppföljning spårbara över flera år och ge medborgare verklig insyn i hur medel fördelas och används. I praktiken innebär det bättre förutsättningar att söka större, långsiktiga resurser och koppla dom till tydliga mål med offentlig redovisning.
Magalhães Barata med fokus på regler, öppenhet och rättvisa
I Magalhães Barata låg fokus på Green ICMS, ett ekologiskt index rörande utsläpp som ger kommunen återkommande intäkter i relation till naturen. Erfarenheten var att pengarna ofta fördelats rörande akuta behov, vilket urholkat klimatnyttan. Församlingen pekade på behovet av att hantera intäkterna mer långsiktigt genom tydliga spelregler, offentlig insyn och medborgarbaserad övervakning.
En av slutsatserna från medborgarförsamlingen var att med bättre inkomster följer ett högre krav på ansvarstagande gällande kriterier för vad som får finansieras. Liksom när det kommer till mätbara mål som går att följa och öppna forum där resultaten redovisas. Genom bättre regler blir återkommande medel ett pålitligt verktyg för ett långsiktigt klimatprogram som kan kontinuerligt hanteras demokratiskt.
Demokratisk metod som finansieringsvillkor
En röd tråd genom alla tre fallen är att demokratin fungerar som metod, inte bara som värdegrund. Representativ inkludering för in personer som annars sällan hörs och därmed minskar risken att prioriteringar fastnar i särintressen. På det sättet blir det lättare för deltagarna att bedöma för- och nackdelar med olika lösningar på ett mer informerat sätt.
Det gäller även den öppna uppföljningen, med tydliga mandat, tidslinjer och ansvarsroller som gör att beslut inte löses upp vid politiska skiften utan kan justeras med tiden. En av slutsatserna var att delaktighet, medskapande och social förankring blir som egna kvalitetskriterier i finansieringsbesluten som i praktiken avgör långsiktigheten i investeringarna.
Projekt som driver samhällsutvecklingen framåt
Lärdomen från delstaten Pará är att det finns alternativ till mer isolerade projekt genom att istället medskapa mer sammanhållet lokalt klimatprogram. När kommun, civilsamhälle och lokalt näringsliv överlägger tillsammans med medborgarna i stort så blir det tydligare roller rörande vem som gör vad, i vilken ordning och med vilka resurser. Processerna i Brasilien visar hur kommunala klimatfonder med flerpartsstyrning, tidsplaner och resultat redovisas öppet och där invånare kan följa och påverka utvecklingen över tid.
Samma processer gör det möjligt att integrera privata sociala investeringar lokalt och effekten är att pengar, beslut och ansvar kopplas samman i en kedja som kan överleva valperioder och kriser. Eftersom när invånare tillsammans definierar behov och ansvar blir klimatfinansiering mindre sårbar för korruption och maktmissbruk. Dessutom, medborgarförsamlingarna producerar inte bara rekommendationer utan också djupare relationer mellan människor och institutioner som också bidrar till större klimatnytta.
